ÅF är ett ingenjörs- och designföretag med över 10 000 anställda i över 30 länder. En av deras mest uppmärksammade medarbetare är Amir Nazari, prisbelönad för sitt innovativa arbete med integration och mångfald.
Vi bad honom berätta om …
.. vad en Diversity Coach gör?
Mitt jobb går ut på att attrahera och rekrytera nyanlända ingenjörer, mestadels från -Syrien. Men det handlar inte bara om att rekrytera utan också att coacha. Våra nya kollegor behöver sätta sig in i, för dem, nya standarder och tekniska lösningar. En slags inskolning, inte minst mentalt och psykiskt.
… hur arbetar ni?
De vi rekryterar anställs inte på en gång, utan börjar hos oss som praktikanter med bidrag från Arbetsförmedlingen eller Migrationsverket. Den första perioden är tuffast och kräver mental styrka. De är nya i landet. De har dramatiska minnen och upplevelser med sig. Deras närmaste och dem de håller kära är kvar i hemlandet som i värsta fall är i krig. De möter ett nytt språk, en ny kultur och ett nytt jobb med alla de svårigheter det innebär. För mig gäller det att få deras vardag att fungera.
… största utmaningarna?
Naturligtvis möter vi utmaningar med språk- och kulturbarriärer, men fördelarna är övervägande. Projektet har skapat ett stort engagemang, stolthet och nya perspektiv bland medarbetarna. I de berörda teamen och på ÅF i stort har satsningen mottagits mycket positivt och känslan är att olikheterna berikar.
… hur började din resa?
När jag kom in på ÅF i mars 2016 var detta med Diversity Coach något helt nytt. Jag är själv ingenjör och har tidigare arbetat i mer teknikrelaterade tjänster och fick frågan om jag ville ha den nyinrättade tjänsten som Diversity Coach, med uppdraget att hitta för ÅF värdefull kompetens bland nyanlända ingenjörer. Detta passade som hand i handsken med tanke på min coachningsbakgrund, språket och att jag är ingenjör. Jag nappade och är glad över det.
… och hur har det gått?
Över förväntan. 2016 hade vi som mål att hitta kanske fem, tio personer under första året. Vi hade räknat med att lägga mer tyngd på att coacha och hjälpa. Jag trodde det skulle ta längre tid att få nyanlända i arbete så ambitionen var färre personer under längre tid. I verkligheten blev det tvärtom. Nu är vi uppe i 70 personer varav 40-50 är nyanlända.
… är det en tuff -rekrytering?
De kandidater vi valt är så klart duktiga. Vi ställer medvetet höga krav, av hänsyn till både dem och oss, och väljer de vi tror kan klara av jobbet och möta förväntningarna. Ett misslyckande kan göra att de tappar självförtroendet och vi skulle få svårt att motivera våra chefer att fortsätta ta in nyanlända. Så det är tuffa rekryteringsprocesser, men fler-talet av våra praktikanter är mycket självständiga.
… är det skillnad på utbildning?
Absolut. Det finns väsentliga skillnader. Många
från Syrien är högskoleingenjörer, en allmän linje, med en utbildning inom infrastruktur, väg och vatten. Sedan finns det de som fortsatt studera och specialiserat sig inom it, el, maskinteknik. Metoderna och de tekniska lösningar man lär ut skiljer sig från de svenska, och man lägger inte samma tonvikt på att använda dataprogram och mjukvara för att rita, beräkna, kalkylera och analysera.
… och din egen bakgrund?
Jag hade ungefär samma anledning att komma till Sverige som den nya vågen flyktingar. Det var 1980-tal och vi bodde i södra Iran nära irakiska gränsen när jag som civil tonåring blev träffad av granatsplitter i benet. En stor del av mitt liv var vigt åt idrotten och jag tävlade i det iranska ungdomslandslaget i brottning, men efter olyckan var det tveksamt om jag skulle kunna gå igen, -eller ens behålla mitt ben. Men jag hade tur. Allt ordnade sig till det bästa och jag flydde till Sverige.
… var det svårt att komma in på arbetsmarknaden?
På den tiden kunde jag inte tillgodoräkna mig mina universitetsstudier i Iran, så jag fick börja om. Nuförtiden kan man fortsätta sin utbildning – en förändring som skett i syfte att snabbare få in nyanlända i samhället. Jag arbetar med en förlängning av den ambitionen. Förmåner som erbjuds de nyanlända i dag var på min tid inte självklara. I dag tar man vara på resurserna på ett bättre sätt, även om mycket kan förbättras.
… och när du inte arbetar?
Jag fick ta ett långt träningsuppehåll efter operationen i benet men så småningom blev jag ordinerad att cykla på motionscykel, som rehab. Jag fastnade för träningsformen och hade turen att träffa duktiga -cyklister som tog hand om mig. De hjälpte mig och jag blev successivt bättre. Jag kunde cykla längre och snabbare. Nu har jag kört Vätternrundan 13 gånger. Ambitionen har faktiskt höjts i takt med åldern, jag blir fortfarande bättre.
… vad kan man lära sig av idrott?
Mycket av min passion för arbetet kommer från den kraft jag hämtar ur idrotten och det finns också tydliga paralleller. På fritiden coachar jag ett cykel-lag, och coachningen i arbetet kommer nog därifrån. Det handlar om att få människor att bli sitt bästa jag. Att vara ambitiös, göra sitt bästa, hålla ut.
Publicerad: fredag 16 februari, 2018