Det började med en rivstart. Therese Mattsson hade knappt hunnit få på sig uniformen när det började brinna i skogarna sommaren 2018. Som mest härjade ett 50-tal skogsbränder samtidigt och Kustbevakningens uppgift var att agera flygledare från luften. De skulle se till att varken helikoptrar eller flygplan krockade med varandra när röken låg tjock över såväl Jämtland som Gävleborg och Dalarna. De skulle också göra brandkartor över eldhärdarna. Mitt i alltihop kom nästa dråpslag.
I slutet av juli samma år gick ett lastfartyg på grund utanför Västervik. Fartyget, som fraktade över tusen bilar från Tyskland till Sverige, läckte ut sammanlagt 50 ton olja i vattnet. Plötsligt hade Kustbevakningen inte bara en, utan två, jättehändelser att hantera. En månad senare gick ytterligare ett fartyg på grund utanför Helsingborg.
»Det var pang på direkt! Det var väldigt intressant att få följa alltihop inifrån. Den här sommaren hade vi full beredskap och bara väntade på att det skulle börja brinna, men det blev en ganska normal sommar. Så nu har jag fått känna på lite av varje«, säger Therese Mattsson.
Solen skiner och havet ligger platt när hon kliver ombord på fartyget KBV 031. Therese Mattsson hälsar på befälhavaren som är i full färd med ett besättningsbyte. Hon tar sikte på mässen som är fartygets matsal. KBV är en förkortning för Kustbevakningen och fartyget har hemmahamn på kuststationen Djurö strax öster om Stockholm. Stora blå påsar med skräp släpas ut. Ett larm tjuter för att snabbt tystna igen. På en av väggarna hänger en idyllisk tavla föreställande två segelbåtar och stilla hav.
»Det är ganska sällan det ser ut så där när vi är ute på uppdrag. Oavsett väder ska vi vara ute. När andra är i nöd ska vi vara där. Jag kommer inte från någon seglarfamilj så jag har inte den naturliga vanan vid sjön, men man förstår snabbt hur tufft det här jobbet faktiskt är«, säger hon.
Therese Mattsson har varit generaldirektör för Kustbevakningen sedan juni 2018. Myndighetens uppdrag är bland annat att övervaka fisket och värna om miljön, men framför allt att bedriva miljöräddningstjänst till sjöss längs med Sveriges kust samt i Vänern, Vättern och Mälaren. Kustbevakningen har också flygplan som patrullerar den svenska kusten och agerar flygledare vid skogsbränder.
Kanske står myndigheten inför sin svåraste utmaning hittills. Såväl värmeböljor som kraftiga skyfall ligger i linje med klimatförändringarna och klimatforskare befarar att olika former av extremväder kommer att bli allt vanligare i framtiden.
»Före tsunamin jobbade myndigheterna i stuprör, alla var för sig. Efter det började vi jobba ihop i stället.«
»Jag tror att klimatförändringarna kommer att medföra mer räddningsinsatser på sikt. Riskerna ökar om folk är ute i plötsliga skyfall och inte kan hantera sin egen sjösäkerhet. Även vår flotta måste klimatanpassas. I dag körs Kustbevakningens fartyg fortfarande på diesel.«
Hon är inte den som räds en utmaning. Tvärtom.
Therese Mattsson växte upp med sin mamma, pappa och lillebror i Lycksele i Västerbotten. Efter gymnasiet flyttade hon till Uppsala för att läsa juristprogrammet, som på den tiden var landets allra nordligaste juristutbildning. Hennes första chefsjobb fick hon på Polismyndigheten i Värmland samtidigt som hon genomgick polischefsutbildningen.
»Då lärde jag mig att allt jag säger riskerar att tas som en order. Man får tänka noga på vad man säger i fikarummen. Om man säger ›vi skulle kunna göra på det här sättet‹ kan det lätt tolkas som att det är det vi ska göra.«
Sedan dess har hon hunnit med flera tunga chefspositioner. I sex år var hon chef på Säpo. Efter det väntade sex år vid Rikskriminalpolisen innan hon gjorde ett år som chefstjänsteman vid Kansliet för krishantering vid Statsrådsberedningen. I sju år var hon också generaldirektör på Tullverket.
