Stockholmstrafiken mullrar. På en gigantisk tomt intill Essingeleden ligger Keolis bussdepå Hornsberg. Här vårdas och vilar fordonen som rullar i regionens -lokaltrafik dygnet runt. Här finns också Keolis trafikskola som förser verksamheten med kompetens och skapar integration på köpet.
Men först erbjuds vi att prova på att ratta på riktigt.
»Håll reda på rumpan«, säger körskolläraren Mia Edvaldsson när första kurvan närmar sig.
Det betyder att man inte kan gena genom svängarna eftersom bussen är så lång och bakpartiet måste hamna rätt.
Men genat är egentligen exakt vad Keolis har gjort. Eller i varje fall sidsteppat arbetsmarknadens hinder för att kunna få tillgång till arbetskraften som krävs.
Cecilia Jerneheim är HR- och kommunikationsdirektör på Keolis. Allt började 2015, berättar hon.
»Det hade blivit allt svårare att få tag på bussförare. Dessutom have-rerade upphandlingen av förar-utbildning hos Arbetsförmedlingen och plötsligt kunde vi, som behöver anställa 600–700 förare om året, inte få några nyutbildade bussförare alls.«
Hon fortsätter medan bussen rullar:
»Det är beklämmande, för det finns så många människor som vill ha jobb, och så får man inte till detta i systemet. I förlängningen innebär det att hela samhället stannar. Eftersom Arbetsförmedlingen misslyckats i sitt uppdrag så insåg vi att vi måste ta saken i egna händer. Så vi satte igång ett jättearbete under hösten 2016 för att certifiera vår trafikskola, och från april 2017 till september 2018 har vi hunnit utbilda 171 nya förare här på vår egen trafikskola, av dem är 166 i arbete hos oss.«
Dags att parkera. På »skolgården« träffar vi eleverna Janan Resen Jebar och Lina Augar. Båda har de kommit till Sverige från Irak. Båda längtar de efter att göra något nytt.
»Jag är sjuksköterska och har -jobbat på akutsjukvården men nu vill jag byta yrke«, säger Janan.
»Jag har jobbat i restaurang och på kafé och nu vill jag köra buss. Det verkar vara ett roligt arbete, man får träffa och hjälpa så många männi–skor«, säger Lina.
Att de har servicebakgrund -menar Mia Edvaldsson är perfekt, med tanke på de sociala talanger som bussföraryrket kräver. Att de är -kvinnor är ytterligare ett plus.
»Kvinnor är stresståliga och vana vid att hantera situationer utan att jaga upp sig. Dessutom kör de -mjukare och jämnare.«
Tid för fika i lärarrummet. Trafikskolans chef Marie Ridén säger:
»Efter 12–14 veckors utbildning så har du ett jobb hos oss med samma ingångslön som en polis eller sjuksköterska. Vi kräver ingen universitetsexamen, du behöver inte ens ha gått gymnasiet. Det räcker att man är 24 år eller mer, behärskar svenska i tal och skrift, tycker om att arbeta med människor och har ett
B-körkort som grund.«
Medan stora delar av arbetsmarknaden tycks tillbommad för betydande delar av befolkningen har alltså bussföraryrket en relativt låg tröskel till ett tryggt arbete. Jag får också veta att Keolis Sverige förra året rekryterade 630 nya bussförare och av dessa var 76 procent födda utanför Sverige.
»Integration äter vi till frukost – det är inget vi pratar om, vi gör det bara! Det är vår vardag. Hela företaget är byggt på mångfald. Drygt hälften av vår personal är utrikesfödda. Om kommunen sköter sin del med SFI så kan vi ta över«, säger Cecilia Jerneheim.
Marie Ridén, som också hon har lång erfarenhet av HR-arbete säger:
»Vi skulle kunna ta emot ännu fler nyanlända och arbetslösa om vi kunde få ekonomiskt bidrag till det. Det blir en vinst för alla. Allt handlar om att få människor att känna ett sammanhang i samhället. De flesta som går utan arbete vill ha ett jobb. Och det har vi. För övrigt är en tjänst som bussförare en karriärväg i koncernen, till exempel så har alla som jobbar på vår trafikledning en bakgrund som bussförare.«
Ett slags kompetenssjälvförsörjning, alltså. Men det här är ju nästan för bra för att vara sant säger jag, en riktig solskenshistoria! Marie Ridén svarar, blixtsnabbt:
»Det är det. Jag har aldrig varit så stolt över något jobb som detta.«
Text: Pontus Dahlman
Foto: Daniel Stigfelt
