Det förvånar mig ibland hur kort människans minne är – och hur lätt det är att mot bättre vetande falla tillbaka i gamla mönster.
Under pandemin visade det sig snart att medarbetares engagemang i form av bland annat ökat förtroende för ledning och för närmaste chef gick upp och höll sig på en högre nivå än innan världen stängde. Möjligen var detta lite överraskande för en del av oss, men rapporterna som avlöste varandra var i stort samfälliga: Vi hade hittat ett nytt sätt att arbeta på, och vi som fick möjlighet att jobba på andra ställen än kontoret uppskattade vår nya frihet och flexibilitet. Men inte bara det, även effektiviteten gick upp, såväl på individ- som på gruppnivå. Arbetsplatser digitaliserades rekordsnabbt och tillsammans lärde vi oss nya sätt att jobba ihop.
Vi var då många som pratade om att det inte finns en väg tillbaka till det som var innan utan bara en väg framåt utifrån vad vi lärt oss. Det betyder naturligtvis olika saker för olika arbetsplatser beroende på verksamhet, men slutsatsen var solklar: fördelarna med hybridarbete är överväldigande.
Samtidigt hörde vi från dem som rekryterar att frågan om vilken flexibilitet som organisationen kan komma att erbjuda efter pandemin seglade upp som ett av de viktigaste önskemålen/kraven från kandidaten vid en rekrytering.
Därför är det väldigt märkligt när jag nu läser och hör om att en del stora organisationer vill backa tillbaka till hur det var innan pandemin där det fysiska kontoret återigen blir helt synonymt med att vara vår arbetsplats.
Detta är helt fel väg att gå.
För de organisationer som resonerar på det viset vill jag bara påminna om att när pandemin nu sakta släpper sitt grepp (fingers crossed), så ser vi tydliga tecken på en maktförskjutning. Det är inte längre företagen och organisationerna som ensamma styr och ställer på arbetsmarknaden. Arbetstagarens makt har i arbetskraftsbristens spår stärkts. Vi har pratat om det länge men aldrig har det varit så uppenbart.
Nu är det helt affärskritiskt att sätta medarbetare i centrum och att arbeta målinriktat med tillit och nya sätt att göra jobbet. Nya sätt att leda och organisera sig. Vissa saker blir lite svårare och kräver eftertanke. Jag tänker till exempel på hur vi onboardar nya medarbetare på bästa sätt och hur vi inte låter psykisk ohälsa eller beroenden hamna under radarn.
Men det löser vi. Ta chansen och gå framåt, inte bakåt.
Lena Bjurner, generalsekreterare
Sveriges HR Förening