01. För 10 år sedan investerade svenska företag 2,1 procent av personalkostnaderna i sina medarbetares kompetens. I dag bara 1,6 procent. Vad händer?
»Först måste det sägas: Detta är helt fel utveckling för ett land som konkurrerar med högt kunnande och kompetens. Minskningen kan bero på att vi är i en högkonjunktur, samtidigt som tjänsteföretagen har svårt att rekrytera. Då får man använda den befintliga personalstyrkan för att klara uppdragen, vilket leder till att det inte finns tid och utrymme för kompetensutveckling.«
02. Är det inte också så att dagens kvartalsekonomi prioriterar snabba vinster, och ser kompetensinvesteringar som »mjuka« grejer att strunta i?
»Inte inom tjänstesektorn. I den säljer man i allmänhet medarbetarnas kompetens, och månar därmed om den. Men nu när vi har en arbetskraftsbrist så blir kompetensutvecklingen lidande. Vi måste ha incitament som ändrar detta.«
03. Aha, som kompetensavdraget ni propagerar för?
»Ja. I dag är det relativt sett dyrare att investera i att utveckla en människas kunnande än i en ny maskin. Med vårt förslag ges samma förmånliga möjligheter att investera i kompetensutveckling som i maskiner, genom att kostnaden får dras av från företagets skattekonto. Det skulle halvera kostnaden för att kompetensutveckla och göra möjligt investeringarna som måste till om Sverige ska klara sig, inte minst i den ökade internationella konkurrensen på tjänstemarknaden. Och med kunskapshöjningen som digitaliseringen kräver.«
04. Samtidigt ratas ju 50-plussarnas kompetens?
»Min bild är att det där nu faktiskt förändras väldigt snabbt. Nu dammsuger man arbetsmarknaden för att hitta rätt kompetens och inom tjänsteföretagen handlar det om inställning och inte ålder. Att medarbetaren har rätt attityd och vill lära sig nya saker – det mesta annat går att lösa.«
05. Men de som kommer hit från andra länder, varför får de inte chans att sätta in sina kunskaper i vår kompetensbank?
»Det är alltid ett problem när invandrad kompetens inte kommer till sin rätt, till exempel om högutbildade, erfarna personer tvingas ta jobb som inte kräver någon längre utbildning. Men ett ännu större bekymmer i dag är att väldigt många som kommit till Sverige den senaste tiden har väldigt kort eller ingen utbildning alls. Detta kombinerat med arbetsmarknadens trösklar gör det svårt för dem att få jobb. Ska de komma in måste det till fler enkla jobb som också de här människorna kan ta. Därför vill vi införa ett Hemavdrag, som bygger ut RUT-avdraget.«
06. Är inte risken att just den gruppen aldrig får den kompetensutveckling som ni månar om, utan i stället blir fast i enkla jobb?
»Det skulle kunna vara en farhåga. Men nyss presenterade vi en rapport om vad som sker med dem som fått ett jobb inom RUT-sektorn och sedan gått vidare. En mycket liten andel går tillbaka till arbetslöshet. 9 av 10 har fått annan sysselsättning, jobb i annan bransch, studerar… Branschen är en tydlig språngbräda ut i arbetslivet och till andra typer av jobb.«
Text: Pontus Dahlman