Mot alla odds

Nora Bavey möter upp på ett arkitektritat coworkingcenter i Kista norr om Stockholm. Denna betongförort som omvandlats till ett nav för affärer, teknik och handel har genomgått en resa inte olik Noras egen. För 35 år sedan kom hon från Iran som flykting, i dag är hon partner i ett riskkapitalbolag. Om än ett okonventionellt sådant. Unconventional Ventures investerar i företag grundade av kvinnor, etniska minoriteter eller hbtqi-personer. 

»Vår utgångspunkt är att de här grupperna får för liten eller ingen del av kapitalet och makten – och därigenom går både investerare och hela samhället miste om en enorm potential«, säger hon.

»Riskkapitalism« kan ha en dålig klang i vissa öron. Men för Nora Bavey är det främst ett verktyg för samhällsförbättring.

»Jag är övertygad om att förändring måste ske uppifrån och ner, inte tvärtom. Allra mest makt ligger där kapitalet finns, så det är där vi ska börja förändringsarbetet. Men jag hade aldrig en tanke på att bli riskkapitalist, det var inte i sådana termer man talade där jag växte upp.«

Nora Baveys uppväxt ägde rum långt från de burgna områden där ekonomiska makthavare vanligen har sina rötter. Familjen flydde 1987 från Iran när Nora Bavey var liten. Pappan var mellanchef på ett oljebolag och planen var att de skulle ta sig till USA. 

»Vi åkte i ett dolt utrymme på ett lastfartyg från Tyskland, men blev upptäckta av gränspolisen i Danmark. Då var alla våra pengar slut eftersom vi behövde betala alla flyktingsmugglare, så vi hamnade på en flyktingförläggning i Helsingborg.«

Hon växte upp i Stockholms södra förorter och flyttade i tonåren till Täby och Vallentuna. Täby är en kommun med stora inkomstklyftor, där utsatta områden gränsar till exklusiva villakvarter. Här fick hon ett av sina första viktiga uppdrag, som fältassistent med uppgiften att arbeta förebyggande med unga.

»Kommunens utskott utgjordes av vita svenska män, så min bakgrund som ung kvinna med utländsk bakgrund blev en fördel. I Täby kom jag för första gången i kontakt med välsituerade personer som drev företag. Jag blev tvungen att lära mig tala överklassens språk, fick inblick i hur näringslivet och samhället fungerar och knöt viktiga kontakter.«

Förmågan att skaffa kontakter och förstå större sammanhang är en utmärkande egenskap hos Nora Bavey. Under vårt samtal märks hennes förmåga att zooma ut mot en större bild, spåra bakomliggande faktorer och se framtida konsekvenser. Det var delvis med hjälp av nätverket från Täby som hon lyckades ta sig in i telekombranschen, där hon arbetade med strategier och varumärken. Under de följande åren blev hon medveten om hur oerhört segregerad makten och ägandet var och är inom teknik- och finansvärlden. År 2018 startade hon Unitech som erbjöd distansutbildningar i programmering för personer med varierad bakgrund. 

»Det blev på många sätt en succé«, säger hon. 

»Vi utbildade främst kvinnor, varav merparten hade utländsk bakgrund, och kunderna stod på kö. Men det var omöjligt att hitta investerare i Sverige. Alla finansiärer jag träffade hängde upp sig på att jag var kvinna, mamma och invandrare.«

I desperation tog Nora Bavey med sig man och tre barn till USA för att söka finansiärer. Ganska omgående fick hon napp hos investeraren Arlan Hamilton, som valde att satsa på Unitech. Framför allt satte hon Nora i kontakt med Unconventional Ventures, där hon satt som råd­givare. Affärsidén är att satsa på tidiga investeringar i techbolag i främst Norden och Storbritannien. I dag har de tio företag i portföljen, varav tre är svenska. 80 procent av bolagen har kvinnliga grundare och 30 procent av dem har grundare av annan ­etnisk bakgrund.

»Unconventional Ventures drivs av norskan Thea Messel och jag klev in som medgrundare och huvudpartner år 2020«, berättar hon.

Var det ett stort steg att kliva in i riskkapitalbranschen?

»Egentligen inte, eftersom Thea och jag kompletterar varandra så bra. Jag saknar helt validering inom riskkapitalområdet, men jag har en bakgrund och en erfarenhet som branschen saknar. Thea delade min syn på vilka grupper i samhället som var eftersatta och vilka möjligheter som låg där och väntade.«

De flesta startups kommer aldrig vidare från startfasen. Hur bedömer ni att ett företag är värt en investering? 

»Vi satsar utifrån en tioårsperiod och vår ledstjärna är hållbarhet. När vi tar oss an ett företag börjar vi med att identifiera det problem som de vill lösa – för problemet utgör deras marknad. Sedan undersöker vi om teamet har en mångfald av perspektiv och olika kunskaper. Ju bredare representation företaget har, desto större bredd av talanger kan de attra­hera.«

»Jag har alltid varit högljudd och det amplifierades när jag fick barn.«

Begrepp som mångfald och diversifiering har ingått i alla värdegrunder de senaste de 20 åren. Hur företag och myndigheter lever upp till sina ambitioner är en annan fråga. I Sverige går utvecklingen tvärtom bakåt på många punkter.

