Rivstart!

I köket hemma hos Sveriges HR Förenings nya generalsekreterare och vd står datorn på bordet. Lena Bjurner stänger av den, men dröjer, så där som man gör, några sekunder för att bara snabbkolla ett mejl.

Samma sak med telefonen.

I lägenheten på Luxgatan på Lilla Essingen i Stockholm ligger boken Kerstin Hesselgren – den gränsöverskridande politikern. Det är naturligtvis inte så märkligt. Förutom att vara landets första kvinna i riksdagen grundade nämligen Kerstin Hesselgren för nära hundra år sedan det som i dag är Sveriges HR Förening.

Där alltså Lena Bjurner nu tar täten.

En sådan bok måste förstås läsas.

Lite mer märkligt är däremot att Kerstin Hesselgren faktiskt bodde på just Luxgatan. Inte i samma hus men med samma utsikt och idylliska närhet till vattnet.

»Det som slog mig mest när jag plöjde boken är att de frågor hon drev då är de vi driver och jobbar med i dag. Jämlikhet, mångfald, lärande och inte minst hur vi ser på framtiden för människa och maskin. För mig är det centrala frågor«, säger Lena Bjurner.

Vi backar bandet till Nyköping på 1970-talet. Där växer nämligen Lena Bjurner upp med ett enda stort intresse som liten tjej:

Viktiga HR-frågor.

Skojar bara.

Hästar.

»Det var min passion. Jag började ridskola när jag var fem, sex år. Skola och annat var länge ganska ointressant för mig. Först i slutet av högstadiet började jag plugga på allvar. Min storebror, som i dag är kirurg, var den av oss som pluggade hårt. Jag var nog den friare lillasystern och hästar var hela min värld«, säger hon.

När det var dags att börja femte klass flyttade familjen till Borlänge. 

Lena Bjurner skrattar:

»Det var bara positivt för mig. Pappa och mamma lockade nämligen med att jag skulle få en egen häst …«

»Sveriges HR Förening har en stor roll när det gäller att vara en community där vi tillsammans utvecklas.«

Om vi spolar »fast forward« på livet via grundskolan i Borlänge, ny flytt till Uppsala under gymnasiet, ett år som au pair i Tyskland och tillbaka till Borlänge och högskolan där landar vi i en fil. kand. i företagsekonomi med inriktning turism och samhälle.

Och dags för arbetslivet på allvar.

»Jag började långt från HR. Först på en liten resebyrå i Stockholm på Birger Jarlsgatan, faktiskt inte långt från mitt nya kontor på Sveriges HR Förening, men sedan fick jag snart jobb på den större resebyrån Nyman & Schultz i Uppsala.«

Där startade karriären på allvar.

»Ganska snart blev resebyråchefen föräldraledig. Jag fick ta ansvaret för kundrelationer och försäljning och blev chef över en av våra två avdelningar. 24 år ung.« 

För Lena Bjurner innebar det att hon på allvar fick smak för ledarrollen.

»Jag hade redan efter examen känt att jag ville vidare, utvecklas, leda. Det var ett driv jag kan se att jag hade«, minns hon.

När den föräldralediga chefen var på väg tillbaka hade American Express köpt upp Nyman & Schultz och nya möjligheter öppnades. Inte minst för den som var nyfiken och ambitiös.

Våga testa. Lena Bjurner återkommer under intervjun där på Luxgatan flera gånger till hur avgörande det är att ha en bra chef. Medarbetare, både enskilt och som grupp, måste få prova och testa och göra misstag. 

Hon fick just en sådan chef som genom sitt sätt att vara skapade en grogrund för medarbetarnas utveckling.

»Hon präglade mig mycket. Hon tyckte säkert att jag var som en ung Duracellkanin som ville en massa saker, men hon trodde på mig och hjälpte mig att utvecklas. Det är en ynnest och en förutsättning att få arbeta under en sådan chef.«

Lena gillar tankarna kring begreppen »growth mindset« och »fixed mindset (dynamiskt tänkesätt och statiskt tänkesätt) som psykologiprofessorn Carol Dweck utvecklat. 

»Jag fick en tuff återkoppling från min chef. Det här var inte vad hon hade tänkt sig. För mig personligen var det pressande.«

»När man inte vågar göra fel och är rädd att fråga för att verka dum, ja, då har man ett fixed mindset. Då står man still. Det gäller både enskilda individer och en grupp. Men ser man allting som ett lärande, ja, då har man ett growth mindset. Och i sakens natur ligger att man får misslyckas ibland«, säger Lena Bjurner.