Någon noga uträknad karriärplanering har det inte varit tal om. Hon har helt enkelt hakat på det hon tyckt har verkat roligt. Som generaldirektör är det dessutom vanligt att positionen är ett tidsbegränsat förordnande som utses av regeringen. Sex år är standard, sedan går det att få förlängt i max tre år.
»Kustbevakningen är mitt tredje uniformsyrke. Jag gillar ordning och reda. Det är den röda tråden. För mig är det en viktig drivkraft att känna att jag gör något bra som faktiskt kan göra skillnad för samhället. Jag har tidigare jobbat med brottsbekämpning och att ta in skatter. Kustbevakningen är något annat. Här handlar det om att göra något för samhället genom att bevara det för framtiden. Det känns fint.«
Under tiden som generaldirektör för Tullverket satt Therese Mattsson med i Kustbevakningens så kallade insynsråd. Hon hade därmed ganska bra koll på verksamheten innan hon blev generaldirektör.
»Jag insåg också att jag var på väg att fylla 60 år. Om jag skulle ha ett nytt jobb kände jag att det var nu eller aldrig om jag skulle hinna uträtta något också. Det är roligt att jobba!«
Therese Mattsson lämnar mässen och kliver upp på bryggan. Hon kikar på sjökort och radar tillsammans med befälhavarna. KBV 031 är ett så kallat kombinationsfartyg. Här finns oljeupptagningsutrustning, en båt och vattenskotrar. Ibland lyfter de på en bil på däck. Allt beroende på verksamhet.
»Våra medarbetare vet aldrig vad som inträffar under en dag. Ibland är det oljeutsläpp, brand på fartyg eller så måste de bogsera ett fartyg eftersom det är så dåligt väder att ingen annan kan gå dit. Samtidigt ska de se till att det finns fiskebestånd inför framtiden och hålla koll på illegal jakt i skärgården.«
Hur blir du själv i en krissituation?
»Fokuserad. Att krishantera har varit mitt liv, men det är lätt att glömma att man måste ta paus även när det är kritiskt. Man måste gå hem och sova och utse någon som kan kliva in. Den niten har jag själv gått på. Man leder en insats och inser plötsligt att man inte sovit på två dygn. Det går ju inte.«
I samband med tsunamin i Thailand 2004 var hon chef för Rikskriminalpolisen och blev snabbt spindeln i nätet. Rikskrim ansvarade för att identifiera kroppar, men också för att leta efter försvunna. Therese Mattsson satt med listorna på avlidna samtidigt som hon såg till att skicka ner personal till Thailand som kunde åka ner och jobba.
»Den första tiden var man helt uppvarvad. Man satt med i direktsändningar i tv och fick frågor om varför vi inte hittat folk. Ingen viss-te hur stort det skulle bli. Jobbet på Rikskriminalpolisen var nog det som påverkat mig mest. Plötsligt blev man en offentlig person och blev igenkänd i tunnelbanan.«
Efter tsunamikatastrofen startades Kansliet för krishantering vid Statsrådsberedningen, som Therese Mattsson senare blev chef för. Även Myndigheten för samhällsberedskap, MSB, växte fram ur sviterna av katastrofen.
»Före tsunamin jobbade myndigheterna i stuprör, alla var för sig. Efter det här började vi jobba ihop i stället. Vi har blivit väldigt duktiga på det i Sverige. Just Kustbevakningen är det faktiskt extra många som vill samarbeta med, eftersom vi är så ensamma om att vara verksamma
till sjöss.«
Som chef försöker Therese Mattsson att arbeta mycket med tillit och förtroende. Hon tycker att det är helt avgörande att ha stort förtroende för chefer och medarbetare.
»Jag tror på att inkludera. Tillsammans är vi starkare och kan åstadkomma mer. Jag har ett stort förtroende för mina medarbetare och vill delegera ansvar. HR-funktionen är också oerhört viktig. En driven HR-avdelning är ett av de viktigaste redskapen för att föra en myndighet framåt. Medarbetarskap och ledarskap finns i hela organisationen varje dag och i allt förändringsarbete krävs ett HR-perspektiv.«
Som generaldirektör är hon bara direkt chef för avdelningscheferna och hon litar på att de gör sitt jobb, men hon uppmuntrar dem samtidigt att komma till henne om de vill ventilera problem eller vända och vrida på en fråga. Någon särskild ledarskapsförebild har hon dock inte.
