För tio år sedan startades Novare Intro för att slussa unga vuxna med neuropsykiatriska funktionsvariationer in på arbetsmarknaden. Bolaget är vinstdrivet men har ett vinsttak på åtta procent – pengar som går tillbaka till målgruppen.
Vd:n Delal Apak, som själv har en syster med funktionsvariationer, brinner för att göra Sverige till ett mer inkluderande land. I den bästa av världar, säger hon, hade inte Novare Intro behövts.
»Inte om Sverige på riktigt hade varit bra på mångfald och inkludering. Arbetslösheten bland alla med funktionsvariationer är skyhög, framför allt i den gruppen vi fokuserar på. Vi vill vara en bro in på arbetsmarknaden, ge dem bättre förutsättningar att lyckas och när de gör det så går det väldigt bra. Det är bara det att de inte får chansen, som arbetslivet ser ut.«
Sverige har en uppblåst självbild i mångfaldsfrågor, enligt Delal Apak.
»Andra länder har kommit mycket längre. I Sverige har man framgångsrikt drivit jämställdhetsfrågan mellan kvinnor och män. Jag tror att det är farligt om vi nöjer oss med det. Vi behöver företag där hela landet är representerat och då kan det vara personer med funktionsvariationer eller annan etnisk bakgrund. Företag som representerar Sverige behöver göra det även när det gäller humankapitalet.«
Den modell som Novare Intro utarbetat går ut på att agera som bro till företaget under det första året, då kandidaterna hyrs ut som konsulter. De får också en coach som hjälper till.
»Om man inte känner till hur folk med diagnoser fungerar så kanske man har lite fördomar. Man är rädd för att det ska skapa merarbete. Men det hjälper coachen till med.«
»Företag som representerar Sverige behöver göra det även när det gäller humankapitalet.«
Som arbetsgivare är det viktigt att inte erbjuda en plats utifrån »snällhet eller samhällsnytta«, menar Delal Apak.
»Som företag ska man utgå från ett behov där man tillsätter en ledig tjänst som man betalar för. Personen jobbar och ska ha lön.«
Kunderna är framför allt mindre och mellanstora privata företag.
»Större bolag och offentlig sektor är sämre på att ta steget till handling. Man kanske tar in praktikanter och använder Samhall och tycker att det räcker. Det blir svårt att skapa förändring om inte alla vill bidra.«
Vilka brukar farhågorna vara?
»Många är rädda att det ska ta tid. Jag tror att det handlar om rädslor och fördomar.«
Hur kan behoven se ut, från konsulternas sida?
»En del behöver oss för att få ett första jobb, där man tillåter att saker tar lite extra tid. Främst är det personer som är i behov av lite extra stöd, och coachning. De kan vara överkvalificerade för Samhall men har inte lyckats få jobben på egen hand, eller så klarar man inte av stressen. Då kommer man till oss.«
TIPS: MER OM MÅNGFALD
Vill du fördjupa dig i ämnet? Lyssna gärna på Hej HR avsnitt 42, Med människan i centrum med Sabina Rasiwala, HR- och kommunikationsdirektör på Samhall, samt Fråga Forskaren avsnitt 18 – Jämställdhet, mångfald och inkludering med Charlotte Holgersson, docent i genus, organisation och ledning vid KTH.
Text: Tommy Jeppsson
Foto: Peter Cederling