Inom HR ställs vi ständigt inför krav på skalbarhet. Digitala system presenteras ofta som lösningen på mycket, men en framgångsrik strategi för HR kräver en finkänslig balansakt: att veta vad som kan och ska automatiseras och vad som till varje pris måste förbli djupt mänskligt.
Så vad skulle några av de oersättliga mer manuella processerna kunna vara? Jag spekulerar:
1. De rådgivande samtalen.
När chefer behöver stöd/närvaro i olika personalärenden, när vd:n lyssnar in och bollar en svår förändring. Inte nödvändigtvis på grund av informationen som ges (den går ofta att prompta fram), utan på grund av att en second opinion av en kollega är värdefull. Mänsklig empati, tålamod och tid att faktiskt lyssna är rätt typ av tid att spendera. Och ge råd som kontextanpassas.
2. Det aktiva ledarskapet.
Det aktiva coachande och utbildande arbetet som HR-chef. Att positivt förstärka, nudga och över tid lotsa en individ från en plats till en mer framskjuten plats, oavsett startposition. Det aktiva ledarskapet är väl spenderad tid och blir, tror jag, alltmer viktigt de kommande åren när anspråken på ledarskapet/arbetsgivaren gradvis ökar.
3. Det relationsskapande.
Att verka framgångsrikt inom HR innebär oftast ett »stakeholder management« på en hög nivå. Det tar tid. Det kräver relationsdjup. Lägg den tiden!
Det är ju egentligen lite av en paradox. Vi bygger skalbara processer bland annat för att köpa oss tid. Den tiden måste vi sedan våga investera i de oskalbara, mellanmänskliga mötena. Jag tycker det finns goda anledningar till att optimera båda: såväl system/process-användandet men också de oersättliga manuella processerna.
Illustration: Shutterstock
Publicerad: måndag 10 augusti, 2026