År 2008 disputerade Alexander Löfgren i industriell ekonomi på KTH. Sedan dess har han utforskat kollektiv intelligens och meningsskapande processer i arbetslivet.

MÖTET

Revolutionen är redan här

Hur vill vi vara i morgondagens arbetsliv – fria och lyckliga, eller styrda av robotar? Enligt forskaren Alexander Löfgren kan AI bli den stora frihetsrevolution vi alla har längtat efter. Men det kräver ett helt nytt tänk av oss.

»Vi står inför en fantastisk möjlighet att omforma våra liv och arbetsplatser. Om vi besvarar frågan om hur vi vill leva kan vi använda AI för att designa det.« Orden är Alexander Löfgrens – forskare, konsult och en av AI-debattens mer aktiva röster. Han tillhör inte lägret som ropat på stoppknappar och regler, utan snarare det som entusiastiskt målat upp en framtid av lättare och roligare arbetsplatser. 

Själv sitter han inhyst vid Norrmalmstorg i Stockholm, mellan modebutiker och banker. Kylslagna träd kantar torget, folk kilar över betongplattorna och ibland dyker en gammal spårvagn upp på väg mot Djurgården. Konsultbyrån som han befunnit sig på de senaste nio åren heter Influence och specialiserar sig på kollektiv intelligens. Det tangerar den forskning som han själv ägnat sig åt, kring teknik och meningsskapande processer.

»Egentligen började det på 1990-talet. Internet kom, vilket fascinerade mig och ledde till att jag läste till civilingenjör med it-inriktning på KTH.«

Lagom till att Löfgren tog examen i mitten av 2000-talet boomade mobilt it. Det var en spännande tid att utforska och han stannade kvar på KTH för doktorandstudier. I dem ville han koppla ihop den nya tekniken med byggbranschen – en bransch med många människor i rörelse och komplexa processer spridda över olika byggarbetsplatser och projekt.

Alexander Löfgren
Forskare, föreläsare, konsult – och författare. Boken Smart samarbete – mot meningsskapande mikrosystem gavs ut 2022.

»När jag höll på med det trodde jag att jag skulle frälsa världen med mobil it. Men så insåg jag vad det viktiga är. Det är inte att fokusera på tekniken, utan att få till en meningsskapande process. Hur skapar vi något som är värdefullt och motiverar individer?«

Doktorsavhandlingen fick ett nytt tema. Han började titta på hur samarbeten ser ut när de fungerar som bäst och hur de kan bidra till mer meningsfulla arbetsplatser. Efter att ha forskat klart klev han ut i industrin och jobbade i olika industrinära roller med it.

»Då insåg jag att det jag hade skrivit min avhandling om var väldigt användbart. Man har inte svar från början, utan de växer fram samtidigt som man utforskar saker«, säger Alexander Löfgren.

Som affärsområdeschef på Influence har han landat i att hjälpa företag att samarbeta bättre – något som han har skrivit en bok om, Smart samarbete. Under hösten har han tagit sitt intresse ett steg längre och kopplat det till AI.

»Hybridisering är en av vår samtids stora utmaningar. Den stora frågan är hur vi kan göra för att använda den digitala förmågan och den mänskliga på bästa sätt. AI öppnar upp för helt nya sätt att organisera och samarbeta.«

Alexander Löfgren
I intelligenssamhället kan robotarna få göra det tråkiga.

Den så kallade hybridiseringen ställer ett par av arbetslivets mest grundläggande frågor på sin spets.  Det handlar dels om var vi ska jobba (hemma eller kontor), dels vem som ska jobba (människa eller maskin). Alexander Löfgren ser en framtid där AI gör sådant som maskiner kan bäst: hantera och analysera data, men också samordning och processer. Då kan människor i stället fokusera på det som kräver mänsklig insikt, kreativitet och empati.

»Många statusyrken har handlat om att sitta med Excelark och göra komplicerade saker. Vi kan göra våra liv mer meningsfulla och sluta att använda så mycket tid åt transaktionellt arbete. Tiden som frigörs kan vi ägna åt vår omgivning, relationsbyggande arbete eller samhällsengagemang.«

AI kan inte bara användas för snabb dataanalys utan också fungera i en roll som designer. Med teknikens hjälp kan arbetsplatsen utformas med människan i centrum, där vi får bli de bästa, kreativa versionerna av oss själva. 

»Det viktiga är fortfarande hur vi kan få till meningsskapande processer. Vi vill förstås inte leva i en värld där vi blir en förlängning av robotar. Men om vi inser våra begränsningar, kan vi också se vad AI kan hjälpa oss med.«

Vi är inte vana vid flexibla arbetsplatser, än mindre att leda dem. Därför kommer framtidens arbetsplatser förstås att kräva en ny typ av ledarskap och anpassningsförmåga. Det kräver träning om vi på bästa sätt ska nyttja den superkraft som AI är, menar Alexander Löfgren. 

»Vi måste träna oss i hur vi ska jobba i det hybrida arbetslivet. Det är inte bara ur ett ledarskapsperspektiv utan handlar också om hur man är en bra medarbetare. Ofta låter vi saker vara flytande, men i det hybrida arbetslivet måste vi bli mer binära.«

Alexander Löfgren
Att rädda planeten och göra våra jobb mer effektiva utesluter inte varandra, menar Alexander Löfgren.

Även om vi är dåliga på det måste vi lära oss att bli tydligare. Uppföljning och ledning måste få sin plats, möten och information fasta ramar. 

