Oss människor emellan

Kunskap om hur vi människor beter oss – i kärlek, vänskap, på jobbet – kan vi inte få för mycket av. Den populärvetenskapliga podden Dumma människor har lärt oss mer om oss själva, och varandra, i nästan 200 avsnitt under fem års tid. I oktober ska radarparet bakom podden, Lina Thomsgård och Björn Hedensjö, tala på HR Dagarna.

Vad ska ni prata om?

Björn Hedensjö: »Bland annat om hur vi människor påverkas av osäkerhet och hur man kan inte bara funka utan till och med blomstra i ovissa tider.«

Vad har ni själva för erfarenheter av HR-avdelningar och HR-chefer?

Lina Thomsgård: »Jag har bara varit på arbetsplatser som haft ett skriande och otillfredsställt behov av HR-personer, så jag har i köttet fått erfara konsekvenserna när stora, viktiga frågor inte tas om hand på ett adekvat sätt.«

BH: »Jag har liknande erfarenheter, ibland också från ganska stora företag som mer eller mindre saknat HR-funktion och där det verkligen varit vilda västern, där fullständigt dysfunktionella personalsituationer bara fått pågå. Det känns som om mycket hänt bara under de senaste tio åren.«

Har ni några skräckexempel?

LT: »Mina år i musik- och reklamvärlden har innehållit gott om fall av missbruk och grova övertramp av olika slag. Men på den tiden – det här är något decennium sedan och kanske har det ändrats – behandlades det som en naturlig och acceptabel del av branschkulturen. Som att kreativitet och skapande krävde högt i tak. Men varför är det alltid just det taket som ska vara så högt, och på vems bekostnad?«.

Som HR-chef eller dylikt måste du ibland lämna besked som är allt annat än positiva. Det kan vara en uppsägning, att man inte fick den befordran man ville ha eller dylikt. Hur ska man tänka när man tar sådana samtal? 

BH: »›If you’re going through hell keep going‹, tror jag det var Winston Churchill som sa, och så är det verkligen med svåra samtal. När man lindar in svåra budskap framstår man som ohederlig, så det är viktigt att vara rak och tydlig. Det hindrar förstås inte att man levererar budskapet empatiskt, men i den situationen måste man stå ut med att vara ›bad cop‹. Och sedan är det viktigt att vara tillgänglig, att besvara de frågor som uppstår.«

Finns det ett behov av högre psykologisk kompetens bland HR-personal?

BH: »Min erfarenhet är att HR-personal generellt är väldigt duktiga på de psykologibitar som är centrala för jobbet, men det är så klart alltid viktigt att fortbilda sig. Det händer mycket inom forskningsfältet, så det gäller även oss psykologer.«

Hur viktigt är jobbet för vårt psykiska välmående?

BH: »Otroligt viktigt. Vi tillbringar ju så fruktansvärt stor del av vår tid på jobbet, och goda relationer till kolleger kan ge ett skydd mot exempelvis stress och depression. Omvänt kan dåliga jobbrelationer ställa till det på samma områden. Dessutom är jobbet viktigt för många när det handlar om att hitta mening i livet.«

HR-branschen översköljs av digitala lösningar. Hur viktigt är det fysiska mötet?  

LT: »Björn, du sa en så bra sak till mig en gång, när vi pratade om att se sina anställda i ögonen och fråga hur de mår. Jag sa något i stil med att ›Det kan ju inte vara mitt jobb som chef att gå runt och se folk‹ Och du sa: ›Det kanske är det absolut enskilt viktigaste. Det enda du verkligen behöver göra.‹ Det förändrade mig som chef på djupet.«

Ni har båda två haft chefspositioner – hurdana är ni som chefer?

LT: »Jag är entusiasmerande, visionär, strukturerad och fullkomligt utmattande. När saker är viktiga är jag väldigt dålig på att använda bromsen och behövde två små barn i mitt liv för att inse att man faktiskt kan ha ett liv utanför jobbet. I början gjorde jag dessutom alla kardinalfel: hade svårt att delegera, var otydlig med mål och drev på för hårt utan att ge det stöd mina anställda behövde. Men det fina var att jag ju blev tvungen att konfronteras med alla mina brister – det är som i föräldraskapet, man kommer inte undan. Det är bara att se sig själv i vitögat och bli bättre.«

BH: »Jag är också entusiasmerande men inte så strukturerad. Allt blev så otroligt mycket bättre när jag delegerade schemaarbetet, minns jag. Det jag tror funkat bäst är att se och lyfta enskilda individer.« 

Text: Kalle Dixelius
Foto: Karl Nordlund
(Bilderna är tagna i Plåtparken i Stockholm.)