De flesta arbetsplatser har en strategi för att hantera mobbning, utfrysning och hot. Det är en självklarhet och en del av det systematiska arbetsmiljöarbetet. Men hur är det egentligen med de vardagliga små övertramp som sker mellan människor som arbetar tillsammans? Sånt där som ibland är ett medvetet sätt att vara elak mot en kollega men ibland inte ens är illa menat?
Kristoffer Holm, doktorand i psykologi vid Lunds universitet, har gjort ohövligt beteende på jobbet till sitt forskningsobjekt. Han märker av ett stort intresse för det han håller på med och i höstas belönades han med Sveriges HR Förenings forskningspris på HR-galan.
»Det verkar finnas en efterfrågan från branschen att få forskningens stöd i hur man ska betrakta det här vardagliga negativa beteendet«, säger han.
Att frågan berör många råder det nog inga tvivel om. För med handen på hjärtat är vi väl många som ibland inte beter oss som helgon på jobbet? Svarar onödigt vresigt på ett mejl, glömmer att hälsa i korridoren, missar att ge någon cred för en bra insats eller inte bjuder med kollegan på lunchen. Kanske är det av obetänksamhet. Beteendet är till sin natur svårt att sätta fingret på – hur tar man upp känslan av att någon har ett fientligt eller avståndstagande kroppsspråk?
»Det finns en efterfrågan från branschen att få forskningens stöd i hur man ska betrakta det här vardagliga negativa beteendet.«
Men vi ser ofta ett medvetet ohövligt beteende omkring oss också. Både på jobbet och i andra sammanhang. Samtalstonen på sociala medier är tidvis så rå att man undrar hur det står till. Och det verkar som att det smittar. När några av världens mäktigaste personer offentligt kränker meningsmotståndare öppnar det slussarna för andra att följa efter. Kommentarsfälten svämmar över
av ovett. Är det samma fenomen som sker på våra arbetsplatser?
»Det kanske mest intressanta i våra forskningsresultat är att det finns ett samband mellan att se ohövligt beteende på jobbet och att själv ta efter. Det antyder att det finns en smittorisk och att beteendet sätter sig i företagskulturen«, säger Kristoffer Holm.
Forskningsprojektet bygger i första hand på enkätundersökningar bland cirka 7 500 anställda personer. Forskarna har hittat deltagare genom ett samarbete med flera fackförbund och ställt frågor kring vad personerna har bevittnat, drabbats av och själva gjort samt kopplat detta till frågor om välbefinnande. Den kvantitativa studien har kompletterats med en mindre, men kvalitativ, del som bygger på intervjuer i fokusgrupper.
»Ämnet är viktigt att undersöka av två orsaker. Dels är ohövligt beteende väldigt mycket vanligare än till exempel mobbning. Dels ser vi att det inte behöver ske särskilt allvarliga saker för att konsekvenserna ska bli negativa.«
Enligt Kristoffer Holm leder det ohövliga beteendet till både fysisk och psykisk ohälsa för dem som utsätts eller upplever sig vara utsatta för det. Det finns också en risk för att det leder till eskalerande konflikter på arbetsplatsen.
»En amerikansk studie har räknat på kostnader för det här. Det är lite svårt att slå fast i detalj, men 80 procent av de som varit utsatta för dåligt beteende uppger att det har påverkat deras prestation negativt, att det har tagit tid från arbetet, lett till sömnproblem och fått dem att vilja byta jobb. Ganska tydliga och allvarliga problem alltså.«
»På samma sätt som ohövligheten kan breda ut sig på grund av några få starka individer så kan dess motsats göra det. Det går att vända en negativ spiral.«
Varför ohövlighetssjukan sprider sig så lätt i arbetslivet kan forskningen inte riktigt slå fast. Men hypotesen är att vi har en stark drivkraft att apa efter den norm som vi uppfattar är den rådande.
»Vi tar efter informella ledare som beter sig på det här sättet och härmar dem. Det verkar som att kollegor som är ohövliga får följare medan chefer som gör det snarare får folk att må dåligt.«
Tråkigt nog räcker det med några få starka individer för att lägga grunden till en riktigt negativ stämning på jobbet. En mindre arbetsplats kan ganska enkelt hamna i klorna på ohyfsade typer som startar ett nytt utbrott av ohövlighetssjukan. Då är det glädjande med en historia hämtad från verkligheten:
En person börjar på ett nytt jobb på en ideell organisation. Han är till sin natur väldigt positiv och entusiasmerande, men möts av en kultur som får honom att gång på gång gå in i ohövlighetsväggen. Det verkar sitta i väggarna att man inte hälsar på varandra i hissen eller när man kommer till jobbet. Den nyanställde tar det som en utmaning – »kan jag vända den här tystnadskulturen?«, frågar han sig själv och bestämmer sig för att försöka. Kollegorna bemöter hans charmiga sätt med förvåning. Sedan börjar de skoja lite om det. Efter några månader tar de efter. Plötsligt har de en arbetsplats där folk hälsar glatt på varandra om morgnarna. Finns det alltså räddning även för arbetsplatser där pinsamma hisstystnader dominerar?
»Ja, det är det som är så bra. På samma sätt som ohövligheten kan breda ut sig på grund av några få starka individer, kan dess motsats göra det. Det går att vända en negativ spiral och varje person kan göra skillnad genom ett medvetet sätt att bemöta andra på.«
I februari anordnar Sveriges HR Förening fem frukostseminarier med Kristoffer Holm, där han pratar om ohövliga beteenden i arbetslivet.
Text: Per Cornell
Illustration: Valero Doval