»Verksamheter måste bli mer av verb och mindre av substantiv – mindre organisation och mer organisering.«

Där har HR en viktig roll i att skapa balans. Alexander Löfgren tror att arbetslivet kommer att bestå mindre av skilda avdelningar och mer gå mot samarbeten utifrån kompetenser och behov. HR kan agera spindel i nätet mellan samarbetsarenorna och utbilda medarbetare i de nya förmågor och färdigheter som krävs för att må bra i det nya arbetslivet. Vara både det som för samman människor och ser till att arbetet människa–maskin fungerar.

»Man pratar mycket om affärsnära HR. Det här kan vara ett sätt att vara just det. Att vara i verksamheten som agenter, tränare och de som får organisationen att fungera. De som skapar den hållbara arbetsplatsen där folk känner meningsfullhet.«

HR skapar mer värde genom att bli en del av verksamheten, menar han. Genom att fokusera på görandet, snarare än att fastna i satta strukturer och ramverk.

»Hybridiseringen handlar om att sätta oss själva i förarsätet. Hur tar vi ansvar för att vi mår bra i det? Att det blir bra för mänskligheten? Att vi får välfungerande verksamheter som är effektiva och produktiva?«

Det finns ingen motsättning mellan att skapa en effektiv arbetsplats och samtidigt ta hand om såväl oss som planeten, betonar Alexander Löfgren. AI ligger inte heller i framtiden, utan är något som pågår nu.

Alexander Löfgren
»Vi måste träna oss i hur vi ska jobba i det hybrida arbetslivet«, säger Alexander Löfgren.

»Om man tar vårdsektorn eller läraryrket, där det finns stora utmaningar med administrationen, finns det nu möjlighet att frigöra tid som kan användas bättre: för att ge mer vård och för att vara närmare eleverna. Det är inga män i vita rockar som kommer att bestämma åt oss vad som ska användas, utan utforskandet är betydligt mer demokratiskt.«

Han säger att han tror på kollektivets kraft. Om arbetsgivare bara skapar utrymme åt det, så kan vi gå framåt tillsammans. Alla måste inte vara med från början, utan de som vill kan få avsätta bitar av sin arbetstid.

»Vi vill skapa lärande och det är inte linjärt. Därför gäller det att man får vara i det utforskande tillståndet, leka lite och testa jobbiga problem för att se om det blir bättre. Lösningarna kommer sällan omedelbart och planerat, det måste arbetsgivare vara medvetna om.«

Om man ser processen som en rörelse finns det en oerhörd potential i att utforska AI och man kan komma långt genom att plocka AI-redskapen direkt från hyllan. Det handlar inte så mycket om att utveckla nya tekniska lösningar som att ställa sig rätt frågor menar han, apropå en debatt som är alldeles för teknikfokuserad.

»Jag vill inte att man ser det som en teknisk fråga, utan hellre vänder på perspektivet: Vad är det för utmaning vi har? Hur kan vi förbättra vår arbetsplats? Först därefter tar man in tekniken som hjälp.«

AI kan också bli ett verktyg för mer än effektivisering och även underlätta förändring. Som med »nudging«. Ett begrepp som handlar om beteendekonstruktion och ofta används kring klimatförändringarna för att »putta människor i rätt riktning«. Alexander Löfgren menar att det kan användas även för organisationer och med AI som handledare.

Alexander Löfgren
Hur vill vi leva? AI ställer de djupaste livsfrågorna på sin spets.

»Ofta vet vi människor vad som är rätt och hur vi bör agera, men vi brister i disciplin och är inte så principfasta. Som människor är våra superkrafter förnuft och känsla – vi gör avväganden hela tiden och påverkas av andra. Vi kör inte på som robotar.«

Ett sätt att sluta prokrastinera är alltså att lämna över till robotarna. Experter på opartisk beslutsamhet, oavsett om det handlar om att rädda planeten eller att hålla företagets genomförandekraft på topp.

TIPS: LYSSNA PÅ LÖFGREN!

I avsnitt 66 av Fråga forskaren förklarar Alexander Löfgren konsten att bli en smartare samarbetare. Intresserad?

»Den kollektiva intelligensen blir mycket större om vi förenar den transaktionella intelligensen från AI och den relationsintelligens som människan står för.«

Det tror han också kommer att leda till en omvärdering av vad arbete är. Och det hybrida arbetslivet utmanar nio-till-fem-konceptet redan nu.

»Jag tror att vi går mot en arbetsmarknad där det handlar om frihet under ansvar och att få saker att hända. Att fokus ligger på vilken roll man har i förhållande till värdet som ska skapas. Successivt, tror jag, kommer vi att fundera på hur vi värderar arbete och vad det är, utöver något som vi betalar med vår tid.«


Text: Sofia Hallström
Foto: Karl Nordlund
: Bilderna är tagna på United Spaces Solna Strand i Stockholm.

Publicerad: lördag 17 februari, 2024

ALEXANDER LÖFGREN

Titel: Forskare, författare och utvecklare av kollektiv intelligens i offentlig och privat sektor, hos Influence AB.

Bor: Söder om Söder i Stockholm.

Bakgrund: Uppväxt i Tyresö, bott i New York, doktorerat på KTH.

Favoritförfattare: Hjalmar Söderberg – allvaret och humorn, kvickheten och eftertanken.

Favoritregissör: Alexander Payne, mänskligt och skruvat filmskapande.

Tränar: Ja, mest Arne Tammer-gympa nuförtiden.

Första jobbet: Tennistränare.

Förebild: Paul McCartney. Alltid nyfiken, orädd och galet musikalisk.

Bästa egenskap: Min vilja, vilket också är min mest frustrerande egenskap.

Intresse: Dokumentärer.