På vägen från hissen till det lilla konferensrummet har hon hunnit hälsa på ett tiotal medarbetare – »Blocketeers«, som de kallas internt – och i stora drag berätta om designen på det nya aktivitetsbaserade kontoret som det just nu spikas på.
Hela tiden talar hon snabbt och livligt, skrattar gärna högt och tycker ofta att saker är »sjukt kul/spännande/utmanande«.
Hon tycks vara beviset på att den som går tillräckligt snabbt förr eller senare hamnar på bra ställen.
Sedan hon släppte barndomsdrömmen om att bli astronaut har Pernilla Nissler aldrig haft en karriärmässig plan, vilket hon med
bestämdhet hävdar.
På gymnasiet valde hon teknik framför ekonomi, på grund av
matematiken. På högskolan läste hon industriell ekonomi (»varken hackat eller malet, ekonomer tycker inte att det är det ena, ingenjörer tycker inte att det är det andra«), sedan får hon det att låta som att hon snubblat sig igenom arbetslivet och råkat landa på en bra plats, som i sin tur lett till nästa.
»Jag skulle göra mitt exjobb och hade ingen plan, ›jaha, Nokia verkar ju spännande, där kan jag hänga‹«, säger hon om arbetsplatsen, där hon sedan kom att tillbringa sju år.
Hon hamnade på Tele 2 och stannade i elva år.
När hon sökte jobbet på Blocket hade hon heller ingen plan, hon såg en annons.
Att Pernilla Nissler likväl har ramlat uppför karriärstegen beror, enligt henne själv, på att hon har hamnat på ställen som hon tycker är kul, »och tycker man att något är kul så gör man ett bra jobb«.
»Jag hade en gång en chef som sade ›you’re in charge of your own destiny‹ till mig och det ligger ju väldigt mycket i det. Jag har befunnit mig i, eller sett till att befinna mig i, sammanhang där jag har trivts, och så har den ena möjligheten efter den andra kommit«, säger hon.
»Sedan hon släppte barndomsdrömmen att bli astronaut har Pernilla Nissler aldrig haft en karriärmässig plan…«
Ha kul, gör karriär, bli framgångsrik, alltså?
Ja, kanske. Men i Pernilla Nisslers fall finns även något annat, som sannolikt också spelar roll i att hennes ledarskap har blivit framgångsrikt: en gedigen tro på teamet.
Under uppväxten spelade Pernilla Nissler fotboll i IFK Västerås. Fotbollen utvecklades till en säregen, lågintensiv kärlekshistoria, där passionen fanns i gemenskapen snarare än i idrottsliga segrar.
Enträget gick hon till träningarna på tisdagar och torsdagar.
»Jag insåg ganska tidigt varför jag satt på bänken. Jag var värdelös. Men det var ändå värt att fortsätta, åka på cuperna, hänga med tjejerna. Jag höll på länge, för att jag går i gång på teamet och dynamiken i människor. Det får jag mycket energi av«, säger hon.
Känslan av att tillhöra var viktig. När Pernilla var i tioårsåldern flyttade hennes familj till USA under några år. Först bodde familjen i New York, sedan i Texas, Pernilla var tvungen att i två omgångar skaffa nya kompisar.
Inget antyder att det var särskilt jobbigt. Det bara var så. Hon fick lära sig att jobba för att skapa sina sammanhang, helt enkelt.
Allt detta har fått henne att uppskatta människor, strukturer, organisationer och relationer.
Det är en av hennes styrkor, hävdar hon själv. Hon har trivts på platser där människor kan ta sig framåt med hjälp av andra.
Det var när hon jobbade för Nokia i Vancouver som hon på allvar blev chef. Hon hade haft chefsroller tidigare, men avkrävdes här något större. Som programansvarig för Next Generation of Mobile Gaming skulle hon leda projekt runt om i världen, i olika tidszoner och olika slags kulturer.
»Det var där jag på riktigt började utöva ledarskap, det var spännande. Det var ett uppdrag som var mycket större än jag, jag gick förbi den vanliga karriärstrappan. Jag hade inga verktyg eller något med mig alls, men jag fick uppdraget för att det handlade om att mobilisera, att få ihop organisationen som inte hade samarbetat så bra«, säger hon.
»Jag talade med amerikansk accent, eftersom jag hade bott där som barn, så de som var från USA och Kanada tyckte att jag var en av dem. Finnarna tyckte att jag var en av dem, för att jag kom från Sverige. Jag blev brobyggare, jag skapade sammanhang och team.«
Det kanske kan låta som att vägen genom karriären har varit spikrak för Pernilla Nissler. Det har den inte. För några år sedan gick Pernilla Nissler in i väggen.
Hon arbetade som affärsområdeschef för företagsmarknaden inom Tele 2, som just hade förvärvat ett annat bolag, den svenska delen av telekommunikationsbolaget TDC.