Chefen som där i karriärens sköra inledning hjälpte och tillät henne att utvecklas arbetade just utifrån ett growth mindset.

Hon knackar med fingret i bordet som för att understryka:

»Det är så bra och så viktigt. Jag är övertygad om att det är genom growth mindset man lyckas.«

Som ledare präglar det hennes egen ledarfilosofi.

Vägen till HR. Hur hamnade Lena Bjurner då efter många år inom försäljning på den väg som ledde mot HR-världen och nu gjort henne till generalsekreterare och vd för Sveriges HR Förening?

»När jag jobbade med försäljning och kundutveckling kallades jag ibland Mrs HR, så intresset fanns nog i mig hela tiden. Det intresserar mig helt enkelt hur vi tillsammans når det vi vill gemensamt«, säger hon.

Hon ställde sig frågan:

Vad vill jag göra nu?

Svaret landade i HR och så småningom ett uppdrag i Toronto som HR Business Partner för Kanada och Sydamerika.

»Min man fick tjänstledigt och vi flyttade dit hela familjen«, berättar hon.

Man säger något om häftigt och kul och ishockeystad och Lena Bjurner håller med men konstaterar också:

»Det blev först inte alls som jag hade tänkt mig. Där fick jag min första rejäla näsbränna. Jag hade inget nätverk och förstod inte hur arbetskulturen, det hierarkiska, fungerade där. Jag skulle visa att här har de fått rätt tjej på rätt plats …«

Det blev en krock.

»Jag fick en tuff återkoppling från min chef. Det här var inte vad hon hade tänkt sig. För mig personligen var det pressande. Jag hade ju tagit familjen med mig och planerat att bo där i flera år.«

Hon skakar lätt på huvudet och berättar ärligt:

»Jag kollade till och med på om det skulle fungera att flytta till Thailand ett år, tills min man kunde gå tillbaka till sitt jobb som han hade tjänstledigt från. Då först, när jag hade en backup-plan, kunde jag sänka axlarna så det löste sig. I slutändan blev det därför en fantastisk tid i Toronto, Mexico City och Buenos Aires.«

Och som lärde henne en massa.

»När jag till exempel börjar mitt nya uppdrag nu på HR-föreningen tar jag med mig erfarenheten från Toronto. Där lärde jag mig att det måste få ta lite tid i början att bygga relationer och att sätta sig in i saker. Så kommer det ju också bli med HR-föreningen, inte minst att träffa alla regioner. Vad tycker och vill de i landets olika delar? Och förstås måste jag lära känna mitt närmaste team.«

Jobbar gärna. Vill du få något gjort ska du fråga någon som har mycket att göra.

Det är ett uttryck som man kommer att tänka på där på Luxgatan. Ta bara julen för tre år sedan. Lena med familj firar den i USA och hon hör talas om Women’s March som ska arrangeras i Washington. Syftet är att i spåren av valet av Donald Trump som president markera vikten av mänskliga rättigheter.

Som styrelseledamot i Sverige för UNHCR brinner hon för alla former av rättvisefrågor. De flesta, på ledighet från ganska hektiskt jobb, skulle nog ändå nöja sig med att notera att protestmarschen är på gång, kanske göra tummen upp på Facebook men sedan återgå till julledigheten.

Men inte Lena Bjurner.

Hon greppar telefonen och lyckas få tag i organisatörerna av Women’s March i Washington och förklarar att, wow, det här vill hon vara en del av. In Stockholm. In Sweden. Would that be possible?

»De berättade att en kvinna i Sverige hade hört av sig och gav mig hennes kontaktuppgifter. Så dagen efter vi kommit hem från USA träffades jag och Lotta, som hon heter, och gjorde upp planer för en liknande protest i Stockholm, minns hon.«

Sagt och gjort.

Den 21 januari 2017, i samma veva som Donald Trumps installation som president, samlades Lena Bjurner med 4 000 kvinnor och män, gamla och unga, på Norrmalmstorg och tågade mot amerikanska ambassaden.

Digitalisering och AI. Förra hösten utsågs Lena Bjurner till Årets nordiska personaldirektör på Employer Branding Forum & Talent Excellence Award-galan. Hon var också nominerad som en av tre till Årets HR-chef av Tidningen Chef 2019.

