I receptionen på Monitor i Hudiksvall står ett foto på Åke Persson.
»Ja, där är han. Min bror. Sjutton år äldre. Han gick bort för tre år sedan nu. Bara 73 år.«
Morgan Persson, som är vd, tittar till på fotot någon sekund. Sedan går vi in och han guidar oss runt i
7 000 kvadratmeter helt nya lokaler. Rummen har namn som
kan kopplas till brorsan Åke.
»Det här konferensrummet heter till exempel Ängebo. Där gick Åke i skolan«, pekar Morgan.
Många vi pratar med där inne nämner Åke. Han som startade företaget 1974 och kallade sig produktionsteknisk konsult. Då som enmansföretag. Sedan dess har -dataföretaget växt stadigt och organiskt till dagens 240 anställda i fem länder.
Men Åke Persson skapade inte bara familjeföretaget.
Han skapade också en egen förmögenhet och, när han tyckte att den var tillräckligt stor, ett unikt vinstdelningssystem. Det är tio år sedan. I en dokumentärfilm från då som vi tittar på nu förklarar han:
»Det har blivit enorma pengar över. Vad ska jag göra? Ska jag köpa slott och gårdar och lägenheter i andra länder? Fjällstugor? Lyxbilar? Vad är det för kul med det? Jag skulle ha skämts. Det är ju personalen som jobbat ihop det här, som jobbat nåt alldeles enormt.«
Jag är tvungen att stoppa filmen, backa och höra det igen.
Jo, han säger verkligen så.
En sådan pengagåva till personalen var unik i Sverige. Tidningen Dagens Industri kallade honom en av Sveriges mest generösa företagsledare. Lillebror Morgan, som togs in i företaget tidigt och blev vd i slutet av 1980-talet, försöker förklara sin brors tankar:
»Åke ville se vad vinstdelningssystemet fick för effekter. Det var drivkraften. Han var övertygad om att hans system, som bygger på hur mycket man arbetat under året och vilket betyg man får av kollegorna, var revolutionerande.«
Betygssystemet, där alla anonymt sätter betyg på alla, väckte uppmärksamhet. Framförallt i början. Blir det inte orättvist? Skapar det konflikter? Öppnar för fjäsk?
Det gjordes universitetsstudier på det. SVT gjorde dokumentären Experimentet. Åke fick förklara sig för facket.
Morgan fortsätter:
»Alla är med och delar på vinsten. Summan blir lite olika men alla får ju en rejäl slant. Jag anser att det fungerar väldigt bra och att det, precis som Åke trodde, blir en drivkraft som är bra för både företaget och medarbetarna.«
Rekordåret 2016 fick de då
108 anställda dela på nära 57 miljoner kronor – en månad efter Åke Perssons död. I snitt 526 960 kronor per person. 2 400 per arbetsdag.
Totalt har över 200 miljoner delats ut till personalen.
Vi hör historier om de som köpt sommarstuga, åkt på resa med släkten, betalat av lån …
Morgan utvecklar:
»Det är viktigt att komma ihåg att det inte bara är på intäktssidan vi skapar en högre vinst. Det gäller ju även när vi sparar pengar. Åker vi andraklass i stället för förstaklass på tåget sparar vi pengar. Lagar vi en kran som droppar sparar vi pengar.«
Pengar som hamnar hos personalen.
»Just i år blir vinsten lite mindre. Men ändå i snitt runt 150 000 kronor per anställd. Men det beror på att vi har byggt det här nya kontoret«, förklarar Morgan Persson.
Det är ett imponerande bygge i Åhléns gamla lokaler mitt i det idylliska Hudiksvall.
Stora ytor, all möjlig energismart teknik, bra matsal, gym, pingisrum, pusselrum – och inga svulstiga direktörsrum. När Morgan pekar ut sitt lilla arbetsrum och nuvarande ägaren (och Åkes son) Jörgen Perssons lilla rum är det nästan så att man hör Åkes röst när han pratar om lyx i filmen.
Vad är det för kul med det?
»En hörnsten i vår affärsplan är att vara en attraktiv arbetsgivare. Det handlar inte bara om vinstdelningen, även om den bidrar. Bra arbetsmiljö är också rätt ventilation, ergonomiska stolar och så vidare. Och hur vi förhåller oss till varandra.«
»Vi gör många enkäter och undersökningar för att se hur medarbetarna mår, både fysiskt och psykiskt. Vi får fram ett hälsoindex. Där ser vi trender uppåt eller neråt. Sedan vi flyttade hit till de nya lokalerna är index bättre. Det säger något om vikten av bra lokaler. Tidigare satt vi nästan på varandra.«
På fikarasten spelar ett gäng rundpingis. Några bygger på ett gigantiskt pussel. Kring lunch tränar många på gymmet. Andra spelar shuffleboard och biljard.
På sportlovet tog en del med barnen dit.
»Det blev lite fritidsgårdskänsla beskriver någon.«
Morgan Persson konstaterar att det faktum att de har basen i lilla Hudiksvall med 15 000 invånare egentligen är helt fel för just den här typen av dataföretag. Konkurrenterna, både i Sverige och globalt, håller till i större universitetsstäder.