»Jag hade inga verktyg alls, men jag fick uppdraget för att det handlade om att mobilisera, att få ihop organisationen.«
Rollen innebar å ena sidan mycket organisationsutveckling, inte minst på grund av integrationen med den nya verksamheten. Å andra sidan var det en strikt resultatstyrd verksamhet, med »mycket sifferrapportering och sådana saker«.
»Jag jobbade med att få ihop de här individerna och organisationerna som hade varit konkurrenter i alla år och som hade delvis olika kulturer«, säger hon och lyfter sina händer för att låta dem symbolisera vågskålar.
I den ena vågskålen siffror, i den andra människor.
Hon lyfter upp den högra handen, den som innehåller resultatuppföljning, sifforna.
»Den här delen tog så mycket tid av mig att jag fick mindre och
mindre tid till annat. Och sifferdelen ger mig mycket mindre energi. Varför växer vi bara 0,7 procent och inte 0,72? Det måste jag ju kunna svara på, jag vet, men det blev så mycket att vi tog in konsulter som jobbade med det som jag ju är bra på – organisationsutveckling«, säger hon.
Att det borde ha varit tvärtom insåg hon lite försent.
Egentligen förstod hon att hon var i riskzonen, hon hade en ansträngd arbetssituation, men tyckte att hon mådde bra, inte minst för att hon sov så gott om nätterna.
»Men det visade sig att sömn inte var min trigger«, säger hon.
Först när hon blev yr och vimmelkantig och känslan höll i sig under några dagar började hon tänka att »så här ska man inte må«.
Under ett halvår var hon hemma på heltid, därefter arbetade hon sig successivt tillbaka. Förutom självinsikten, att kunna säga »jag har gått in i väggen«, handlade hennes rehab om att må fysiskt bättre, att vila och lyssna på kroppen.
»Jag hade ingen ångest, jag var inte deprimerad. Jag var bara trött och hade sjukt kort stubin«, säger hon.
Hon promenerade mycket.
»Jag hade ju aldrig sett en skog gå in i höst och vinter och vår och sommar. Jaha, kommer den blomman före den blomman? Det hade aldrig intresserat mig tidigare. Men att bara låta det ta tid, det var nyttigt. Det tror jag bara man kan göra om man har bra stöd hemma.«
Det är där hon har sitt viktigaste team, maken Martin och sönerna Calle och Eric.
»Det var med dem som jag tog mig igenom detta kapitel i mitt liv. Tack var dem och sättet som de var ett team med mig gjorde att detta egentligen oönskade kapitel blev helt okej.«
I mars 2018 var hon tillbaka på jobbet. Hon lovordar stödet från sin dåvarande arbetsgivare.
»När man rehabar går det ju inte att gå tillbaka till sin vanliga tjänst. Jag tror att många gör felet att de går tillbaka till samma grej. Men att försöka hinna med det man inte hann med på fulltid på 25 procent går ju inte«, säger hon.
Lika nöjd var hon inte över att upptäcka att ledningen under hennes bortavaro helt och hållet hade svängt i en för henne väldigt viktig fråga.
»Jag valde att hoppa av när den nya koncernledningen presenterades och den bestod av tretton män och en kvinna och kvinnan jobbade på HR. Jag bara, ›nej, nu kan jag inte vara med längre‹«, säger hon.
Ämnet är känsligt, hon väljer noga vilka ord hon ska använda, men hon beskriver situationen som »en sorg«.
»Jag bär med mig elva fantastiska år, fyllda med massor av möjligheter, utmaningar, slit, skratt, men framför allt grymma människor. Men det blev uppenbart för mig hur viktigt kultur och värderingar är, att mina egna värderingar mappar med de sammanhang jag befinner mig i. Och där mappade det inte längre. Vi matchade inte längre. Så vi var tvungna att göra slut«, säger hon, men tillägger att Tele 2 sedan dess har vidtagit åtgärder för öka jämställdheten igen och att framsteg har gjorts.
»Jag tänker att nu när jag kan påverka situationen, då är det my damn obligation to do so!«
Händelsen blev ett uppvaknande och hon har tagit med sig erfarenheten till sin nya roll. Blocket har en jämställd ledningsgrupp, arbetar med att få chefsledet jämställt, håller koll på att det inte ska bli övervikt åt vare sig det ena eller andra hållet. Vidare sponsrar man eventet Female founders, är med i nätverket Tjejer kodar och deltar i Womentor.
