Har vi glömt bort hur man diskuterar?
Hela vitsen med debatter och diskussioner är att vässa idéer och tankar. Det här begrep Sokrates som anses vara den argumentativa dialogens fader från mitten av 400-talet f.Kr. Den sokratiska metoden handlar om att söka sanningen genom att stimulera kritiskt tänkande. Att ställa och besvara frågor och sedan ifrågasätta och utesluta hypoteser som säger emot sig själva. Då kommer man fram till bättre hypoteser.
I dag känns det här synsättet bortglömt, vilket är lite olyckligt eftersom mänskligheten står inför svårigheter och hot som kommer att kräva maximal skärpa av oss. Dagens debatter präglas tyvärr alldeles för mycket av människor som vägrar att lyssna över huvud taget eller skriker »fejknyheter« och »jag är kränkt« som replik. Det begåvade samtalet har slarvats bort och ersatts av ett ställningskrig mellan tvärsäkra åsikter.
Professor Åke Daun, som skrev boken Svensk mentalitet på 1980-talet, menade att vi svenskar är ett av världens mest konfliktundvikande folk. Över 200 år av fred har visserligen gett oss ett fantastiskt välstånd, men också gjort oss skotträdda i allmänhet. Risken med det är att många av oss låter bli att ta en diskussion, av rädsla för att det ska bli dålig stämning. En undfallenhet som inte bara kostar oss möjligheten att lära oss någonting nytt, utan också ökar risken för att vi låter mörka krafter prata ostört. Men Åke Daun kunde inte förutse internet och att anonymiteten bakom ett tangentbord skulle öppna en veritabel damm där ingen längre var det minsta rädd för att ösa ur sig dumheter, lögner och förolämpningar. Vi hoppades att när all information fanns tillgänglig för alla, skulle världen bli mer nyanserad och kunskapsdriven. Inte ett slagfält där väldigt lite begåvat åsiktsutbyte sker.
En grundregel inom all kommunikation är att du måste utgå från där mottagarna är. För att bli lyssnad på måste du förstå deras ståndpunkt och inte, som många gör, utgå ifrån den åsikt du tycker att de borde ha. Det här kräver mod att våga lyssna utan att hela tiden fundera på hur du ska argumentera emot. En ärlig vilja att försöka förstå motparten. Det här är förstås lättare när man är trygg i sig själv och inte helt fastlåst i sin egen ståndpunkt. De som har svårast för det här är människor som inte kan skilja mellan idé och identitet. De blandar ihop ämnet för diskussionen med sin egen person. Deras argument blir därför ofta mest punchlines som syftar till att få tyst på motparten. Som när jag försökte diskutera vapenfrågan med en amerikan en gång.
»Efter alla dessa masskjutningar borde väl ändå vapeninnehav begränsas?«
»Fler människor dör i pooler varje år än av skjutvapen, ska vi förbjuda pooler också?«
Att vinna diskussionen har blivit ett personligt mål, vilket är lika improduktivt som att vinna en förhandling. Hela idén bakom en förhandling är att man hittar en gemensam grund där man till slut kan enas, trots sina olika utgångspunkter. Bägge ska kunna känna sig nöjda. Om du vill ha en långsiktig och bra relation handlar det om att bägge ska känna sig som vinnare.
Eller: Lek med idén att du kan ha fel.
Julia Dhar arbetar på Boston Consulting Group och har vunnit VM i debatt. Hon missionerar om att vi måste lära oss att vara oense på ett produktivt sätt. Flera hjärnforskare och psykiatriker har kommit fram till att människor som är kapabla till »intellektuell ödmjukhet« är bättre och mer objektiva beslutsfattare. De blir mindre besvärade av att acceptera bevis som motsäger deras egna initiala uppfattningar. Det är inte ett tecken på svaghet att vara öppen för tanken att man mycket väl kan ha fel. Att det finns ett annat sätt att se på saken. Tvärtom, så är det ett attraktivt drag som de flesta uppskattar hos en ny partner, kollega eller chef. Och kanske är det en egenskap vi själva skulle vilja ha? Om inte annat så är det ett bra sätt att exponera sin egen tanke för konkurrens och därmed ge den en möjlighet att förbättras och bli ännu mer genomtänkt.
»Varför tömmer du aldrig diskmaskinen?«
»Varför byter aldrig du till dubbdäck?«
På det privata planet kan en diskussion lätt övergå i ett gräl, vilket beror på att man har en emotionell relation till varandra och därför tillåter sig att uppföra sig mer oprofessionellt. Men också därför att sakfrågan sällan är skälet till att man börjar gräla. Det handlar inte om disken eller däckbyten, det handlar om känslomässiga saker och respekt. Så både ur ett professionellt och privat perspektiv finns det skäl att öva upp färdigheten att diskutera konstruktivt. Julia Dhar menar att en bra start är att ställa sig själv frågan: Vad skulle kunna få mig att ändra uppfattning? Bara genom att tänka den tanken har du öppnat upp för möjligheten att hitta en gemensam plattform. Det kan till och med leda till att du börjar ifrågasätta varför du själv var så tvärsäker från början.
Tyvärr slutade den sokratiska metoden inte så bra för Sokrates, han avrättades för att ha gått emot staten och tänkt annorlunda. Men det är en annan historia.
Text: Anders Tempelman
Illustration: Valero Doval
