»För första gången på 20 år kände jag mig helt ny på jobbet. Det är en märklig känsla att inte helt veta vad man ska göra«, berättar Susanne Ohlsén.
Visst, en bolagsdirektör måste inte vara ekonom. Ändå har det hört till ovanligheterna att HR-chefer har blivit vd. Men tiderna förändras. När den finska färgtillverkningskoncernen Teknos stod utan Sverigechef bestämde sig Susanne för att söka jobbet. Då hade hon varit HR-chef i ett 20-tal år och i tre år hos Teknos, men aldrig vd.
»Första året blev tufft. Jag har fått lära mig om kunder, försäljning och att förstå resultatrapporter. Men jag har haft god användning av att jag har intresserat mig för affären under alla de år som jag har suttit i olika ledningsgrupper.«
Hon klev upp på direktörspallen mitt under osäkerhetens år 2021. Precis som för många företag som levererar till byggbranschen hade också färgtillverkaren Teknos fått ett oväntat uppsving bara någon månad in i pandemin. De kunde dra tillbaka det varsel om korttidsarbete som de hade hunnit skicka in till Tillväxtverket. Precis som för många andra följdes guldåret av råvarubristen.
»Precis när det började ordna upp sig, då kom kriget.«
Förutsättningarna kunde ha varit bättre. Tillsammans med sin ekonomichef, lika ny som Susanne på sin post, började hon dra upp en strategisk plan för de kommande åren. En plan för att skapa en lönsam Sverigeorganisation, trots de osäkra tiderna. Hon berättar hur stolt hon är över att ha presenterat strategi och budget för den finska koncernledningen.
»Och vi fick beröm! Om jag jämför med hur det var då, när vi var förtvivlade, nya på jobbet och inte riktigt visste vad som förväntades av oss – nu har vi full koll och vet vad vi ska satsa på framöver. Det känns fantastiskt.«
Blicken mot framtiden är positiv, trots de trista tiderna. Planerna och teamet är bra. Nu är det dags att bevisa att planen håller, även när lågkonjunkturen förväntas stanna i flera år framöver och det kan bli tufft att sälja som förr och att skaffa nya kunder.
»Jag har alltid tyckt att det är roligt med utmaningar och förändringar, att stöta på sådant som jag inte har gjort innan«, säger hon.
»Jag har alltid tyckt att det är roligt med utmaningar och förändringar, att stöta på sådant som jag inte har gjort innan.«
Vevar man tillbaka till slutet av 1990-talet var det precis så som Susanne Ohlsén blev HR-chef. På den tiden stod hon och packade postorderkläder på ett lagergolv i Borås. Inte den vanligaste födelseplatsen för en vd-titel, men en hyfsat vanlig syssla bland stadens ättlingar. Småtråkigt, tyckte Susanne, och sökte andra jobb.
»Av en slump fick jag jobb på en av personalavdelningarna i Borås stad. Där fick jag en oerhört bra chef som jag frågade hur jag kunde göra för att också bli personalchef. Det var förstås genom studier. Så det blev till att läsa programmet för organisations- och personalutveckling på Högskolan i Borås, där jag tog examen 2007.«
Vid 2000-talets början var det något av jungfrulig mark att kliva ut på. Människofrågorna var undanskuffade och många företag hade inte mer än en löneadministratör. Ett av dem var Hööks Hästsport – en organisation med 350 anställda, butiker över hela Norden och hundratals miljoner i omsättning. Men ingen HR-funktion.
»De hade inte haft någon HR-chef innan mig. Jag fick bygga upp en hel HR-funktion från grunden, från att sätta styrdokument till att utbilda butikschefer i både personal- och arbetsmiljöfrågor. Det var en spännande och lärorik tid.«
Ibland också utmanande. Kring finanskrisens år 2008 landade ett svårt uppdrag på Susanne Ohlséns bord: att reducera butikspersonal. För första gången skulle hon in i förhandlingar med facket, en resa som hon gjorde helt på egen hand. Susanne Ohlsén minns hur hon satte sig i bilen för att resa till sitt första förhandlingsmöte med facket, och sedan själv genomförde förhandlingen.
»Därefter åkte jag vidare till butiken och informerade enskilda medarbetare om att de skulle bli uppsagda. Det var förstås jättetufft. Men jag minns också att det kändes bra efteråt, att jag kunde bibehålla den goda relationen till medarbetare och butikschef. Det blev ett kvitto på att jag kunnat göra något bra av ett tråkigt besked.«
Efter fem år på samma ställe var det dags för något nytt. Helst i en helt annan bransch. Sedan hon började plugga var drömmen att bli personalchef på Volvo Cars, pappas gamla arbetsplats. Mycket riktigt så blev det bilbranschen, men hos Ford.
»Jag är nog en rastlös person och har jobbat på många olika arbetsplatser inom HR. Det är sig ganska likt, oavsett om man jobbar inom bilbranschen, hästsporten eller i offentlig sektor«, säger hon.
