När en professor i företagsekonomi förra våren av konst- och auktionspublikationen Barnebys Magazine utsågs till »konst-Sveriges mäktigaste« höjdes ett eller annat ögonbryn. Vad har ekonomi med konst att göra?
Mer än många kanske tror.
Lars Strannegård, som den mäktige heter, är rektor för Handelshögskolan i Stockholm och har i över ett decennium målmedvetet krigat för kulturens roll i samhället. I utbildningen och i ekonomin i stort. Förutom att omdefiniera Handelshögskolans uppdrag och mål har han skrivit massor av debattartiklar, han har föreläst, som på HR-dagarna i höstas, sommarpratat i P1 och han har fyllt på sina redan späckade arbetsdagar med att bli styrelseordförande för Moderna Museet. Bland annat. Det är som om alla, från utbildningsväsende till kultur och näringsliv, har fått upp ögonen för hans synsätt, han har fått berätta om sitt bildningsideal i alla möjliga medier. Alla tycks vilja prata med honom.
Barnebys Magazines motivering till topplaceringen på sin årliga lista löd:
»Han har lyft in konsten i utbildningens kärna, och bjuder en ny generation på en bildningsresa som fundamentalt förändrar vårt samhälle. Strannegårds bildningsideal värnar kulturens roll i samhällsutvecklingen vilket gör honom till en av Sveriges mest inflytelserika och starkaste röster i kulturdebatten – även långt utanför akademins väggar.«
Sidor av Lars
Det är virussäsong och Lars Strannegård tar emot på videosamtal från sitt arbetsrum på Handelshögskolan. Bilden som framtonar på datorskärmen ger en första vink om vem, och vad Lars Strannegård är: böcker, böcker, böcker omger honom från golv till tak. Här skymtar titlar som Marcel Duchamps konst till Lars Tunbjörks foto, det är Jonas Gardell här och Skånes historia där. Man kunde se denna bild som en form av genomtänkt estetisk kommunikation, något som han inte precis tar lätt på. Tvärtom.
»Vi fyller hela vår miljö här på Handelshögskolan med konst. Överallt, vartenda klassrum är numera som en konstinstallation. Det är ett sätt att manifestera det vi pratar om, att bildning – utvecklandet av dina mänskliga egenskaper – är lika viktigt som utbildning i specifika kunskaper. Handelshögskolan i Stockholm vill vara både en utbildningsinstitution och en bildningsinstitution. Du kan inte vara det ena utan det andra.«
»Det är inget nytt«, fortsätter han. »Gå in på gymnasieskolan Östra Real i Stockholm. Den ritades av Ragnar Östberg, en av våra allra största arkitekter som bland annat stod bakom Stockholms stadshus. Den är utsmyckad med reliefer av Carl Eldh, vid entrén möts du av en fresk av prins Eugen, här finns konstverk av Axel Törneman och Georg Pauli. Man manifesterade alltså att det här är en viktig plats: vuxenvärlden kommunicerade till de unga att vi värdesätter det här. Då sträcker man på sig på ett annat sätt. Det estetiska elementet är alltså superviktigt, det är ett verktyg för ledarskap. Men det är alldeles för underutnyttjat i dag, såväl inom skolan som ute i organisationerna.«
Nu handlar förstås bildning inte blott om byggnader och konst på dess väggar.
Handelshögskolan har sedan Lars Strannegårds intåg dragit i gång sådant som Art Initiative, ett center som integrerar konst, litteratur och kultur i utbildningsmiljön för att främja kreativitet och förståelse för att affärsverksamhet och kultur går hand i hand. Och, framför allt, har Strannegård – tillsammans med makan och ständiga bollplanket Maria – definierat högskolans uppdrag i form av manifestet FREE som, i korthet, står för Faktabaserad, Reflekterande, Empatisk och Entreprenöriell.
Lars Strannegård berättar att fröet till utformandet av manifestet var ett gammalt citat från Ingemar Hedenius, professor i praktisk filosofi i Uppsala: »Den som är bäst förberedd för framtiden är den som är fri och levande i relation till det okända.«
Det är en fin, poetisk formulering. Om man är fri och levande i relation till det okända, då är man också ödmjuk: »Jag kan inte allt, jag fattar inte allt. Men om jag känner att jag har skaffat mig tillräckligt mycket kunskaper och kompetenser kan jag säga: ›Kom igen, världen, bring it on, jag är redo!‹ Och det är egentligen precis det all utbildning ska handla om, ett frigörande av individen«, säger han.
