Du gröna, nya värld

Under större delen av 2000-talet har det talats om »den gröna omställningen«. Det lite luddiga samlingsnamnet som rör den genomgripande strukturomvandling som ska leda till en ekonomi som är förenlig med en hållbar utveckling – vad gäller resursanvändning, ekologisk och social hållbarhet. En utveckling som inte bara bör ske, utan måste till för att Sverige ska klara sina klimatmål och näringslivet behålla sin konkurrenskraft. 

Omställningen gäller inte enbart fossilfri energi och tillverkning, utan också kompetens. Så gott som alla branscher ställer nu om, men de stora nya industriprojekten har rönt störst uppmärksamhet. Northvolt, som skulle göra »gröna batterier för en blå planet«, har blivit något av ett affischnamn. Men alla har på senare tid också kunnat ta del av Northvolts kris. Bland orsakerna har kompetensbrist nämnts. Hitachi Energy i Ludvika är en annan personalintensiv industrisatsning där talangjakten varit en stötesten. 

Så, vad innebär den gröna omställningen för arbetsmarknaden? 

Lovisa Högberg är universitetslektor i nationalekonomi vid Mittuniversitet i Östersund. Det senaste året har hon varit knuten till Tillväxtanalys som projektledare för rapporten Grön omställning och kompetensförsörjning, en översikt av den gröna omställningens effekter på den svenska arbetsmarknaden. Hon vill ta udden av Northvoltexemplet.

»Man ska komma ihåg att så kallade gröna jobb, lite beroende på hur man definierar sådana, står för 1 procent av arbetsmarknaden«, säger hon. 

»De andra megatrenderna, digitalisering och automatisering, bedöms få en mycket större effekt. Samtidigt är de inte helt åtskilda – den gröna omställningen sker ju också digitalt och automatiserat.«

»De tuffa villkoren för arbetskraftsinvandring gör det svårt att rekrytera utomlands ifrån.«

Lovisa menar att effekterna av det vi är på väg in i inte främst kommer märkas i bristen på helt nya kompetenser, utan i de befintliga yrkenas förändrade profiler. Industritekniska jobb, operatörer och elektriker behöver snarare en förskjutning utbildningsmässigt, menar hon. När bilindustrin går från förbränningsmotorer till elmotorer, exempelvis, behöver organisationerna styra om personalens färdigheter.

»Den största delen i den gröna omställningen kommer alltså att handla om kompetensförsörjning inhouse«, säger hon. 

»Det kan vara på grund av nya krav på produktion och transporter, men också sådant som nya rapporteringsformer enligt direktiv från EU eller nationellt. Och där tror jag att det blir mer allomfattande – den administrativa förändringen.«

Anders Moberg, industriutvecklare och vd för IUC Industrihubb i Örebro, är inne på samma spår.

»Yrkesrollerna håller på att upplösas, i någon mån«, säger han. 

»Visst kommer det behövas hållbarhetsspecialister, men hållbarhetskompetensen kommer snarare att vara en pusselbit i helheten. Det handlar alltså inte om helt nya utbildningar, utan snarare extrakompetenser. Och det oavsett om det gäller gymnasieutbildade eller befintlig personal. Jag tror alltså att det blir färre nya yrkesroller, men att alla yrken kommer behöva en extra kompetens.«

Enligt Anders är det missvisande att bara se till de gigantiska etableringarna, som Northvolt. I själva verket sker 90 procent av de gröna investeringarna i befintliga företag, i befintliga lokaler, på befintliga tomter. 

»Det kanske inte är så spännande att en underleverantör i Karlskoga investerar 15 miljoner och anställer åtta nya, men sådant sker över hela landet just nu.«

Han menar också att det sker ett tydligt skifte just nu, i underleverantörsledet: man börjar se möjligheter med den gröna omställningen, i stället för problem. 

