Det första man slås av när man kliver in på HR-avdelningen på Prisjakts huvudkontor är att den inte heter HR-avdelningen. People and Organisation, PAO, säger man där.
Gärna på Ängelholmsengelska. Det andra man slås av är att de anställda på Storgatan 47 tassar runt i tofflor – och det visar sig snart att en av PAO:s uppgifter är att välja ut, administrera och skicka ut tofflor till nyanställda. Jo, det är sant. Sant är också att alla medarbetare är lediga på sin födelsedag. Och att alla har tre betalda timmar i veckan då de ska lära sig något som absolut inte behöver ha med jobbet att göra.
Behöver vi säga att företagskulturen sticker ut? Linus Jonkman, avgående Head of PAO, och hans efterträdare Edit Eriksson, tar emot. Han i hobbittofflor och med tuschteckning som betald hobby. Hon i alpackatofflor och med iPadmålning som tre-timmar-i-veckan-projekt. Vd:n är inte på plats. Oklart om det beror på att han har födelsedag. De lånar hur som helst hans rum. Företagskulturen tillåter sånt. Väggen pryds av ett futuristiskt konstverk som skulle kunna heta Kaos men visar sig vara en verksamhetsplanering på en whiteboard. Och efter fem minuter känner man att, wow, här skulle man ju vilja jobba. Och då har vi inte ens kommit till Kulturboken.
Det går liksom inte att låta bli att bli intresserad av ett företag som skapat en tjock kulturbok där det står saker som: »Uppfinn inte en arbetsversion av dig själv. Tvärtom, var den galna och underbara person som du är kring dina katter eller din familj.« Och: »Vi tror på kraften i det första intrycket. Därför planerar vi en ny kollegas första dag som vi skulle planera våra barns födelsedagskalas.«
Vi backar bandet några år.
Linus Jonkman kom till Prisjakt från it-världen, blev organisationsutvecklare och klev lätt fundersam in i HR-världen.
»Någon sa att jag förr jobbade med ettor och nollor, nu bara med nollor«, ler han.
Fast det var ju det där med orden. Human Resources. HR.
»Det slog mig att det är ett lite kallt och kliniskt uttryck att man ska beskriva människor som resurser. I ett bolag finns två stora komponenter: affärsmodellerna (organisationen) och människorna«, säger han.
Därför tog de namnet People and Organisation.
»Men det var inte bara ett namnbyte. Vi bytte perspektiv också. Många som arbetat länge med HR ser ett stort antal processer. Vi ville ha ett bredare perspektiv. Ser man bara till processer faller vissa saker lätt bort.
Han gör en kort konstpaus och säger sedan.
»Fimpar i trappan.«
Han ser förvåning i blicken och fortsätter:
»Fimpar i trappan är kanske det första en besökare ser, det blir i så fall en del av vårt varumärke. Men ingen tar bort dem. Fast alla borde göra det.«
Prisjakt fick en ny vd som kallade till sig Linus Jonkman en dag. Hm, borde de inte ha en värdegrund?
Såklart.
Linus skrattar och minns:
»Jag var på väg att föreslå att vi tar ledningsgruppen och åker i väg någonstans och funderar. Standardsvaret. Så gör man ju alltid. Blir ofta skitdåligt.«
Han säger att i bästa fall får ledningsgruppen koll, i sämsta fall bara vd och någon polare.
»Det slutar därför ofta bara med en plansch i receptionen«, konstaterar han.
»När någon börjar hos oss planerar vi den första dagen som vi skulle planerat våra barns födelsedagskalas.«
Nu gör Prisjakt gärna saker annorlunda. Hela företaget, då 35 medarbetare att jämföra med dagens nära 230, drog i väg två dagar till en kursgård för att demokratiskt diskutera värdegrund. De hade inför detta gjort läxan i form av omvärldsbevakning och djupintervjuer med Prisjakts-trogna användare.
Demokratiprocessen kom fram till tre ord:
Trovärdighet, acceptans, kompetens.
Trots det ovanliga arbetet för att mejsla fram de tre orden skulle de lätt ha kunnat bli tre ord, gäsp, som ju låter meningslöst fina.
Linus Jonkman berättar:
»Problemet är inte att det är klyschor. Problemet uppstår om man i ett företag inte kan tala om vad orden betyder på just det företaget – och inte minst hur man lever upp till dem.«
»När det gäller acceptans, som exempel, så innebär det bland annat acceptans för skillnader och olika rytm i livet. Vi ser inte ner på kollegor för att de är i en svacka på grund av skilsmässa eller en bipolär sjukdom eller vad det kan vara.«
Det viktigaste i kulturen är att alla ska kunna vara sig själva.
»Har du en dålig dag behöver du inte låtsas att livet är en musikal. Har du till och med en dålig månad, så är det ok att ha det. Bara du är transparent med vad du är.
Värdeord tenderar lätt att bara bli tre ord på ett papper.
