Det är inte bara Viveca Lindberg som anländer till Myrornas produktionsanläggning i Tungelsta utanför Stockholm denna morgon. Det gör även ett par ton osorterade kläder, väskor, skor och textilier. Det är nämligen här som alla mjuka varor sorteras, prismärks och distribueras till Myrornas butiker i Mälardalen. En del av gåvorna är i så dåligt skick att de är osäljbara men kan återvinnas, en del går på export och en del stoppas undan i väntan på rätt säsong. Men alla plagg gås igenom manuellt på anläggningen.
Det har väl i alla tider ansetts rätt att ta till vara saker som andra inte behöver. Men i vissa perioder, mer rätt. Och frågan är om Myrorna någonsin har varit mer i takt med sin tid än vad de är just nu. Inte nog med att de ger kläder och saker ett andra liv. De ger också människor en andra chans genom den arbetspraktik som cirka 2 500 personer gör hos Myrorna varje år. Dessutom går verksamhetens överskott till ägaren Frälsningsarméns sociala arbete.
Att pricka in ämnena hållbarhet, sätta folk i arbete och välgörenhet är på något sätt alla rätt. Men man undrar lite hur det gick till när en driven HR-chef som Viveca Lindberg, med 20 års erfarenhet från näringslivet och internationella börsbolag, hamnade i den här miljön.
»När jag tittar tillbaka har jag varit i många strikt vinstdrivande företag. Det kan vara en ganska kall miljö. Jag ville ha något annat rent personligt och jag behövde en ny dimension i mitt HR-arbete«, säger hon.
Att Viveca Lindberg hamnade inom HR växte fram efter att hon under några år hade jobbat runt och testat på en mängd olika arbeten. Hon packade Toy på Marabou, körde truck, städade och jobbade med charkvaror. Hon behövde något mer utmanande och sökte upp en yrkesvägledare.
»Vi kom fram till att jag skulle jobba med människor. Jag var inne på turism men valde personalvetarbanan och det har jag inte ångrat en sekund.«
Det här var en spännande tid i svenskt näringsliv och Viveca Lindberg kastades mellan svåra och extremt olika uppdrag. Hon var på OK ekonomisk förening när de blev OKQ8, vilket var mycket lärorikt. Hon jobbade också på ett kommunägt bolag, Elmia i Jönköping. Och hon har arbetat på stora amerikanska IT-bolag som EDS Sweden AB med 150 000 anställda i 80 länder.
»Det var väldigt intensivt att vara på ett amerikanskt IT-bolag just när bubblan sprack. Många blev sjuka av stress då – även jag blev det. Det var en tung period.«
Efter det bestämde sig Viveca Lindberg och hennes man för att försöka skapa ett annat liv. De köpte en hästgård på småländska höglandet och lämnade kaoset kring den kraschade IT-branschen i Stockholm.
»I Småland fick jag mitt första personalchefsjobb, på lekplatstillvekaren Hags Aneby. Där fick jag bygga upp en personalfunktion.«
För tre år sedan gick flyttlasset tillbaka till Stockholm. När vi träffas har hon bara varit två månader på sin nya arbetsplats. Redan andra dagen fick hon bekräftat det hon känt inom sig och sökt efter.
»Jag följde med en av våra lastbilsförare när han hämtade gåvor. Jag frågade vad han tyckte var bäst med att jobba på Myrorna. ›Man gör något gott‹, sa han. Där har vi kärnan.«
Men som HR-chef på Myrorna är det inte så att Viveca Lindberg går runt och gör gott hela dagarna. Det finns ett uppdrag och det finns utmaningar att ta tag i. HR-funktionen på Myrorna är ganska ung och i dagsläget har Viveca Lindberg tre personer som rapporterar till henne. En med ansvar för arbetspraktiken och rehab och en HR-administratör.