Kulturen skiftar perspektivet
»Så, helt enkelt: vad ska ett universitet vara? Hur ska man utbilda? Hur är man relevant när tillgången till information är gigantisk och bara ökar över tid? Du kan ju i dag via exempelvis en Massive Open Online Course, MOOC, ta examen på ett välrenommerat universitet utan att någonsin träffa en enda person fysiskt. Men det är just i mötet med andra människor, kulturer, sammanhang, genom att öka din reflektiva förmåga, ditt kritiska tänkande och dina empatiska egenskaper, som du blir både kompetent och kreativ. Att vara empatisk handlar om förmågan till perspektivförskjutningar, att lära dig vrida och vända på perspektiv. Och det är där som högkvalitativ kultur kommer in. Det fina med den är att den kan förflytta dig in i andra tider, till andra platser eller andra sinnesstämningar.«
Det finns ett annat betydelsebärande citat för hans bildningsideal som han gärna lyfter fram, från Ellen Key: »Bildning är det som finns kvar efter att vi har glömt det vi lärt oss.«
»Både du och jag har glömt en massa grejer som vi lärde oss i skolan. Men därmed har ju inte utbildningen varit meningslös, utan det som vi har kvar är ett förhållningssätt till livet. Ska du befinna dig i ett sådant bildningsläge, då måste du också plugga som ett djur. Du måste ha något att glömma. Det finns ingen genväg. Du måste först plugga och sedan är det residualen, det återstående, som är förhållningssättet. Detta residualläge menar jag är just definitionen av ›fri‹: Är du faktabaserad, reflekterande, empatisk och entreprenöriell, då är du försatt i ett bildningsläge. Och du har ett sätt att möta en föränderlig värld.«
Medgrundare av Röda Sten
Just detta inympades tidigt i Lars Strannegård. Från början var göteborgaren inte alls inriktad på ekonomi, det fanns väl inte mycket till inriktning över huvud taget. Men genom hans föräldrars yrken, läkare och forskare, flyttade de mycket och den unge Lars fick på plats möta såväl den amerikanska som den kuwaitiska skolan och kulturen. Senare blev det internatet Sigtunas humanistiska läroverk. Men ändå: »Det var många cigg men få bra betyg.« Han drog vidare hem till Göteborg för att läsa konstvetenskap och det var där någonstans, när han var med om att grunda konsthallen Röda Sten under Älvsborgsbron, som pengen bokstavligen talat ramlade ned. Mycket i konstvärlden, märkte han, handlade om ekonomi, finansiering. Så parallellt började han läsa ekonomi på Handelshögskolan i Göteborg. Innan han fyllt 40 var han professor. Och 2014, 45 år gammal, utsågs han till rektor för Handelshögskolan i Stockholm. Sedan dess har han bara ökat tempot.
»Egentligen ska all utbildning kunna mätas med avseende på hur många dörrar i livet den öppnar. Så när jag tillträdde här tänkte jag metaforiskt att går du in genom en port på Handelshögskolan när du börjar, då ska hundra dörrar vara möjliga för dig att öppna när du har tagit examen.«
Detta är något som egentligen alla toppuniversitet har strävat efter. Eller för att citera en företrädare för Oxford i Storbritannien: »Du kommer inte hit för att bli något, utan för att bilda dig, för att uppnå din fulla potential som människa. När du väl har erövrat djupa insikter i klassisk kultur ska du vara rustad att ge dig ut i livet: För att bli tjänsteman vid finansdepartementet, verkställande direktör, premiärminister – eller poet.«
Från Handelshögskolan kommer mycket riktigt personligheter som Jonas Hassen Khemiri, Magdalena Andersson, Kristian Luuk och Anna Kinberg Batra. För att ta några.
»Men, och detta tycker jag är ett rejält och stort problem, Sverige har inte en uppdaterad kunskapssyn, säger han. Vi värdesätter det som kallas för STEM. Science, Technology, Engineering, Math, Sverige har till och med en uttalad STEM-strategi, antagen av regeringen och allting. Men vi har noll strategi för samhällsvetenskap, noll strategi för humaniora och noll strategi för konstnärlig verksamhet.
»Det är intressant att om man tittar på konkurrenskraft och innovation när det gäller teknisk utveckling inom till exempel AI, då är Sverige och Europa omsprungna av USA och Kina. Men det är på intet sätt så när det gäller hur vi använder oss av AI i organisationer. Vi tävlar alltså nästan bara i hur man använder maskinen, inte i hur det mänskliga, det socialpsykologiska, det kreativa kommer in i samspelet maskin och människa. Det hänger ju ihop. Och därför finns en öppning för oss här: att bidra till svensk konkurrenskraft. Det är vad Handelshögskolan ska göra.
Hur ser då jordmånen i svenskt näringsliv ut för Strannegårds tänkande? Man kan få för sig att maskinvurm och mäthysteri styr allt i dag. Men han är hoppfull.
»Jacob Wallenberg, ordförande i Handelshögskoleföreningen som är Handelshögskolans huvudman, har antagit vår filosofi. De har sagt att just det här är vad vi ska göra.«
»Och vi märker att sedan vi började med vår konst- och kultursatsning har engagemanget ökat något alldeles enormt, både i form av sökande och stöd och donationer från många olika håll. Det finns i dag en stark känsla av att det vi sysslar med är det som behövs.«
Korståg för ständigt lärande
Om en enda sak ska sägas om Lars Strannegårds gärning så kunde det vara att han outtröttligt befinner sig på ett korståg mot uppfattningen att kultur är något utanpå ekonomin, en trevlig förströelse att ha eller mista. Men hur frigör han själv tid till fortlöpande bildning?
»Jag gör nästan ingen åtskillnad mellan privatliv och arbetsliv«, deklarerar han. »Det är väldigt sammanlänkat, det jag gör och det som är mina intressen. Det är superviktigt för mig att, exempelvis, vara engagerad i Moderna Museets styrelse liksom att privat ta del av konstlivet i form av vernissager och utställningar. Eller att läsa, gå på teater. Allt hjälper mig dels att förstå hur andra människor och andra organisationer fungerar, dels är det en enorm källa till inspiration. Allt det här hänger ihop: tanke, kropp och själ. Och det är det som gör mitt jobb så otroligt roligt.«
Text: Niklas Wahllöf
Foto: Karl Nordlund