»Vi gör en massa saker. Nu tänker jag att nu när jag kan påverka situationen, då är det my damn obligation to do so!«
»Det finns en massa duktiga techkvinnor där ute, men ibland tar det kanske lite längre tid för oss att hitta dem. Vi måste lära oss prata på ett annat sätt, vi måste titta på andra ställen än vad vi är vana vid, vi kan inte använda samma sätt som vi gjort tidigare. När man gör ett sådant arbete, där man medvetet vill flytta en KPI, så behöver man vara beredd på att konsekvensen kan bli att det tar lite längre tid att fylla en speciell roll eftersom vi måste lära oss nya sätt att göra det på«, säger hon.
Hon upplever att arbetet med detta skapar stor stolthet internt.
»Blocket handlar så mycket om att göra bra saker, vårt syfte är att bidra till en hållbar värld med massor av möjligheter för alla. Det är fantastiskt, det är så många som jobbar på Blocket av den anledningen. Statistiskt sett är vi till exempel många fler på Blocket som är vegetarianer eller veganer, det är många fler på Blocket som aktivt väljer att inte flyga, mer än totala svenska befolkningen. Blocket har gjort mig till en bättre människa under det här året.«
För henne innebar flytten från Tele 2 till Blocket att hon har gått från ett värderingsstyrt bolag som letade efter sitt syfte till ett bolag som är »otroligt syftesdrivet, men där värderingarna låg på en ›slide‹ i en låda«.
Det syftesdrivna manifesteras bland annat genom att det serveras vegetarisk mat på konferenser och att resor görs med tåg.
»Däremot har vi jobbat under året med värderingarna, att aktivera dem. För mig är värderingar något som man kan luta sig emot när man förhåller sig till varandra.«
Pernilla Nisslers huvudsakliga uppdrag då hon tillträdde som vd för Blocket var att åter göra bolaget till ett tillväxtbolag. Blocket hade slutat växa omsättningsmässigt. Det
behövdes ett nytt ledarskap som kunde skapa framåtanda, få i gång nyfikenheten, samarbetet, både internt och med andra.
Att skapa ett growth mindset.
Finns det en motsättning mellan tillväxt och en tydlig hållbarhetsprofil? Nej, inte enligt Pernilla Nissler.
»De går hand i hand. Att bara göra saker som bidrar till en hållbar värld, men som inte skapar monetärt värde, det funkar inte för ett tillväxtbolag. Det måste gå hand i hand. Det är superviktigt. Och ju mer tillväxt vi genererar, desto mer möjligheter och muskler får vi att leverera på vårt syfte.«
Under sitt första år som vd lyckades Pernilla Nissler leva upp till förväntningarna. Bolaget växer igen.
»Det som är coolast i den kråksången är att vi lyckas vända från negativ tillväxt till positiv tillväxt trots att vi har vänt upp och ned på allt. Vi har ändrat management, vi har ändrat organisation, vi har ändrat språk, vi håller på att bygga om, vi gör en massa saker, som tar energi och kraft. Vi lägger mycket tid på
ledarutveckling. Vi är ett ganska ungt bolag, medelåldern är 33, jag drar upp den ganska mycket. Man kan inte bara injicera erfarenhet i folk, men vi jobbar mycket med sammanhang och att ledarna ska känna team i varandra, så att man kan byta erfarenhet, man ska utvecklas gemensamt.«
Pernilla Nissler gick från att vara chef över 1 200 medarbetare till 250. Förr var hon ansvarig för 6,5 miljarder, nu är hon ansvarig för en omsättning på 1 miljard.
»Det är mindre i numerärerna, men större i åtagande. Det är en mer offentlig roll. Det är skitkul«, säger hon och kallar jobbet på Blocket för »ett perfekt förstagångs-vd-gig«.
I vanlig ordning har hon inte tänkt så värst mycket framåt.
»Jag är här och nu. Jag behöver lära mig mer om affären, vi är en digital plattform. Det har jag inte jobbat med så mycket tidigare. Sedan är det sjukt coolt att ingå i Schibsted. Huset är fullt av journalister, tech-människor, ledare, men även grundare av företag som vi har förvärvat. Sedan har vi hela ventureorganisationen, människor som är väldigt duktiga på att bedöma företag och titta på deras potential. Så det är en massa olika livsbeslut som har gjort att man har hamnat här, det finns en oerhörd kraft i det.«
Hennes dröm är att det ska stå en kö utanför kontoret med folk som vill jobba för Blocket. »Vi håller på att bygga den kön«, konstaterar hon.
»Genom att synas i andra sammanhang. Att prata på ett annat sätt, att prata om kultur och värderingar och vara syftesdriven. Vi måste ta bort det här dravlet som alla kan skriva i annonser och i stället skriva om det som är speciellt med Blocket. Det viktiga med employer branding är att man är ärlig, och vi har ju en fantastisk story att berätta. Då kan man inte låta det vara en hemlighet. Vi är ett syftes- och värderingsdrivet bolag i tech, det är coolt! Erkänn, nu är du sugen på att söka jobb här!«
Text: Fredrik Emdén
Foto: Karl Nordlund