»Vi har en bra grund, men det finns områden att jobba med. Ett av dem är rekryteringsprocessen. Både hur vi hittar kandidater till våra tjänster och hur det administrativa flödet vid rekrytering ser ut. Vi har varit lite osynliga som arbetsgivare. Jag vill att folk ska känna: ›Jag vill jobba på Myrorna!‹ och inte ›Kan man jobba på Myrorna?‹«
Och Myrorna har verkligen en usp för de anställda som genomsyrar hela deras verksamhet – arbetspraktiken. Genom att de har praktikanter som av olika anledning behöver förnya sina kunskaper eller träna på vissa saker, finns där en dimension till för de anställda. Handledarskapet blir ju en utmaning och en skola i ledarskap som inte finns på ett motsvarande butiksjobb inom någon av de andra butikskedjorna. Detsamma gäller för exempelvis förarna och lagerarbetarna.
»Det finns goda möjligheter att utvecklas hos oss. Samtidigt blir det en motivation för medarbetarna eftersom de känner att de bidrar. Ur ett HR-perspektiv blir det här också en utmaning. Det innebär ju att vi måste se till att våra handledare är välutbildade och att det finns en bra metodik för arbetet. Det har vi väldigt bra koll på genom min kollega Kerstin Brage.«
Vad ska HR bidra med i en organisation tycker du?
»Medarbetarperspektivet. Jag är van att jobba strategiskt och affärsnära med HR-frågorna. Det är bara då HR kan bidra på riktigt. Därför gäller det att finnas med i ledningsgruppen och ha en god förståelse för affären och förutsättningarna.«
Är det så på Myrorna?
»Ja, det är det. Vi har stora planer inom ledningsgruppen. Jag brinner mycket för tydlighet och enkelhet i en organisation. Det är så man kan få med alla på tåget. Där gör vi ett jobb för att bli ännu mer stringenta.«
Viveca Lindberg berättar om en erfarenhet från tiden på Hags Aneby. Det var ett familjeföretag som nyligen hade blivit uppköpt av ett amerikanskt bolag. När corporate-kulturen mötte det småländska familjeföretaget blev det en frontalkrock.
»Det fanns goda ingredienser i båda kulturerna, men det krävdes ett giftermål. Jag insåg att vi behövde börja i värdegrund och ledarskap för att i nästa steg kunna hitta en samsyn. I det här fallet blev HR-funktionen helt avgörande. Vd och ekonomichef hade kanske haft andra lösningar på den här utmaningen. Men när man släpper in HR i ett sånt här arbete så kan vi verkligen bidra.«
Samma situation finns inte på Myrorna. Men Viveca Lindberg kommer ändå att använda sig av denna erfarenhet just när det kommer till att förenkla och tydliggöra uppdraget utifrån värdegrunden.
»Har man ett tydligt uppdrag och en tydlig värdegrund blir det enkelt att ta beslut om huvudprocessen. Det är ingen revolution som krävs på Myrorna, snarare finslipning. Men jag sparrar mycket med vd kring de här frågorna så här i början.«
Ur Myrornas perspektiv är det mycket värt att ha fått in en så erfaren HR-chef med bakgrund i det privata näringslivet. Men om man frågar Viveca Lindberg tycker hon att näringslivet har en del att lära av Myrorna. Hon tänker närmast på det här med att ta emot personer i arbetspraktik.
Det finns tre positiva saker som kommer ur det och som även privata bolag borde vara intresserade av: det är ett sätt att hitta talanger för framtida anställning, ett sätt att ge de egna medarbetarna möjlighet att utvecklas i sin roll genom att de blir handledare och slutligen är det ett sätt att bidra till samhället på riktigt.
»Yngre talanger på arbetsmarknaden lockar man inte längre bara genom hög lön och lyxiga förmåner. De vill bidra och känna att de gör något gott. Fler borde ta emot exempelvis nyanlända på praktik. Det ger så mycket. Kan man inte göra det i den egna verksamheten men ändå vill erbjuda sina anställda möjligheten att bidra med ideellt arbete, varför inte låta de anställda göra det hos oss? Det går att hitta sådana lösningar också.«
Text: Per Cornell
Foto: Emil Fagander
