Axlarna! Naturen måste ha glömt något i den konstruktionen«, säger Maria Lindberg, apropå ett av de vanligaste -hälsoproblemen på Lindab utanför Båstad.
Hon har nära till ett stort och hjärtligt skratt. Som rehabiliteringsansvarig vet hon förstås att det inte går att skylla allt på naturen. I en tillverkningsindustri är armar, rygg och axlar utsatta. Motmedlen mot värk och förslitning kan vara arbetsrotation, medvetenhet och styrketräning. Men det handlar också om att ha chefer som är uppmärksamma och engagerade i medarbetarnas hälsa.
Lindab, sprunget ur ett småländskt plåtslageri på 1950-talet, är i dag ett internationellt företag med verksamhet i över 30 länder. Man tillverkar fläktar, ventilationssystem och byggkomponenter av tunnplåt och en stor del av produktionen sker på skånska Bjärehalvön.
De stora, intensivt ljusblå fabriks-byggnaderna ligger utspridda i det mjukt böljande landskapet. I kon-tors-byggnaden där -Maria -Lindberg jobbar, upptäcker man -efter en stund självironiska inredningsdetaljer som blomkrukor och toapappershållare, gjorda av blanka ventilationsrör i olika dimensioner.
På anläggningen jobbar de flesta av de 1 100 Lindab-anställda i Sverige (de är drygt 5 000 i hela världen) och här har man lyckats sänka den totala sjukfrånvaron från runt 9 procent till 5,5 procent. Speciellt långtidssjukskrivningarna har minskat – från 7,4 procent till 2,2.
Det började med en vision runt millennieskiftet. Folkhälsoinstitutet drev kampanjen Sätt Sverige i -rörelse och Lindabs HR-avdelning återvände från ett seminarium fyllda av idéer. Men man ville gå längre än att införa fruktkorgar, cykelparkeringar och rökfria miljöer.
»Vi skapade vår egen modell. Ute i produktionen hade man tidigare fått släcka bränder för att det ständigt saknades personal någonstans. Nu ville vi arbeta systematiskt för att få ned sjukfrånvaron«, berättar -Maria Lindberg.
Det första steget är att ha stenkoll på sjukskrivningarna och att ingripa tidigt. När någon har varit borta vid fyra tillfällen under en rullande tolvmånadersperiod tar närmsta -chefen initiativ till samtal. Ovant i början men numera accepterat som ett utslag av konstruktiv förbättringsvilja. Ingen blir uppläxad för att man har varit sjuk. Däremot förs ett samtal om vad sjukskrivningen beror på och vad arbetsgivaren kan göra.
»I början fanns det frågetecken kring om arbetsgivaren verkligen skulle lägga sig i medarbetarens liv …«
»Vid sex sjukskrivningstillfällen inom 12 månader startar rehabsamtal med mig, chefen och – om medarbetaren så vill – en facklig representant. Det har varit viktigt att ha med facket på banan. I början fanns det frågetecken kring om arbetsgivaren verkligen skulle lägga sig i medarbetarens liv på det här sättet men i dag är det en etablerad rutin«, säger Maria Lindberg.
Den som varit sjukskriven får uppmärksamhet, ett tillfälle att fundera på sin livsstil, kanske komma in på känsliga saker. Förekommer -mobbning eller andra problem? En del kan tycka det är svårt att tala om sig själv, därför finns det riktlinjer för hur samtalen ska föras.
»Det är viktigt att vi lyssnar mer än vi pratar. Vi vill förmedla att medarbetarna är allt för oss. Det är svårare att reparera dem än maskinerna«, konstaterar produktionschefen Patrik Brogstam.
»Ibland blir samtalet en ögonöppnare för medarbetaren. Så här många dagars sammanlagd frånvaro har det blivit på ett år. Han eller hon har kanske tänkt att besvären nog ›går över‹ men inser nu behovet av att förebygga«, säger Maria Lindberg.
Under en långtidssjukskrivning -håller företaget kontakt. Vid eventuella -sociala evenemang blir man inbjuden. Den som är hemma ska inte känna sig bortglömd. Sedan försöker man snabbt få medarbetaren tillbaka i jobb igen, även om det bara är på 25 procent. Därefter startar en undersökande verksamhet som ska leda till att arbetstiden kan utökas successivt.
»Vi lägger upp en plan, kollar vilka arbetsuppgifter de vill prova och ger dem i uppgift att skriva dagbok. Hur kändes det efter jobbet? På natten? Man minns inte om man inte för anteckningar. Dagboken blir ofta en aha-upplevelse för medarbetaren«, säger Maria Lindberg.
Arbetsledaren involverar också kollegorna för att skapa förståelse för att tempo och uppgifter behöver -anpassas i början.
Detta systematiska grepp på sjukfrånvaron har gett resultat. Men viktigare är möjligen den massiva satsningen på livsstilsutbildning. Maria Lindberg har själv varit en nyckelfigur i den processen. En gång i tiden började hon som visstids-anställd i produktionen. Men när HR fick höra att hon hade gått en friskvårdsutbildning anställde de henne som hälsoinspiratör – på heltid.
»Målsättningen är att vi som -jobbar här ska kunna se fram emot en bra pensionstid och inte lämna arbetsplatsen utslitna. Då behövs ett förebyggande hälsoarbete.«
I 15 år har Maria Lindberg på olika sätt informerat om kostvanor, -motion, sömn, återhämtning, drogfrihet och andra friskfaktorer.
»Medarbetarna är allt för oss. Det är svårare att reparera dem än maskinerna.«
»Det tar år att bygga upp ett hälsomedvetande. Och sedan måste man hålla i för att det inte ska sjunka igen.«
Förhoppningsvis räcker 15 år för att skapa en ny kultur. För två år sedan lämnade Maria Lindberg nämligen det jobbet och övertog tjänsten som rehabiliteringsansvarig.
»Det var bra för jag började få ont om idéer«, säger Maria Lindberg med ett skratt.
På Lindab finns inget gym och all träning – bortsett från pausgympan
– sker utanför betald arbetstid. Människor måste ta eget ansvar också.
»Under min utbildning pratade man om 20-60-20-regeln. Det är en schablonfördelning i motionssammanhang som handlar om att ungefär 20 procent redan är frälsta, 60 procent skulle kunna tänka sig att börja träna och 20 kommer inte att göra det hur mycket man än försöker locka dem. Så det är den stora mellangruppen man får rikta in sig på. För en del känns det främmande med gym.«
Hon har kommunicerat sina budskap via allt från föreläsare, intranät och intern-tv till pappskyltar på -fi-ka-borden, för att nå så många som möjligt. Det har varit viktigt att inte bli någon sorts överförmyndare. Grundbudskapet är: Företaget är viktigt för de anställda och de anställda är viktiga för företaget. De ska gå hem i samma skick som de kom.
Text: Lisbeth Lundahl
Foto: Peter Westrup