Offentlig sektor, där hon började sin HR-bana, skulle hon komma tillbaka till. Ford beslutade att flytta huvudkontoret från Göteborg till Stockholm, och den flytten ville Susanne inte med på. Den gången gick hon vidare till en gigantisk organisation: vård- och äldreförvaltningen i Borås stad. Miljardomsättning, tusentals anställda och nästan 100 chefer att jobba med.
»Att arbeta inom den offentliga sektorn har varit en bra skola. Man måste vara oerhört noga med lagar och regler, eftersom man kan bli granskad när som helst. Det är också stort fokus på samverkan och det systematiska arbetsmiljöarbetet, rehabilitering och personalärenden.«
När rastlösheten satte in nästa gång blev det logiskt att gå tillbaka till den privata sektorn. Med 150 anställda var Teknos förvisso ett litet företag i jämförelse med förvaltningen, men lockande ändå.
»Det var en helt ny bransch, jag har inte jobbat med färg förr eller inom tillverkningsindustri. Dessutom var det kul att komma till en stor koncern.«
Ägd av en kvinna, passar hon på att betona. Paula Salastie, 44-åringen som är tredje generationen att styra familjeföretagets alla delar från huvudkontoret i Helsingfors. Med på köpet kom också roliga resor när organisationen var betydligt mer utspridd – med högkvarter i Tranemo, tillverkning utanför Örebro, lager norröver och butiker runtom i landet. Men också möten på engelska, inte minst med alla de HR-kolleger runtom i världen som Susanne kunde byta erfarenheter med.
»HR-direktören för koncernen skulle vid ett tillfälle ta tjänstledigt i tre månader för en retreatresa. Jag blev tillfrågad om jag ville vikariera, och sade ja. Jag kan ju inte säga nej till en utmaning.«
Det blev tre månader av arbete nära ägaren, som frågade Susanne Ohlsén om hon ville arbeta med ett projekt för att öka lönsamheten för den svenska verksamheten. Det var i de vändorna som den dåvarande Sverigedirektören fick sluta.
»Vi fick en vikarie som veckopendlade in från Finland. Efter 8–9 månader hade de fortfarande inte hittat någon ny vd och då frågade jag Paula om hon tyckte att det var någon idé att jag sökte tjänsten. Hon sade, ›om du är intresserad på riktigt så är jag jätteglad om du vill söka‹.«
Ett gäng rollspel och bedömningsövningar senare, och direktörsrollen var Susannes.
»När Paula erbjöd mig rollen, passade hon på att berätta för mig att en vd inte brukar sitta så länge på sin plats. Hon menade väl att jag inte skulle bli ledsen om jag inte skulle få stanna, och hade jag inte levererat resultat skulle det väl ha blivit så.«
Nog pekar det på att Susanne Ohlsén kommer att fortsätta att leverera. Redan under sin första tid på Teknos effektiviserade hon HR-funktionen, därefter effektiviserade hon produktionen i Sverige med att sätta en riktigt bra strategi genom lågkonjunkturen och fram till 2025. På frågan om vad hon är mest stolt över säger hon att det är hennes förmåga att alltid se till företagets bästa ur både ett affärsperspektiv och ur ett medarbetarperspektiv. Utan att göra avkall på varken det ena eller andra.
»Om man som HR-ansvarig intresserar sig för affären är det också lättare den dagen man vill gå vidare.«
»Det har ofta hänt att jag har kommit med kreativa lösningar som har bidragit till företags lönsamhet. Om jag kunnat spara pengar, så har jag gjort saker själv: gjort rekryteringar, skapat utbildningar till arbetsplatsen eller tagit hand om uppsägningar i stället för att betala en extern jurist.«
Om hon har ett tips för den som vill utveckla sig, så är det att intressera sig för affären.
»Jag har ofta lagt mig i. När jag har suttit i ledningsgrupper har jag försökt att komma med de ›dumma‹ frågorna och idéerna som utmanar sälj, marknad och annat. Om man som HR-ansvarig intresserar sig för affären är det också lättare den dagen man vill gå vidare till andra bolag eller tjänster.«
Vad som hände med drömmen om att bli personalchef på Volvo? Nej, Susanne är rätt nöjd där hon här.
»Fast jag har tänkt att jag vill vara med i Robinson, även om det är mer en privat dröm. Jag gillar verkligen utmaningar.«
Som när hon fick den osannolika idén att varje månad tävla i att springa ett halvmaraton. Varje månad i fyra år tog hon och sambon en helg till att springa ett lopp om drygt 20 kilometer i städer som Bukarest, Oslo, Paris, Prag och Dublin. Först med pandemin och de virtuella loppen tröttnade hon. Då blev det i stället En svensk klassiker – Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet.
»Nu har jag bestämt mig för att göra Vasaloppstrippeln. Alltså att springa, cykla och åka skidor de 90 kilometer som Vasan är. Ett par hundra människor brukar göra det varje år. Och nu jag.«
Text: Sofia Hallström
Foto: Mikael Sjöberg