Lena betonar:

»Även om det är jätteroligt med priser vill jag poängtera att det verkligen inte på något sätt var jag ensam som gjorde jobbet. Det är, som alltid, ett lagarbete.« 

Hon har sedan länge ett intresse för digital utveckling generellt – och i förlängningen AI. Och hon är övertygad om att det blir centralt i hennes nya uppdrag också.

»Nyligen insåg jag att alla pratar om AI, artificiell intelligens, men att jag inte helt förstod vad det verkligen är. Därför har jag nu i höst gått en distansutbildning om AI, Artificial Intelligence: Implications for Business Strategy Program, på MIT, Massachusetts Institute of Technology i USA. Inspirerad av den har jag funderat en hel del kring samspelet mellan människa och maskin och hur vi bäst delar på jobbet och skapar en kollektiv intelligens för bästa resultat«, säger hon och konstaterar sedan:

»AI kommer helt klart att ta uppgifter som människor gör i dag.«

Hon säger det utan att lägga till vare sig »tyvärr« eller »lyckligtvis«. Det är liksom bara fakta baserad på erfarenhet.

Däremot utvecklar hon tanken:

»Det innebär att roller och även organisationer måste göras om. Vi måste skaffa oss en bild av detta för att kunna omskola, utbilda, utveckla. Vi måste jobba långsiktigt så att det blir bra både för människa och maskin.«

Hon menar att det är extremt viktigt att HR tar en ledande roll i den utvecklingen – och att HR därför har en röst som är stark.

»Sveriges HR Förening har en stor roll när det gäller att vara en community där vi tillsammans utvecklas. Människor ska ta sig fram i detta nya, oavsett om du är 22 eller 62 år. Teknik är varken god eller ond. Den blir det vi gör den till. Jag hör lite samma oro som jag förstår hördes när datorn kom, att nu tar datorn över allt jobb. Men så blev det inte. Datorerna blev hjälpmedel och människan skapade innovation utifrån den nya tekniken. Vem skulle vilja jobba utan en dator i dag?«

Så ser hon att det kan bli här också. 

»Människan ska göra det vi är bäst på och maskinen det den är bäst på. Tänk om det till och med kan vara så att det är AI som kan hjälpa oss att skapa bättre balans för oss själva, att vi kan arbeta lagom mycket och minska stress och utbrändhet eftersom många monotona uppgifter tas över och ger oss mer tid för annat. Men man får heller inte vara naiv. AI kommer att kräva mycket av oss. Vi behöver verkligen tänka till kring etik och lagar för att det ska bli bra.«  

Framtidsfrågorna. Att Sverige är en del av världen och att världen därmed påverkar Sverige är självklart för henne.

»Som jag ser det handlar de stora framtidsfrågorna nu mycket om HR. Förändringarna i demografin innebär att färre kommer att vara i arbetsför ålder. Mångfalden ökar och lösningen stavas inkludering. Förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare när många i dag inte vill vara anställda på det traditionella sättet. Social hållbarhet. Konkurrensen om samma kompetens. Nya ekosystem. Digitalisering och introduktionen av AI.«

»Vi inom HR måste ha två viktiga saker i huvudet samtidigt. Jag kallar det ›profession‹ och ›innovation‹. Vi måste fortsätta att vara duktiga på det som är vår ›profession‹, till exempel arbetsrätt och beteendevetenskap. Men när organisationen ska anpassas till en allt snabbare snurrande värld så krävs det att vi lägger tid på ›innovation‹. Detta för att hitta nya sätt att jobba för att medarbetare ska må bra och organisationer ska utvecklas. Vi måste våga skrota och radikalt göra om policyer och processer.« 

Och på tal om att jobba, när är Lena Bjurner själv på kontoret?

»På kontoret? Jag tror på stor frihet kring var man gör sitt jobb. Jag har aldrig sett det som nödvändigt att själv vara på kontoret vissa tider, eller att någon annan ska vara det heller. Finns det tillit, och man har klart för sig vart man är på väg, och egenansvar kan man fysiskt sitta där det passar bäst. Jag hade till exempel aldrig klarat småbarnsåren som chef inom försäljning om någon hade haft krav på mina tider på kontoret. Jag ser det även som en jämställdhetsfråga.« 

Kerstin Hesselgren på bokens omslag ser ut att nicka instämmande. 

Text: Ola Liljedahl
Foto: Karl Nordlund