»För att pappret ska få puls måste ofta något hända. Prisjakts kontorsansvariga i Polen var inte med på dagarna då vi arbetade fram vårt dokument. Hon var ganska kritisk efteråt. ›Sounds very Swedish‹, suckade hon. När vi tittade visade det sig att Polen låg lägre i våra personalundersökningar, även om de producerade bra. Det ledde till att vi
i slutändan gick skilda vägar.«
Förutom att en annan medarbetare, med andra egenskaper som ledare, fick hennes uppdrag innebar företagets reaktion att övriga medarbetare insåg att det fanns en tyngd i pappret.
Värdeorden var på allvar.
Edit Eriksson har bara jobbat ett par veckor när vi träffas.
Efter en mängd år med fokus på HR-frågor inom bland annat Svensk Handel, Ikea och Stadium, blev hon intresserad av en annons där Prisjakt sökte en ny Head of PAO.
Egentligen är det rätt logiskt.
Prisjakt är kända för sina annorlunda, och ofta roliga, platsannonser.
»Den här började med frågan: ›Har du gjort slut med HR?‹ Jag studsade till. Vadå gjort slut? Hade jag det? Det triggade igång något, började skava lite till och med, så det tog några dagar innan jag fick i väg en ansökan«, minns hon.
Linus Jonkman skrattar när han hör det.
»Det är smockfullt av människor som har ett passionerat förhållande till jobbet: En armé av nördar.«
»Det är viktigt med en egen röst. Den annons som blivit mest uppmärksammad var när vi sökte ›Desillusionerad redovisningsansvarig‹. Efter 30 dagar på Blocket Jobb hade den 350 000 visningar.
Jo, 350 000 visningar på en annons…
…om en redovisningschef…
…i Ängelholm.
Det är sant.
Edit läste Kulturboken på nätet, blev ännu mer sugen på jobbet som Head of PAO och Prisjakt såg i henne en framtid. Så hon fick tjänsten, lämnade Stockholm för Skåne och försökte en av de första dagarna att boka ett möte med en i ledningsgruppen.
Det gick inte. Han var ledig. Birthday Vacay.
»Då förstod jag att man verkligen jobbar efter det man kommit fram till i Kulturboken«, säger hon och betonar att hon gillar att den inte är en runsten utan tvärtom levande och kan uppdateras hela tiden beroende på vad som händer inom företaget.
»Jag kan säga att jag blev knockad av Kulturboken. Den är briljant. Särskilt gillar jag delarna vi sällan pratar om, som listan om vad som är okej på företaget. Nu känns det spännande att få ansvaret att ta boken, kulturen och framför allt beteendet in i framtiden.«
Andra medarbetare vi pratar med vittnar om en Prisjaktanda.
»Man liksom känner när något är Prisjakt, det är bara så«, förklarar någon.
Kanske är hemligheten att manifestet just togs fram gemensamt? Personalstyrkan hade till exempel en övning för att mejsla fram vad som är okej på företaget. Listan, som Edit Eriksson alltså gillade, har blivit väldigt uppmärksammad. Både för humorn och budskapet.
Några exempel på vad de kom fram till som är okej:
• var dig själv (eller någon annan som inte redan är tagen).
• var nervös (lugna människor är vanligtvis bara oinformerade).
• ta med barn (helst dina egna).
• prata med dig själv (så länge du inte gör allt det rösterna säger).
• ha kul.
• gråt och ha riktiga skitdagar.
• dela roliga filmer (gärna med katter) i chatforum.
• ignorera dessa »roliga kattfilmer« i chatforum.
• var reserverad, introvert och reflekterande.
• var social, extrovert och spontan.
• var en nörd.
• var inte en nörd.
Linus Jonkman och Edit Eriksson slår fast:
»Budskapet är kort sagt att vi vill att våra medarbetare ska vara precis som de är. För människor är olika. Mångfalden är vår styrka.«
Linus försöker sammanfatta.
»Vi har en stor tyngd av nördig kompetens. Det är smockfullt av människor som har ett passionerat förhållande till jobbet och något som är väldigt smalt. En armé av nördar skulle man kunna säga.«
»Ta grillar som exempel. Ser man på våra filterfunktioner finns typ 70 saker att filtrera på när det gäller grillar. Det blir så när nördar/experter får ta tag i saker. Utmaningen är att presentera det för vanliga människor.«
Han berättar kärleksfullt om alla talanger som dyker upp.
»Vi hade en lekfull tävling om vem som på fem minuter kunde komma ihåg flest decimaler av talet pi. En tjej klarade 723 decimaler. 723! Då har man uppenbart en väldigt speciell förmåga. Så häftigt! Eller ta Åsa som har frysen full av mullvadar eftersom hon stoppar upp djur. Hos oss är det helt enkelt en brokig skara människor som passar ihop. Det skapar framgång.«
Hur var det nu det stod i Kulturboken?
»Uppfinn inte en arbetsversion av dig själv. Tvärtom, var den galna och underbara person som du är kring dina katter eller din familj.«
Text: Ola Liljedahl
Foto: Peter Westrup
