The Morning Star Company får väl inte många klockor att ringa i stugorna. Men det är Förenta staternas största, vinstrikaste och snabbast växande tomatproducent. Med 400 anställda och 2 500 säsongsarbetare på sina huvudanläggningar i soliga Kalifornien, har företaget 40 procent av marknaden för tomatprodukter och gör 5 miljarder kronor i vinst. Utan chefer. En gång till: Morning Star har inga chefer.
Företaget startades 1970 av Chris Rufer, fortfarande ägare. Då var han enmansåkare som körde tomater under loven från pluggandet på UCLA. Flängandet på de kaliforniska vägarna gav honom inblick och kontakter i tomatodlarbranschen. Men organisationsmodellen var hans egen. Eller egen, Rufer menade att alla jordens varelser som överlevt och växt har saknat mellanchefer.
I stället för en klassisk matris där frågor slussas uppåt (längst bort) och beslut nedåt byggdes Morning Star av cirklar. Inom varje cirkel skapas konsensus kring vad just den ska göra för att bäst bidra till produktionen. Man förhandlar med andra cirklar, kunder och leverantörer för att uppnå såväl sin cirkels som företagets mål. Ingen cirkel flyter ovanför en annan, ingen enskild kan bestämma över, eller sparka, någon annan. Alla förväntas fördela uppgifter sinsemellan och engageras i dem, just för att ingen ovanifrån säger vad, var, när. En ofta framlyft detalj är att vem som helst kan beställa vad som helst som denna anser behövs i arbetet. Ingen budget och ingen, eller ska vi säga allmän, attesträtt.
Morning Star är inte helt ensamma. Jättenäthandeln Zappos, matproducenten Southeastern Mills, och danska hörapparatdominanten Oticon är andra exempel. Men få har som Morning Star valt en chefsbefriad modell från start. Räkna dock med fler; enligt Gallup-institutet är bara 30 procent av amerikanska anställda positivt engagerade i sitt arbete, medan de övriga 70 helt eller halvt blaserade procenten hävdas kosta en halv biljard dollar i produktivitetsbortfall. Hur exakta siffrorna är spelar mindre roll, det viktiga är att företag som Morning Star ser sambandet mellan personal som upplever sig styrd och sämre produktion. Gallup har också frågat sig fram till att 89 procent av arbetsgivarna (i USA) tror att folk slutar för att de får för lite betalt, medan endast 12 procent av de svarande anger det som skäl – i själva verket menar 75 procent av de som slutat på egen begäran att de inte främst lämnat sitt jobb, utan sin chef. Siffror som övertygar folket på Morning Star, så pass att de startat Self-Management Institute där såväl anställda som utomstående utbildas.
Men är Morning Star bara solsken, ett arbetsmarknadens Eden skapat under hippieerans zenit? Nej. Modellen innebär inte strukturlöshet, precis som i de hierarkiska modellerna finns tydliga regler och processbeskrivningar: hur beslut tas, roller fördelas, löner bestäms. Det finns regler för rekrytering och eventuellt avsked. På Morning Star kallas dessa Colleague Letters of Understanding (CLOU:s, som ju uttalas som »ledtrådar«) vilka omförhandlas årligen. Kontrakt mellan kollegorna alltså, inte med en chef.
Text: Niklas Wahllöf
Bild: Shutterstock