Alla har någon gång mött den där personen som avfärdar det mesta. Oavsett vad det handlar om, finns det en invändning: »Jag kan tycka att den förhåller sig lite ytligt till könsroller« (om din nya favoritserie på Netflix) eller »nej, linneskjortor känns kolonialt och lite unket« (när du föreslår en outfit) eller »nej, det där håller inte måttet, varken kvalitetsmässigt eller finansiellt« (om du kommer med en ny idé på jobbet).
Den här personen – vi kan kalla hen Invändaren – berömmer ofta sig själv med att ha ett kritiskt sinnelag och vara intelligent.
Studier visar att även omgivningen uppfattar Invändaren som intelligent. I en över 40 år gammal studie kunde man konstatera att människor uppfattar författare till negativa bokrecensioner som mer intelligenta än dem som skrivit positiva recensioner.
Stanfordprofessorerna Jeffrey Pfeffer och Robert I Sutton kallar effekten för »the smart-talk trap«: de som ger negativ kritik framstår som mer kompetenta än andra – och belönas genom högre befattningar. Detta trots att det krävs betydligt mer komplex hjärnaktivitet för att kläcka nya bra idéer än för att hitta fel på dem.
»Logiker fokuserar på en dimension av problemet, vilket innebär att arbetsminnet bara behöver hålla reda på ett fåtal saker.«
Resultatet av en sådan kultur blir ofta handlingsförlamning och stagnation. Om inga initiativ, idéer och innovationer duger, ja, då blir det i slutänden svårt att utveckla verksamheten.
Hur undviker man att hamna i den här så kallade intelligensillusionen? Ett sätt är naturligtvis att anställa rätt personer. Men hur vet man att någon är (eller kommer att bli) en Invändare?
Linnea Bywall är legitimerad psykolog och head of people på Alva Labs, som specialiserat sig på att rekrytera med hjälp av vetenskapligt underbyggda tester och lika vetenskapligt utförda analyser av intervjuer.
»Vårt beteende är starkt kopplat till vår personlighet och genom att mäta den går det att få en bättre förståelse kring hur någon kommer agera på jobbet. Till exempel kan du mäta hur rättfram och tydlig i sin åsikt någon är. Det fångar man i underbegreppet ›vänlighet‹ i våra test. Personer som ligger väldigt högt är som vindflöjlar och anpassar sig till andra, men i andra änden har man dem som har lätt för att vara väldigt kritiska.«
Men det viktigaste för att skapa en kultur som undviker den intelligensillusoriska smartsnackarfällan är diversifiering och inkludering, menar Linnea Bywall.
»Om du söker folk som har en viss bakgrund riskerar du att rekrytera människor som är kreativa på exakt samma sätt. De kan kläcka superbra idéer inom sin lilla låda och utifrån sin världsbild. Men vad händer om vi rekryterar någon från ett annat land, med en annan bakgrund och som kanske inte ens har jobbat i vår bransch? Då kan man verkligen prata om goda förutsättningar för innovation.«
INTELLIGENS: 2 TYPER
Kreatören
Kreativt tänkande är mer kognitivt krävande än logiskt tänkande. Det engagerar fler delar av hjärnan och ställer högre krav på arbetsminnet – när man försöker kombinera olika idéer eller perspektiv går hjärnan nämligen på högvarv. Att syntetisera en ny idé från flera källor kräver alltså mer komplex intelligens än att analysera en idé.
Invändaren
Den logiske tänkaren vaskas med fördel fram i rekryteringsprocessen via IQ-test. Hen fokuserar på en dimension av problemet, vilket innebär att arbetsminnet bara behöver hålla reda på ett fåtal saker. Logikern kommer gärna med negativ kritik, något som ger en illusion av kompetens och därför ofta belönas i organisationer.
Källa: Dr. Pronita Mehrotra, Anu Arora och Sandeep Krishnamurthy,
Harvard Business Review
Text: Kalle Dixelius