Fokus

Så skapas ojämställdhet

Varför ser vi olika på män och kvinnor när det ­kommer till kapacitet och ledaregenskaper? Varför bedöms vi annorlunda och hur har detta systemfel kunnat ­uppstå? Forskaren och författaren Nanna Gillberg visar på sju lika skrämmande som märkliga exempel.

 1. Inte för framgångsrik … 

»I ett norskt experiment fick två grupper läsa en berättelse om en karriärist. I den ena gruppens berättelse var personen en kvinna – Hanna Berg Jacobsen, i den andra gruppen var det en man – Hans Berg Jacobsen. Deltagarna i de olika grupperna fick sedan i uppgift att bedöma de båda personerna. Konsekvent fick Hans bättre omdömen än Hanna. Detta gällde både kvinnor och män, men särskilt män gjorde stora skillnader på de båda personerna. Till exempel uppgav 75 procent av männen att de gillade Hans, men bara 24 procent gillade Hanna. 75 procent av männen uppgav att de ville samarbeta med Hans, men bara 36 procent av männen ville samarbeta med Hanna. I ett liknande experiment i USA ställdes frågan om deltagarna kunde tänka sig att gå ut och ta en öl med mannen respektive kvinnan och resultatet följde samma mönster. Det här visar att om kvinnor vill bli uppfattade som framgångsrika och som bra entreprenörer så kommer det ofta till priset av en negativ uppfattning av deras person. En kvinnlig karriärist och entreprenör kan uppfattas som kompetent, men de flesta vill inte ha henne i sin närhet.«

2. Kvinnors meriter nedvärderas

»I en studie i USA undersöktes om kön spelade roll vid rekrytering av nya forskare. En påhittad ansökan till en tjänst som ›lab manager‹ skickades ut i två versioner med den enda skillnaden att den sökande i den ena presenterades som John och i den andra som Jennifer. Ansökningarna skickades till 127 professorer (63 fick John, 64 fick Jennifer) som ombads att bedöma den sökandes kompetens, anställningsbarhet, vilken lön som kunde vara rimlig och vilket mentorskap som den sökande borde få. Resultatet var att både manliga och kvinnliga professorer bedömde John som mer kompetent och att han förtjänade högre lön och mer mentorskap än Jennifer.«

3. Manliga studenter överskattas

»En studie från University of Washington där över 1 700 studenter ombads identifiera de bästa studenterna i klassen visade att manliga studenters förmåga systematiskt överskattades medan kvinnliga studenters förmåga underskattades. Det var framförallt män som uppvisade en traditionell könsbias i sin bedömning.«

4. Bättre omdöme – om du är man

»Det här kanske är mitt favoritexempel eftersom det ligger så nära mig själv i min roll som lärare på ett -universitet. Det har visat sig att manliga lärare systematiskt får bättre omdömen på utvärderingar av både män och kvinnor. En första tanke kan ju vara att: Jaha, det är väl för att de är bättre. Men tack vare den tekniska utvecklingen och det ökade utbudet av onlinekurser har det varit möjligt att kartlägga just könsaspekten i bedömningarna. Studier har genomförts där samma lärare har fått posera som antingen man eller kvinna för olika studentgrupper. Om läraren utgav sig för att vara man så resulterade det i mer positiva omdömen, än då samma person utgav sig för att vara kvinna. Andra studier har visat att det är främst manliga studenter som värderar kvinnliga lärare lägre än manliga.«

5. Storleken har visst betydelse

»Prinsessan Diana och prins Charles är ett träffande exempel på hur kvinnor och män i parförhållanden med varandra inordnar sig i den övergripande samhällsordningen av mannen som hierarkiskt överordnad norm och kvinnan som underordnad avvikare. För att upprätthålla mannens manlighet och kvinnans kvinnlighet måste kvinnan vara lite klädsamt mindre än mannen i olika avseenden, till exempel lägre lön, en mindre framgångsrik karriär, mindre bil och mindre kroppsstorlek. Kvinnan får gärna vara välutbildad och ha ett välbetalt arbete förutsatt att hon konsekvent befinner sig ett pinnhål lägre än mannen hon lever med. Prins Charles och prinsessan Diana var båda 178 centimeter långa men på officiella fotografier från det brittiska hovet framställdes Diana genomgående som mycket kortare än Charles …«

6. Blinda uttagningar gynnar kvinnor

»Trots att många kvinnor sökte till symfoniorkestrar var det länge så att väldigt få togs ut. Någon slogs av tanken att det kunde ha att göra med föreställningar om kön. Sedan 1980-talet har därför fler och fler symfoniorkestrar tillämpat så kallade blinda uttagningar där de sökande spelar upp bakom en skärm. Sedan dess har andelen kvinnor stigit dramatiskt. Det finns dessutom förfiningar i metoden där man även försöker ta bort ljuden från fotstegen när den sökande kliver upp på scen – ljudet från klackar eller lågskor och hur tunga stegen är kan avslöja om det är en man eller en kvinna.«

7. Kvinnor uppfattas som jobbiga

»Flera studier visar att kvinnor som förhandlar och ställer krav tenderar att straffas socialt och i högre grad än män uppfattas som otrevliga och jobbiga. Att kvinnor är mer måna än män om att framstå som positiva och mindre villiga att lägga fram motargument i en förhandlingssituation ter sig i det här ljuset som en rationell hållning.«

Fotnot: Texten har tidgare publicerats på GRI-bloggen, som drivs av forskare vid Gothenburg Research Institute.

Text: Nanna Gillberg

Publicerad: söndag 24 mars, 2019

NANNA GILLBERG 

Forskare vid Gothenburg Research Institute och vid Gillbergcentrum för neuropsykiatri. ­Nannas utmärkta bok Jag har aldrig märkt att kön har haft någon betydelse kom ut 2018. Mycket av hennes forskning utgår från hur populärkulturen odlar och förmedlar kulturella värden. I det arbetet tar hon ett helhetsgrepp, från musik och film till tidningar, tv och bloggar. Nanna har även en bakgrund inom genusforskning där hon studerat hur kön påverkar inom näringslivet och kultursfären. 

 

Flera studier visar att kvinnor som förhandlar och ställer krav straffas socialt och i högre grad än män uppfattas som otrevliga och jobbiga.