Varning för »social kompetens«!

I början av månaden kom en ny medarbetare till ditt team. Hen visade sig snabbt vara charmig, pratsam, utåtriktad, rolig, och har fångat såväl ledningens öra som fikarummets. En omtyckt typ som kommer att gå långt. 

Med ganska stor sannolikhet var »social kompetens« något som lyftes när medarbetaren värvades, kanske både som krav i rekryteringen och av den sökande själv. Det här kommer bli toppen.

Eller?

Sedan 1980-talet har social kompetens kommit att bli ett allt starkare så kallat buzzword på arbetsmarknaden. När gamla, strikt hierarkiska organisationsmodeller moderniserades, skulle bli »platta« och mer socialt utformade team­samman­sättningar sjösättes överallt, steg samarbetsförmåga i värde. Eller social kompetens som det lite mer akademiskt tjusigt skulle kallas. Snart blev social kompetens en punkt som hamnade högt upp under rubriken Vi söker dig som … i jobb­annonserna. Och detta om vare sig en programmerare eller en säljare skulle rekryteras. Sjuksköterska eller grävmaskinist. Att inte bara besitta kompetens för att utföra själva arbets­uppgifterna, alltså, utan också förmågan att umgås. Smälta in. Bli omtyckt. I dag ska alla vara socialt kompetenta.

Men nu har ett antal varnande fingrar börjat höjas. För social kompetens, påpekar allt fler, är ett luddigt begrepp som få har grepp om. Vad betyder det, egentligen? Vem besitter den? Och är en socialt kompetent person automatiskt bra på jobbet?

I en ny avhandling från Stockholms universitet har socionomen Ann J Sandén undersökt begreppet närmare, och vad det kan innebära. Till att börja med, konstaterar hon, är definitionen knepig då den kan innebära en sak i ett sammanhang och något helt annat i ett annat sammanhang:

»I vissa sociala sammanhang förväntas individen bete sig på ett visst sätt, i andra sammanhang kan samma beteende vara direkt oönskat och till och med bestraffas av de andra individerna. Den som tolkar de sociala koderna på ett annat sätt än det vedertagna och inte heller agerar på det sätt som förväntas riskerar då att uppfattas som en person som saknar social kompetens och som en icke önskvärd medarbetare«, skriver hon och fortsätter:

»Det kan då också vara möjligt att identifiera social kompetens som ett verksamt medel för att diskriminera individer eller grupper på arbetsmarknaden eller för att manipulera och styra beteende och agerande.«

»Social kompetens, påpekar allt fler, är ett luddigt begrepp som få har grepp om. Vad betyder det, egentligen?«

År 2019 genomförde Bonns universitet en stor studie kring sociala färdigheter på arbetsplatser. I rapporten Toxic But Still Successful Professionally, toxisk men ändå framgångsrik, intervjuades fler än 200 grupper utifrån tre olika persoektiv. Först individen som svarade på hur den skattade sig inom områdena ärlighet och ödmjukhet, sedan individens kolleger som fick uttala sig om dennes sociala färdigheter och sist en ledare som bedömde individens arbetsprestation. Resultatet visade att medarbetare med låg förmåga till ödmjukhet och ärlighet kan skattas mycket högt av ledningen. De har balanserat upp sina inte så sympatiska – eller rent toxiska drag – med social kompetens.

»Finter, förklädnad och bedrägeri är den sociala kompetensens baksida«, som det uttrycks i rapporten. 

Eller för att tala klarspråk: den socialt kompetenta kan vara inget annat än en manipulativ typ. Det finns till och med de som menar att kraven på social kompetens på våra arbetsplatser krattar manegen för psykopater. För vilka andra är bättre på att läsa av omgivningen, att »se«, övertyga och finta bort andra?

»Medarbetare med låg förmåga till ödmjukhet och ärlighet kan skattas mycket högt av ledningen.«

Redan i boken Psykopatiska ­chefer – lika farliga som charmiga som kom 2003 skrev Lars-Olof Tunbrå, med lång erfarenhet inom chefs­rekryteringar och organisations­utredningar, om psykopatiskt beteende på arbetsplatser. Där listas en nedslående likhet mellan social kompetens och psykopati: charm, vältalighet, mytomani och kontrollbehov.

Men man kan lyfta problematiken från individnivå, och bort från arbetsplatsen. För om organisationen i sig själv är toxisk? Många regimer med diktatoriska tendenser skulle ha fallit långt tidigare än de har gjort, kanske inte ens kunnat skapas, om inte ett antal socialt kompetenta personer svärmat kring ledningen. Alla kan tänka sig exempel genom historien där den innersta kretsens världsbild har götts av en rad personer som just genom sin sociala kompetens har stärkt ledningens och därmed sin egen position. De smidiga andra-, tredje- och fjärdemännen som förblindade av sin nyvunna gemenskap, sin position och kanske framtida position, har vetat precis hur de ska bete sig. De som har förstått vad som krävs i det sociala spelet för att inte uteslutas.

»Uppvärdera verklig prestation och se i stället kallare på en sökandes goda intryck under rekryteringsprocessen.«

Så, om nu social kompetens innebär risk för egocentricitet, manipulation och oärlighet, hur ska en vettig organisation skydda sig från de charmiga snackarna? De kan ju faktiskt vara utmärkta medarbetare, de som vinner allas förtroende och gillande, eller så spelar de bara spelet för egen vinning. Vem vet? Men det är egent­ligen väldigt enkelt:

»Uppvärdera verklig prestation och se i stället kallare på en sökandes goda intryck under rekryteringsprocessen«, råder psykologiprofessor Gerhard Blickle vid Bonns universitet. Detta är förstås särskilt svårt när det kommer till positioner där det ingår att imponera på andra, inom exempelvis sälj eller ledning, men inte desto mindre viktigt. Att titta närmare på personens tidigare teams sjukskrivningar eller grad av kundlojalitet kan vara två sätt.

Den socialt kompetenta kan alltså vara utmärkt på att se exakt hur den ska agera för att bli framgångsrik, men ha låga poäng i sådant som ­ödmjukhet och empati. En blyg ­eller rentav introvert person, däremot, kallas normalt inte socialt kompetent och blir sällan den mest populära eller utåt sett framgångsrika medarbetaren. Men den besitter ofta annat: förmåga att uppmärksamma andra, lyhördhet, ett större mått av empati och ärlighet.

Och kanske var det egentligen precis en sådan ni behövde i teamet, en person med stor yrkeskunnighet men som inte ens brydde sig om att söka positionen. Den kunde ju inte svara ja på »socialt kompetent«. 

Text: Niklas Wahllöf
Illustration: KAI