»Vi behöver de bästa hjärnorna«

Hur leder man över 40 000 medarbetare i 70 länder? Hur tacklar man att människor ibland tycker helt olika i frågor – men ändå måste arbeta ihop? Hur orkar man ha tusen järn i elden? 

En bra start är att komma från Gagnef.

Johan Kerstell växte upp i byn Bäsna i den lilla dalakommunen Gagnef med 10 ­419 invånare. Han lämnade när han var ung men återvänder alltid till Dalarna. Både fysiskt och själsligt. I en by som Bäsna finns en mängd olika individer med unika egenskaper och behov, glädjeämnen och utmaningar. Som personaldirektör för Sandvik har ­Johan Kerstell ansvar för fler än fyra gånger så många människor som i hela Gagnefs kommun. Men precis som i Bäsna och Gagnef är det individer med unika egenskaper, behov och utmaningar.

För HR-People berättar Johan Kerstell om…

…kaffekoppen som det står »Dalarna« på:

»Jag bodde i Australien i två år när jag var ung och flyttade till Gävle i Gästrikland för 20 år sedan. Jag är en utmärkt Gävleambassadör men Dalarna, och inte minst vår stuga i lilla Ågs bruk, är väldigt mycket hemma. Kaffekoppen kanske påminner om det.«

…föreningsliv:

»Jag är samhällsengagerad. Det är viktigt att det jag gör har en mening, oavsett om jag hjälper till i biljettinsläppet på Gefle IF:s fotbollsmatcher eller sitter i en föreningsstyrelse. Vi behöver hjälpas åt i ett samhälle. Föreningslivet är lite i gungning, inte minst i städerna. I klartext så leder det till att många barn och ungdomar inte har råd med idrott, musik eller andra intressen. På landsbygden finns fortfarande en tydligare tradition av att arbeta ideellt eftersom alla vet att man måste hjälpas åt.«

…distansarbete:

»Fördelen är att vi kan rekrytera bredare, och rätt hanterat kan det ge oss bättre möjligheter att attrahera de bästa talangerna därute. Det gäller att vi som företag skapar förutsättningar för att det ska lyckas. Men jag är starkt övertygad om att det för en organisation finns ett behov att träffas. Själv får jag energi av att träffa kolleger, så jag sitter nästan aldrig hemma. Jag delar tiden mellan huvudkontoret i Stockholm och kontoret i Sandviken och reser dessutom ofta till våra olika kontor i världen.«

…kulturkrockar:

»När man som Sandvik finns i så många länder händer det givetvis. Man ska komma ihåg att Sverige sticker ut jämfört med många andra länder, inte minst vad gäller den religiösa profilen i och med att vi är så sekulära. Sverige som ett litet land är, precis som Sandvik, helt beroende av att människor flyttar hit. Vi behöver de bästa hjärnorna. I dag arbetar 15 procent av våra anställda i Sverige och bland de 15 procenten har vi mer än 50 nationaliteter.«

»Vi förväntar oss att våra ledare är nyfikna och aktiva inom mångfald och inkludering.«

…hbtqi+:

»Vi på Sandvik var representerade på Pride i både Stockholm och andra platser i världen. Hbtqi+ kan skapa många reaktioner. Det är viktigt, oavsett personlig åsikt, att uttrycka sig respektfullt. Vi följer upp hur väl anställda på Sandvik känner att de kan vara sig själva på jobbet och vi kan se att det ökar för varje år. Det är viktigt.« 

…inkludering på riktigt:

»Vi jobbar hårt för att skapa en inkluderande miljö som attraherar människor med olika bakgrund. Vi förväntar oss att våra ledare är nyfikna och aktiva inom mångfald och inkludering. Alla ska ha samma möjligheter oavsett bakgrund och vi strävar efter att vara ett familjevänligt företag som underlättar balansen mellan arbete och familj. Ett exempel är att vi driver en förskola i Pune, Indien, för att kvinnor ska kunna arbeta, och vi har ett bussystem så att de kan ta sig till jobbet på ett säkert sätt.« 

»Vi på Sandvik var representerade på Pride i både Stockholm och andra platser i världen.«

…drömmen om att jobba med HR:

»Den fanns inte. Jag har alltid varit intresserad av att jobba med människor, men är utbildad ekonom och var konsult i många år. När jag 2004 fick en anställning på Sandvik som projektledare råkade det vara inom ett HR-projekt och jag har sedan dess utvecklats inom olika roller och delar av Sandvik.«

 …att som HR-chef förstå medarbetarnas utmaningar:

»Livet är fullt av bergochdalbanor. Det gäller alla. Jag har själv känt av detta. Vår äldste son Måns tog ganska nyligen studenten och är på väg ut i livet. Det är härligt men förstås som förälder även lite oroligt. Vår andre son, Love, föddes med en funktionsnedsättning och när man lever med ett barn med särskilda behov inser man hur värdefullt livet är oavsett förutsättningar. I tio år tog min fru Åsa och jag varannan natt. I dag funderar jag på hur vi orkade. Love var en enorm glädjespridare, men dog plötsligt förra året. Han blev 17 år. Det gör att man som människa, och givetvis i yrkesrollen också, blir ödmjuk för att mycket kan hända i livet. I ljuset av det är det ännu viktigare att skapa en trygg miljö, så att medarbetarna vågar berätta för kolleger och sin chef.«

…föräldraledighet:

»Jag var föräldraledig med vardera barn i åtta månader. Det är inte konstigt i Sverige men är ovanligt i ett internationellt sammanhang.«

 …fiske:

»Det är för mig att koppla bort och koppla av. Gärna vid en sjö i de djupa dalaskogarna. Helst ska man få en öring eller röding också men det är faktiskt inte det viktigaste.« 

Text: Ola Liljedahl
Foto: Peter Cederling