Nej, det är inte en gullig robot som blir Camilla Häggroths närmaste kollega, snarare ett dataprogram med smarta, självlärande algoritmer. I höstas fick hon ett stipendium på 100 000 kronor från stiftelsen Pause för att studera hur HR-funktionen kan förbättras med AI – något som hon har stor nytta av i sitt jobb som HR- och hållbarhetschef på Fonus Group.
»Inom Fonus-koncernen har vi Nordens största humanjuridiska byrå och juristyrket kommer att förändras med automatiseringen – precis som HR-specialistrollen och många andra yrken. Därför ska jag undersöka hur anställningsurvalet kan ske med större precision bland annat genom självlärande algoritmer.«
Men det handlar inte bara om rekrytering. Camilla Häggroth pratar om att med prediktiv analys – i stora mängder relevant data hittas generella mönster som förutspår sannolika ageranden i framtiden – vidareutbilda redan anställda i en ny, digital värld.
»Allt handlar om att veckla ut kunskap som vi redan har, nå djupare och vidare. Det kommer vi att kunna med program som kan analysera enorma mängder data och tack vare att algoritmerna är självlärande kan vi dra helt nya slutsatser, som också är mer finjusterade.«
Camilla Häggroth studerar på Hult International Business School och tanken är att AI-undersökningen ska bli stommen i en doktorsavhandling. Hon förklarar hur undersökningen går till:
»Det är ett samverkansprojekt med en leverantör av programvara i konsten att bygga psykometriska tester som är validerade och pålitliga. Och med kombinationen av tillförlitligt hantverk och matematisk analys, AI i form av maskininlärning och förhoppningsvis intelligens, kommer vi att kunna skapa egna normgrupper och lägga till fler parametrar.«
Vad är nästa steg?
»I nästa sofistikeringsgrad av AI kommer artificiella neuronnät, som försöker efterlikna funktionen i biologiska neuronnät, som hjärnan. Men i förlängningen är jag också intresserad av vad som händer just när den närmsta kollegan är ett dataprogram, hur kommer framtidens arbetsliv att te sig?«
Camilla Häggroth fortsätter:
»Det är ju inte nytt med maskiner som utför tunga arbetsuppgifter, i stället för människor, men nu när de kommer att kunna utföra även sofistikerade men repetitiva uppgifter kommer vi människor att få mer komplexa uppgifter. Det ställer högre krav på oss. Tempot kommer att accelerera.«
Finns det en AI-skräck i luften?
»Det gör det och det är fascinerande, men det är en naturlig överlevnadsmekanism när det gäller alla nyheter. Samtidigt ska vi inte vara naiva, det finns såväl goda som mindre goda möjligheter med AI. Det krävs att bolag och nationer tar ett gemensamt ansvar i etiska frågeställningar.«
Vad har du för farhågor?
»Om AI:n hamnar i fel händer, i samhällen som inte är demokratiska, eller hos företag som bara drivs av vinster. Om det används till kapprustning i krigsmateriel eller i annat syfte än att göra gott för det stora flertalet.«
Och om den blir för intelligent?
»Det oroar mig inte. Människan är ju fortfarande ansvarig som utformare av redskapen och vi måste se AI som ett verktyg som vi kommer att ha otroligt stor nytta av. Vi kommer att kunna lägga så mycket större pussel och vi kommer att kunna fatta mycket bättre beslut.«
Text: Mari Janson
Foto: Peter Cederling