»Sveriges trevliga energimix ger väldigt låga koldioxidavtryck jämfört med många andra länder i världen. Vi har ett slagläge vad gäller konkurrenskraft, både i fråga om ekologisk och social hållbarhet. I och med att vi har jobbat med den svenska modellen – att fack och arbetsgivare har mötts och har ganska mycket samsyn – så ligger vi bra till.«

Men återväxten då? Även om helt nya kompetenser kanske kommer stå för en mindre del av arbetsstyrkan framöver så kommer inte minst industrin kräva ett tillflöde av unga. Och där ser det sämre ut. Enligt Svenskt Näringsliv blir effekten av att för få väljer en yrkesutbildning på gymnasiet att uppemot 300 000 yrkesutbildade kommer saknas fram till 2035. I dag tar 4 600 examen från industriprogrammet årligen.

»Det är vad som behövs bara i Örnsköldsvik och Karlskoga, där försvarsindustrin boomar. Det är alltså svårt att få fram unga till den gröna industrin, plus att de tuffa villkoren för arbetskraftsinvandring gör det svårt att rekrytera utomlands ifrån.«

Detta går dock att göra något åt. Anders skulle vilja se en statlig satsning på att få fram nya arbetstagare till industrin, och en attitydförändring kring industrijobb.

»En väldigt intressant sak skedde kring millennieskiftet: ›Svit‹ kallades ett gigantiskt projekt vars syfte var att rusta oss för de digitala branscherna. Det var 10 000 personer som fick utbildningar för att matcha arbetsmarknaden. Något liknande skulle behövas i dag för att få industrikompetens på en basnivå.«

»Den här omställningen är inte mer fundamental än industrialiseringen eller digitaliseringen.«

Man måste också göra något åt den dåliga klang som industriarbete har bland unga, resonerar han.

»Om vi fick dem att se att det finns utbildningar som gör att de kan få jobb som byggare eller industriarbetare, och att detta inte innebär samma sak som förr i tiden – det tror jag skulle göra mycket.«

John Hassler är professor i nationalekonomi med fokus på klimatekonomi vid Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet. Han hade regeringens uppdrag att utreda hur Sveriges klimatpolitik bör utvecklas, vilket resulterade i Sveriges klimatstrategi – 46 förslag för klimatomställningen i våras. Även i denna lyftes kompetensförsörjningen fram. 

»Den omställning som vi står inför nu hävdas ofta vara den största som mänskligheten har gått igenom. Men det tror jag är rent nys«, säger han. 

»Den här omställningen är inte mer fundamental vad gäller livsförutsättningar och arbetsliv jämfört med industrialiseringen eller digitaliseringen som varit betydligt mer omfattande och till och med snabbare.«

Ska vi kunna dra maximal nytta av läget så behöver vi ha inhemsk kompetens, fortsätter han.

»Det handlar delvis om utbildningspolitik. Men vi måste också vara ett attraktivt land att komma till, att arbeta och bo i. Där måste sådant som skattesystem, tillgång till bostäder och hur krångligt det är att etablera sig här, ses över.« 

Lovisa Högberg håller med:

»De sammanställningar som görs visar att det råder brist på, säg, elektriker. Men det gör det oavsett en grön omställning, det är inte nödvändigtvis på grund av en ny typ av produktion. De stora projekten i norra Sverige finns i regioner som har svårt att locka till sig personal över huvud taget«, säger hon.

»Ska man förlita sig på att en specifik arbetskraft ska flytta in så måste man kunna förse den med lösningar för exempelvis medföljande familjer. Och det är en större utmaning än att hitta rätt kompetens.«

Hon menar att kompetensförsörjningen till den gröna omställningen mer är en ledarfråga.

»Det vill säga att man har ett hållbarhetstänk i sitt strategiarbete och i organisationsutvecklingen. Man måste inte vara bra bara på sin produkt, utan mer ha en helhetssyn: Hur hittar vi vår plats i marknaden med de nya kraven? Vad gäller nyanställningar finns nog de som kan göra de gröna jobben – men då gäller det att göra dem attraktiva.«

Lönefrågan lär i alla fall lösa sig, menar Lovisa Högberg. Om det råder en stor efterfrågan på STEM-kompetens (naturvetenskap, teknik, ingenjörskonst och matematik) så borde rimligen lönerna gå upp. 

»Det är nationalekonomisk teori. En högre efterfrågan givet utbud borde leda till högre pris på arbetskraften.« 

Text: Niklas Wahllöf
Illustration: Valero Doval