MINORITETSSTRESS

»Personer med transerfarenhet mår sämst«

Hur skadligt är minoritetsstress för hbtqi-personer på svenska arbetsplatser? Psykologstudenterna Annie Fredriksson och Freja Heinerud har undersökt frågan i ett högintressant examensarbete.

»Det är inte för att du är hbtqi per se som du mår sämre, utan på grund av hur du bemöts.«

»Överlag finns mycket forskning som etablerar att hbtqi-personer mår sämre, men väldigt lite av hr-perspektivet. Det vill säga, vad man kan göra åt saken.«

Individer i nedvärderade minoritetsgrupper drabbas ofta av en särskild typ av stress – så kallad minoritetsstress. Att det skapar lidande är välkänt, men hur det påverkar hbtqi-personer på jobbet vet vi mindre om.

»Det är ganska obeforskat, och framför allt i Sverige«, säger Annie Fredriksson.

Tillsammans med Freja Heinerud, medstudent på psykologprogrammet vid Linköpings universitet, har hon skrivit examensarbetet Minoritetsstress på arbetet och dess påverkan på psykisk hälsa. Resultaten, som bygger på närmare 300 enkätsvar, visar att hbtqi-personers högre grad av psykisk ohälsa har stark koppling till just minoritetsstress på arbetsplatsen – och än mer för dem med transerfarenhet.

»Minoritetsstress åt upp hela det förklaringsvärde som identitet hade. Det är alltså inte för att du är hbtqi per se som du mår sämre, utan på grund av hur du bemöts. Och personer med transerfarenhet mår sämst«, säger Annie Fredriksson och fortsätter:

Annie Fredriksson och Freja Heinerud
Annie Fredriksson och Freja Heinerud.

»80 procent av forskningen i arbetsrelaterade hbtqi-frågor och minoritetsstress kommer från engelsktalande länder. USA, Storbritannien, Kanada och Australien. Man hade kunnat tro att Sverige skulle ligga bättre till jämfört med USA, där skyddet och rättigheterna är sämre. Men vi får samma resultat ändå. Då kan man fråga sig hur effektiv vår lagstiftning egentligen är.«

Enligt nya rapporter upplever transpersoner mer utsatthet på jobbet än andra hbtqi-personer. Bisexuella drabbas också mer än homosexuella. Vad tänker du om det?

»Att vi har kommit åt heteronormen ganska bra i Sverige, medan cis-normen – att man identifierar sig med det kön man tilldelats vid födseln – är mycket mer befäst. Transpersoner bryter mot den normen och det är därför vi ser den stora skillnaden i mående. Överlag finns mycket forskning som etablerar att hbtqi-personer mår sämre, men väldigt lite av hr-perspektivet. Det vill säga, vad man kan göra åt saken.«

En del forskning tyder tyvärr på att åtgärder av typen mångfaldsutbildning kan vara ineffektiva.

»Ja, normer på en arbetsplats existerar ju inte i ett vakuum utan påverkas av normer i samhället. Hur mycket man än jobbar med de här frågorna på en arbetsplats kan man inte isolera sig från de normer som råder i samhället.«

Annie Fredrikssons och Freja Heineruds studie är en del av det större forskningsprojektet Minoritetsstress på jobbet,ett samarbete mellan Lunds universitet, Linköpings universitet och Örebro universitet. Det finansieras av AFA Försäkring.

Ordförklaring: Minoritetsstress

Begreppet syftar på den förhöjda stressnivå som individer kan uppleva av att tillhöra en nedvärderad grupp i samhället, och myntades av den amerikanske professorn Ilan H. Meyer på 1990-talet. Han beskrev minoritetsstress som en process med tre bidragande faktorer.

1. Yttre stressorer

Mätbara och synliga stressorer, som öppen diskriminering, hot och våld.

2. Närliggande sociala stressorer

Den inre oro som följer på att förvänta sig yttre stressorer i mötet med omvärlden.

3. Internaliserade stressorer

Uppstår då majoritetssamhällets fördomar integreras i den egna självbilden.

Text: Salka Hallström

Publicerad: torsdag 15 juni, 2023