Bland uppdragsgivarna finns företag som Spotify och Facebook. Men också svenska universitet och offentlig sektor. I fokus för Lovette Jallows gärning som författare, föreläsare och konsult står mångfald och inkludering – det vill säga, DEI-frågorna (Diversity, Equity, Inclusion). Hon växte upp i Sverige, har rötter i Gambia och arbetar nu även i andra länder. De frågor hon möter skiljer sig delvis åt beroende på land, berättar hon.
»Här i Sverige är den fråga som oftast dyker upp hur man pratar öppet om våra skillnader när det kommer till rasifiering och etnicitet. Vi är dåliga på att definiera svåra frågor kring känsliga ämnen som rasism och hudfärgsdiskriminering. Vi tror att det är positivt att inte se färg, när målet egentligen bör vara att se färg och agera på ett bra sätt därefter. Det viktigaste är i stället att ständigt jobba på att vara medveten om sina egna fördomar och att inte låta dem styra de beslut vi tar.«
Att vi i Sverige är så rädda för att prata om rasism är en konsekvens av att mångfald saknas på arbetsmarknaden, menar Lovette Jallow.
»Vi är bra på jämställdhet. Men inte på mångfald, där speglar sammansättningen på arbetsplatserna inte den som finns i befolkningen. Ju högre upp i hierarkin man kommer, desto sämre ser det ut. Det blir en elefant i rummet. Eftersom man inte vet hur man ska prata om frågan undviker man att ta upp den. Det leder till att det uppstår utrymme för mikroaggressioner som drabbar rasifierade, och till att arbetsplatser tappar kompetenta medarbetare.«
I boken Främling i vita rum, 2020, beskriver Lovette Jallow fenomenet mikroaggressioner i ett kapitel om rasism på jobbet. Mikroaggressioner är subtila, ofta omedvetet exkluderande beteenden i vardagen som påverkar personers möjligheter att göra ett bra jobb, berättar hon. De utgår från förutfattade meningar som relaterar till exempelvis hudfärg, religion eller ålder men är svåra att upptäcka, eftersom kränkningarna inte är helt öppna.
»Jag brukar likna det vid att vara i ett rum med en mygga. Den är liten men surrar så mycket att den stör. Syftet är att manifestera makt och vidmakthålla hierarkier. Även om du gör det omedvetet så skadar du andra. Din intention spelar liten roll, det är handlingen och påverkan som räknas.«
Nyligen återgav hon på Linkedin hur hon själv utsattes för en sådan typ av kränkande beteende, när en kollega prompt ville röra hennes hår. När hon förklarade varför det var olämpligt kände sig kollegan så förnärmad att hon vände sig till HR, varpå Lovette Jallow blev tillrättavisad. Det hade aldrig behövt hända om kunskapsnivån varit högre inom företaget, konstaterar hon.
»Det här var några år sedan. Vi hade precis haft en utbildning kring samtycke och sexism på arbetsplatsen, där vi gick igenom vad som är okej i fråga om beröring och språkbruk. Det är precis samma sak när det gäller människor som är rasifierade. Vilket språk ska man använda? Vad får och vad får man inte göra?«
Hur viktiga är dina egna erfarenheter i ditt arbete?
»Det ger tyngd och öppnar upp för empati. Jag har en kandidatexamen i juridik och 15 års arbetslivserfarenhet från Sverige, USA och Storbritannien. Men jag har också levd erfarenhet av att vara en svart muslimsk kvinna. Att bara använda fakta och statistik ändrar inte människors tänkande. Men när jag kombinerar fakta med min personliga berättelse aktiverar det lyssnarens empati.«
Text: Jenny Damberg
Foto: Landry Masala