HR-techbolaget Jobylon har ett nytt sätt att tänka runt jobbannonser. Men det är inte bara därför många pratar om företaget. Vd:n Aref Abedi har medvetet odlat en numera omtalad »happiness-kultur« och menar att långsiktiga mål kan vara ett hinder. Det räcker med att man har en tydlig riktning. Här berättar han om…
…vikten av ett bra team:
»Vi hade nog kunna göra vad som helst tillsammans, hade vi startat ett kafé hade det nog blivit minst lika bra. Det är tryggt att känna så.«
…att arbeta utan mål:
»När folk frågar mig vad Jobylon är om tre år kan jag inte svara. För jag har ingen aning. Vi tänker aldrig så. Vi fokuserar på nuet. Vi pratar inte så mycket om mål för vi vet att målen kommer att ändras. Vi har en riktning och en vision och initierar projekt som ska bidra till det. Har du ett mål, då har du fokus på målet. Men om du har en riktning och låter anställda ta initiativ, så snubblar du över mål som du aldrig annars hade satt upp.«
»Vi fokuserar på nuet. Vi pratar inte så mycket om mål för vi vet att målen kommer att ändras. Vi har en riktning och en vision.«
…att hamna fel:
»Jag började på Jobylon av en slump. Det är ju så livet många gånger är. Jag pluggade till civilingenjör på KTH men insåg att jag inte vill jobba som en traditionell ingenjör. I stället hamnade jag på en intervju i Amsterdam hos ett företag som heter Meltwater som sökte en säljare. Det var inte alls vad jag hade tänkt mig. Men jag fastnade för människorna, kulturen, historien och resan de varit med om. De började som två personer men hade nu över tusen anställda runt om i världen. Det var mitt första möte med entreprenörskap utan att veta vad entreprenörskap var. Jag kände att jag ville jobba med de här människorna. Meltwaters grundare är en serieentreprenör som heter Jørn Lyseggen. En dag kom han till mig och berättade om det nystartade bolaget Jobylon och erbjöd mig att börja där, och på den vägen är det.«
…att bygga något nytt:
»Jag älskar känslan av att åka till Ikea och handla skrivbord som vi sedan skruvar ihop tillsammans, att bokstavligen bygga bolag från grunden.«
…en ny sorts platsannons:
»2014 lanserade vi lösningen vi har i dag. Jobbsökare var vana vid textbaserade annonser som var svåra att söka till. De sa inte mycket om varför du skulle jobba på bolaget – ändå var alla eniga om att det är kandidatens marknad. De befintliga systemen gjorde det svårt för arbetsgivaren att möta behoven. Så det var en resa där vi organiskt hamnade där vi är i dag. Det var inget vi hade planerat.«
…fredagsnöjet:
»Vi har något vi kallar för Happiness Tax. Vi beskattar oss själva. En liten procent av det vi säljer går till en pott. Varje fredag möts vi och pratar om veckan som gått. Där får vem som helst pitcha något för teamet. Man har en idé och man får spendera hur mycket man vill av potten så stor som den är vid det aktuella tillfället. Får man mer än 50 procent att rösta på idén så genomförs den. Det kan vara alltifrån att hyra en bastubåt till att köpa en ny kaffemaskin. Det är saker vi skulle ha kunnat göra ändå men det är roligare att göra på det här sättet. Det har lett till en kultur där alla tänker på hur man ska kunna göra slut på potten utan att slösa bort den. Du vet aldrig vad som händer en fredag… En gång var det en som föreslog att vi skulle köpa en katt men det kändes lite fel.«
…uppmärksamheten:
»Det var aldrig tanken att det här skulle bli en PR-grej eller något det skulle pratas om. Det var ingen rekryteringsgrej heller. Men det har blivit det. Anställda har pratat om det liksom våra kunder och det har väckt nyfikenhet på vårt sätt att jobba. Det har gett oss möjlighet att berätta hur vi tänker.«
…att umgås med jobbet:
»Vi har en grej vi kallar för J-cation. En gång om året väljer vi en destination vi åker till. Senast var det Prag. Vi hyrde ett stort hus, ett slott i princip. Sedan är vi där tillsammans i två veckor. Vi jobbar, lagar mat, hänger… Sådant satsar vi på för det bidrar till den övergripande kulturen.«
Text: Tommy Jeppsson Foto: Peter Cederling
Publicerad: tisdag 23 mars, 2021