Hur blir man en talare?
»Ju bättre du kan ditt ›vad‹, desto mer kan du fokusera på ditt ›hur‹. När du vet vad du vill att målgruppen ska ta till sig, kan du vila i att du är där för deras skull, inte tvärtom. Läs av åhörarna, deras tysta feedback och anpassa dig till det – det är det bästa sättet att själv utvecklas som talare.«
Och nervositet?
»Det mest effektiva sättet att bemöta sin nervositet är att utsätta sig för fler tillfällen att tala inför folk. Då lär man hjärnan att det inte är farligt. Det är mänskligt att vara nervös inför att föreläsa/presentera. Vi lämnar och utmanar vår flock när vi ställer oss framför dem. Det är en nedärvd rädsla, som förr i tiden innebar livshot på riktigt.«
Vad gör man om man får en blackout?
»Lär dig de första tre meningarna utantill, så kan man köra på autopilot. Då hör man sig själv komma igång att prata. Då brukar den förlamande nervositeten släppa. Att jobba med kroppen brukar också fungera. Att tvinga ner sin andning så att den inte ›kaninandas‹, att röra sig lite långsammare och att tala lite långsammare. Allt detta gör att det skickas lugnande signaler till hjärnan. Och även precis tvärtom – om vi andas ytligt, pratar fort och rör oss snabbt kommer hjärnan uppfatta att hotet ökar. Spela lugn så blir du lugn.«
Hur börjar man?
»Skapa kontakt. Sedan är de mottagliga för budskapen. Undvik att tilltala människor ovanifrån med överlägsen attityd. Då vill de hitta fel och håller inte med dig, hur bra budskap du än har.«
Vad ska man inte göra?
»Undvik att förminska dig själv genom att använda just förminskande ord, uttryck eller ett ›litet‹ kroppsspråk, exempelvis krypa ihop med ursäktande skratt, och säga: ›Nu tänkte jag ta upp en liten idé som kanske skulle kunna vara relevant, eller?‹«
Publicerad: söndag 25 mars, 2018