»Ja, vi är väldigt duktiga på att formulera värdegrunder i Sverige. Det är en bra start, men vackra ord är inget värda om de stannar på papperet. Det viktigaste är att agera – och jag backar alltid upp det jag säger med att agera utifrån det.«

Det är framför allt tech- och finansbranschen som visar nedslående siffror vad gäller inkludering och representation. Ett annat bekymmer gäller ägande.

»Jag tror på ägandet som verktyg för jämlikhet, men just ägandet är extremt ojämlikt i Sverige. Kvinnor äger få företag och nästan inga fas­tigheter, och bankernas logaritmer ser till att det förblir så. Man talar om homosocialitet, där vita män anställer och befordrar män som ser ut som de själva.«

Nora Bavey har utsetts till årets kvinnliga investerare av Dagens industri. Hon är en eftersökt talare och flitig debattör – en person som påverkar och inspirerar många. Själv hade hon inga starka förebilder i sin närhet när hon växte upp.

»Nej, inte i min direkta närhet. Min mentor i gymnasiet uppmanade mig att hoppa av. Min största förebild när jag växte upp var Nelson Mandela. Muhammad Ali var viktig också, inte så mycket för hans framgångar men för hur han stod upp och förde andras talan. Steve Jobs har fascinerat mig genom hur han hanterade sina motgångar. Richard Branson inspirerar mig mycket: han började med människan och där­ifrån byggde han ett imperium. Det är i den änden jag också vill börja.«

När jag träffar Nora Bavey har Stockholm skakats av dödsskjutningar och bombdåd under natten. Vi diskuterar de politiska ledarnas handfallenhet och ovilja att samarbeta.

»I svåra tider synliggörs sprickorna och ojämlikheterna. Vi måste ha modiga ledare och modiga investerare som agerar proaktivt och inte reaktivt, för vi blir alltid tvungna att betala priset av att vi inte inkluderar stora grupper. Nu ser vi att man reagerar i panik i efterhand genom att skuldbelägga varandra och ropa på armén. Vad blir följden? Jo, att en massa människor som redan är utsatta kommer att misstänkliggöras och förföljas.« 

Upplevde du som flyktingbarn att ni blev behandlade som andra klassens medborgare?

»Nej, snarare som tredje klassens medborgare. Mina föräldrar hade det väldigt svårt. Det var tufft för min pappa som haft chefsjobb att jobba som städare. Mina föräldrars äktenskap klarade inte den omställningen.

Det fanns några mötesplatser där vi kom i kontakt med det svenska samhället. Kyrkan hade en bra verksamhet, och framför allt hade vi en svensk kontaktfamilj. Genom dem fick vi se mer av svenska traditioner, som hur man firade jul. Det var viktigt för oss.«

Hon konstaterar att barn till låginkomsttagare med invandrarbakgrund inte bara växer upp med ekonomiska begränsningar. De får också mindre uppmuntran att ta sig vidare.

»Vi måste ha modiga ledare och investerare som agerar proaktivt och inte reaktivt.«

»För en familj som kommer som flyktingar är det viktigaste det basala: säkerhet, tak över huvudet, att inte hamna i skuld. Vi lärde oss att aldrig drömma, för om du satsar tar du också risker och kan bli skuldsatt. Jag betraktade mig som uträknad, så allt jag gör är en framgång. Det finns ingen prestige i det jag gör, min prestige är vad jag kan göra för andra.«

Är din främsta drivkraft att skapa bättre förutsättningar för kvinnor och invandrare?

»Den verkliga katalysatorn för mig var att bli mamma. Jag har alltid varit högljudd och det amplifierades när jag fick barn. Jag växte själv upp med en ensamstående mamma och var själv ensamstående mamma länge, och det blev en sporre för mig att göra det bättre för andra i den situationen. Som mamma har jag inte råd att vänta på lösningar på världens problem – jag måste hitta lösningarna för mina barn själv.«

I finansbranschen kan beskattningar ofta ses som hinder för företagande. Men många av dina lösningar utgår från en stark välfärdsstat?

»Välfärdssamhället är ett fundament för entreprenörskap. Ett företag som Spotify skulle inte existera om inte Sverige hade erbjudit utbildning för så många. Därför måste vi behålla kontroll över skolorna och inte sälja ut välfärden. Jag har valt att skänka Kerstin Hesselgren-prispengarna till Amnesty Sverige, för deras viktiga arbete för ett jämlikt samhälle och fokus på mänskliga rättigheter.«

Nora återkommer till den stora bilden. Hon är övertygad om att Unconventional Ventures strategi visar vägen mot ett hållbart samhälle.

»Det är dags för ett skifte i branschen och vi måste påverka alla i ekosystemet. Det behöver inleda samtal om att vi slänger en tredjedel av all mat, att returprodukter inom e-handeln bränns, hur influencers utnyttjar sitt inflytande bara till att driva konsumtion. Den nya ekonomin handlar om att arbeta med samhällets bästa för ögonen.« 

Text: Staffan Wilsson
Foto: Karl Nordlund
: Bilderna är tagna på Helio Kista i Stockholm.