»Jag plockar från olika håll sådant som passar mig och min personlighet. Det måste ju passa en själv, man ska inte vara någon annan än den man är. Jag tror det är svårt att hitta en förebild som funkar i alla situationer. Min egen största svaghet är min otålighet. Den har jag fått lära mig genom åren att dämpa lite. Jag är väldigt beslutsorienterad.«
Kustbevakningen har sammanlagt 800 anställda. De kommande åren hoppas Therese Mattsson att de kommer att bli några fler. Inte minst för att hålla jämna steg med andra myndigheter, såsom Räddningstjänsten, Polisen och Tullverket. Även utomlands ökar samarbetet. Kustbevakningen har till exempel bistått utanför Somalia med att skydda FN:s fartygskonvojer mot pirater och vid gränsbevakningen i Medelhavet.
Samtidigt behöver Kustbevakningens flotta genomgå en förvandling. Att alla fartyg körs på diesel rimmar illa med målet om ett fossil-fritt innanhav. Även marinen och handelsflottan står inför samma utmaning. Samtidigt är nya miljövänliga bränslen inte heller helt okomplicerade. Så kallade hybridoljor har visat sig vara en utmaning för Kustbevakningen i både Sverige och utomlands. Den nya oljan beter sig inte som tjockolja och kan därför inte fångas upp på samma sätt.
»Det är värdefullt att uppleva vardagen ombord. Om man bara tittar in på någon timme så sitter folk vattenkammade.«
I framtiden räknar hon med att Kustbevakningen kommer att ha tillgång till ännu bättre teknik. Redan i dag finns det sensorer på de flesta båtar och på sikt räknar hon med att kunna ta mer hjälp av drönare och liknande.
»Vem vet? I framtiden kommer vi kanske att få i uppdrag att plocka plast ur havet. Redan i dag tar vi upp spökgarn när vi ser det. De fylls med fisk och sjunker till botten när det blir tungt. Sedan ruttnar fisken där inne och flyter upp igen tills det simmar in ny fisk. Det där kan pågå i evigheter eftersom de är gjorda i nylon. Det luktar fruktansvärt när vi vinschar upp dem. Tunga är de också!«
Efter att ha gått färdigt rundan på KBV 031 är Therese Mattsson klar på Djurö för den här gången. Egentligen är hon stationerad i Karlskrona, men hon har som ambition att besöka alla Kustbevakningens 21 kuststationer. Ibland försöker hon också att åka med ut på patrull och sova ombord för att verkligen lära känna verksamheten. Senast i augusti var hon på patrull i Vänern i två dygn och fick bland annat vara med och ta upp spökgarn ur vattnet samt åka på ett larm om en brand i en kustnära restaurangbyggnad.
»Det är så värdefullt att få uppleva vardagen ombord. Om man bara tittar in någon timme sitter folk och är snudd på vattenkammade. Jag vill vara Therese, inte bara GD. Förr eller senare ska man ta ett beslut som alla inte är nöjda med. Då vill jag att folk ska ha träffat mig och sett att jag inte är helt galen. Förhoppningsvis kan de tänka att det säkert fanns en anledning till att jag var tvungen att ta det där beslutet.«
Therese Mattsson och hennes man bor i Karlstad. Varje fredag eftermiddag tar hon tåget till Värmland och blir en lite lugnare version av sig själv. Här varvar hon ner och byter om. Hon har till och med en Stockholmsgarderob och en Värmlandsgarderob. Den ena är proper och huvudsakligen svart, den andra är mjukare och varmare.
»När jag är ledig vill jag bara vara hemma. Vi har tre hundar, det är perfekt som avstressning. Och att plocka svamp.«
Hennes förordnande som generaldirektör för Kustbevakningen sträcker sig fram till augusti 2023. Då kommer hon att vara 65 år.
»Vi får se vad som händer då. Som det känns nu kommer jag att vilja fortsätta jobba i alla fall, men nu har jag rest som en dåre i 20 år. När jag jobbade på Tullverket var jag i Bryssel väldigt ofta. När jag blir pensionär blir det i Karlstad.«
Text: Anna Liljemalm
Foto: Linn Bergbrant
