När man 1913 granskade dödsboet efter en av Sveriges mest hyllade företagsledare, fann man att skulderna uppgick till nästan fem miljoner riksdaler.
Tillgångarna, då?
973 kronor, en briljantring och en fiol – de båda sistnämnda dock redan pantsatta hos en olycklig svärfar.
Men också 92 patent och 37 företag. En hisnande summa.
Det spelade ingen roll att Gustaf de Laval var en ekonomisk idiot som ena dagen kunde göra en miljonaffär och nästa glatt notera i sin dagbok: »Hittat 25 öre vid Slussen!«
När lantmätarens son från Dalarna lanserade en ny idé vallfärdade -dåtidens unga svenskar för att få jobba åt honom.
En handdriven centrifug som skilde grädden från mjölken. Ett -fartygsskrov där luften pressades ur små hål för att bilda ett skikt som skulle minska friktionen och därmed få båten att korsa Atlanten på tio timmar. En fabrik för att förvandla maskrosor till gummi. -Asfalt ur Hunneberg. Ett kustförsvar där minor laddade med nitroglycerin kommer farande mot fienden med en fart av 40 fot i sekunden …
Att bara bråkdelen av projekten till slut gick i mål var inte så viktigt, tycks det. Det roliga var att få vara med på resan. Vistas i geniets närhet. Smittas av hans entusiasm.
en intressant resa.
Den som finner paralleller till dagens Richard Branson, Elon Musk eller Steve Jobs tänker förmodligen rätt. Det finns chefer som inte har läst en enda handbok i ledarskap, men ändå får alla att dansa efter sin pipa. Helt enkelt för att de äger karisma.
Eller engagemang. Eller rätt portion av galenskap, om man så vill.
Att Ingvar Kamprad gick från att cykla runt i hembygden och sälja morotsfrön till att dirigera världsföretaget Ikea berodde knappast på att han följde manualer. De som valt att jobba för honom har knappast gjort det på grund av lönen, snarare för att de vill vara med och möblera världen. Sätta spår. Bryta mönster. Tänja gränser.
En chef som envisades med att åka andraklass på tåget trots att han var god för 370 miljarder fascinerar, förstås. Precis som en chef som en gång startade skivbolaget Virgin, men nu bygger farkoster som ska utforska världsrymder och djuphavsgravar.
Eller en som kombinerade universitetsstudierna med att driva nattklubb i sin hyrda tiorummare, därefter skapade bilmärket Tesla och just nu planerar en kolonisation av Mars.
Eller varför inte den långa rad av egensinniga Oppfinnar-Jockar som på 1800-talet grundade de företag (SKF, Asea, Alfa Laval, Ericsson, -Atlas Copco, Bahco) som än i dag tillhör världseliten.
Måttsatsens skapare Carl Edvard -Johansson var en asocial petimäter, men också den ende som ägde rätten att kliva rakt in i bilkungen Henry Fords kontor utan att knacka.
Den blyge och trubbige Lars -Magnus Ericssons anställda skulle alltid tala beundrande om hur deras chef som ung hade gått till fots från Värmland för att pröva lyckan i huvudstaden.
För att inte tala om den rastlöse bondgrabben Gustaf Dalén, gasfyrens uppfinnare, som miste synen vid en explosion och på sjukhuset fick besök av en av sina -anställda som sa: »Jag skulle vilja ge direktören mina egna ögon!«
De kan vara bråkiga, besatta, bångstyriga och bullriga. Så fort de också visar sig äga briljans, är de människorna vi gärna följer.
På Expressen jobbade den karis-matiske chefen Bengt Bengtzon, som kunde skälla ut sina medarbetare efter noter, härja och domdera, men samtidigt visade prov på en säregen nyhetsnäsa. Att Liza Marklund lånade hans efternamn till sin hjältinna Annika var ingen nyck eller slump. Deckardrottningen visste vad han hade betytt för hennes egen utveckling och förmåga att förföra en läsekrets men också det egensinne som gjorde att hon vågade vara med och starta upp den kaxiga uppstickaren Piratförlaget.
Anna Bråkenhielm vågade som Strix-chef köpa rättigheterna till ett program som ratats av alla brittiska tv-kanaler och produktionsbolag: en dokusåpa, där deltagarna levde och intrigerade på en öde ö, som kallades Expedition Robinson. I dag köper hon dressyrhästar, utbildar dem på sin gård på Österlen och -säljer dem för tjugo gånger pengarna. Framgångarna beror inte på att hon gillar sammanträden, värdeord eller excel-presentationer. Snarare tvärtom. Detsamma gäller Fredrika Gullfot som hoppade av för att skapa Simris Alg som utvinner kosttillskott ur -havet och nu får media över hela världen. I varje tum en företagsledare som tänker utanför boxen.
Bill Gates är knappast världens -rikaste man bara för att han följt de rösade lederna. Microsofts grundare har gjort »tvärtom« ända sedan han lurade i sin första arbetsgivare att han behärskade ett program som han i själva verket bara hört talas om. Dagens extrema välgörenhetsiver och vilda byggplaner på en »smart stad« i Arizonas öken är tecken på samma lust att inte vilja gå i flock.
Mark Zuckerberg var inte världens bästa barn när han hackade sig in på Harvards nätverk för att »låna« bilderna från elevernas -id-kort, vilket innebar första steget mot framgångssagan Facebook.
Spotifys Daniel Ek som växte upp i tuffa förorten Rågsved, fick som 16-åring nobben av Google, grunnade ett slag på att bli yrkesmusiker, men beslöt i stället att kombinera sina talanger och skapa det världsföretag som i dag heter Spotify och har 140 miljoner användare.
Att bygga ett varumärke och en framgångsrik kultur handlar -sällan eller aldrig om att tänka tyst -eller linjärt. Ett företag är dess medarbetare och då handlar det om att få medarbetarna att älska sitt företag, för några bättre ambassadörer finns inte. Ett exempel är taxiutmanaren Lyft i New York. De har inte bara ändrat stadsbilden, utan bygger också gemen-skap mellan kunder och medarbetare. Lyfts bilar känns igen på att de i fronten har en gigantisk sammetsmustasch. Man väljer förare utifrån intresse och åsikter. Hatar du Trump kan du åka med en likasinnad. Eller om du håller på New York Rangers i ishockey …
Välkommen, vart ska du åka?
Text : Petter Karlssson
Illustration : Valero Doval