Inte minst i dag är det underskott på dataingenjörer i hela Europa.
»Det gör att vi måste vara ännu mer attraktiva. Utmaningen är att hitta kompetent personal och behålla den.«
En annan form av utmaning är, som för alla företag, att behålla sin själ.
I Monitors fall sin hälsingska själ. Morgan visar stolt var foton från Hälsingland ska sättas upp. De flesta föreställer Åkes favoritplatser.
»I Malaysia har vi vår Asien-hubb med lokal support på både engelska, mandarin och kantonesiska. Även där har vi ett helt nytt kontor. I karaktären på kontoret där ser man att det är Hudiksvall som är hjärtat.«
Han bläddrar bland bilder i sin telefon.
»Titta här! Konferenslokalerna där i Malaysia är byggda som sjö-bodarna här i Hudiksvall.«
Företagsrötter är viktigt. I dem sitter företagssjälen.
Monitors affärssystem används av ungefär 3 500 kunder i 30 länder runt om i världen. Allt växer. Medan vi är där ser vi, och personalen förstås, på en skärm hur nya kunder och nya pengar tickar in i realtid.
Det vill säga mer vinst vilket blir mer pengar till personalen.
Företaget har kontor i Sverige, Finland, Polen, Malaysia och Kina. Sverige är i särklass störst med
189 medarbetare. Varje bolag har en egen vinstdelning utifrån sitt resultat.
Vi kliver in på supportavdelningen.
Catharina Wiklund, som är chef där, berättar:
»Det är få som slutar här, till och med extremt få som slutar, för att de vill byta arbetsgivare. Det handlar för det mesta om att någon inte orkar pendla eller av någon anledning behöver flytta. Vi får däremot många spontanansökningar hit, kvalificerade sökande.«
Företagets officiella språk är svenska och engelska, men på supportavdelningen hörs många andra språk också. Bland annat kräver många baltiska företag att få support på sitt språk. Därför sitter bland fyrtio anställda från Estland, Lettland, Litauen, Polen, Finland, Syrien, England, Irak …
»… och så Ulf från Färila«, skjuter Catharina Wiklund in.
»Japp, hela världen täcks in«, ler Ulf från Färila, som heter Arvidsson i efternamn och har pendlat dagligen i tio år. Sju mil dit och sju mil hem. Det säger en del.
Varför, kan man fråga sig?
Eller ännu hellre kan man ju fråga Ulf själv. Han funderar lite och slår fast: »Det är ett väldigt trivsamt företag att arbeta på. Bra stämning. Trevligt.«
Jodå, vinstdelningssystemet bidrar också.
»Det går inte att komma ifrån att det blir en morot. Det blir ju en extrapeng varje vår«, säger han.
Någon säger att de har julafton i april. Någon annan berättar att det är spännande när bokslutet är klart och det kallas till stormöte där Morgan Persson avtäcker den summa som ska fördelas. Siffra för siffra med början bakifrån.
Ental, tiotal, hundratal, tusental …
Allan Bahram har arbetat på Monitor i två år. Han är ekonomiingenjör och sköter webb-utbildningarna.
»Jag läste på Högskolan i Gävle. Monitor var det första affärssystemet som presenterades för oss. Jag måste säga att jag är lycklig som hamnat här. Det var helt oplanerat. Jag ser en stor utvecklingspotential och det är viktigt för mig.«
När Åke Persson den där oktoberdagen för tio år sedan presenterade sin idé på ett stormöte fick han en spontan kram. Det berättar flera. Och även om det ifrågasattes en del kring betygsättningen blev det nästan en euforisk stämning när det spekulerades i hur många kronor det skulle bli.
I åtta år skulle systemet gälla. Sedan fick man utvärdera. När åtta år hade gått fanns inte Åke Persson kvar i livet längre men bolaget drivs i hans anda. Expansionen har gjort att systemet arbetats om en del men principen är densamma.
Personalen – »de som arbetat nåt enormt« för att använda Åkes ord – ska få stor del av vinsten.
Nu ska Allan Bahram snart vara med om sin allra första vinstdelning.
»När jag anställdes trodde jag inte på det först«, skrattar han, »så jag krävde faktiskt att få det skriftligt. Nu vet jag att det är sant. Eftersom pengarna kommer som en klumpsumma efteråt blir det som ett sparande även för den som inte kan spara. Klart det är spännande att se hur mycket det blir!«
Han funderar på hur han ska beskriva fördelen med systemet och säger sedan: »Det blir som en gravitationskraft för Monitor.«
När vi tackar för oss och Morgan följer med ut i receptionen, som påminner om ett snyggt hotell, tittar Åke Persson på oss från fotot på disken.
Hur var det nu Allan Bahram uttryckte det?
»Det blir som en gravitationskraft för Monitor.« Det känns som att Åke Persson skulle ha gillat den beskrivningen.
Text: Ola Liljedahl
Foto: Peter Cederling
