Ibland får man en briljant idé. En sådan som gör att man vaknar 04.45 på natten och inser att en målarpensel som är justerbar i bredd kan förändra världen. Ena stunden behöver ju den som målar ett rum en pensel som är 1 centimeter bred och nästa stund gärna en 30 centimeter bred.
Vid 06.20 googlar man »att söka patent«.
Men innan man ska kliva på framgångståget berättar man för familj och kolleger och möts av leenden eftersom »målarburkar ju är olika breda«, »mekanismen skulle kärva av färgen« och det mördande »jag skulle då aldrig köpa en sådan«.
Det är då man behöver tröst.
Det kan man få genom att lyssna på forskare vid Northwestern University i Illinois i USA, som granskat över 700 000 ansökningar för anslag till olika vetenskapliga projekt samt analyserat 46 års investeringar i olika startupföretag.
Resultatet?
Jo, de projekt och företag som drabbades av misslyckanden under resans gång var de som till slut i högre grad stod som vinnare. De som gled fram på en räkmacka i starten lyckades i genomsnitt inte lika bra.
Forskarnas slutsats var att varje vinnare från början var en förlorare. Det går hand i hand med Storbritanniens legendariske premiärminister Winston Churchills citat: »Framgång är att snubbla från misslyckanden till misslyckanden med oförminskad entusiasm.«
Det gäller bara att misslyckas på rätt sätt. Inte skämmas för det. Och att lära av det. Detta oavsett om du uppfinner något i din ensamhet, kämpar i privatlivet eller leder ett stort projekt i en organisation eller ett företag.
Det började med ett magplask
Hos Amy Edmondson kan man hitta stöd och råd. Hon anses världsledande inom forskning och teoribildning om psykologisk trygghet och att skapa team – och så är hon professor vid Harvard. Kort sagt har hon vigt sitt liv åt misslyckandets roll för framgångar och fick 2023 Financial Times pris för årets bästa bok med sin Rätt sorts fel (Natur & Kultur).
Det säger något om att våga misslyckas ligger i tiden.
Varför Amy Edmondson själv fastnade för just detta ämne. Hand upp alla som tror att det var för att hon själv misslyckades i början! Naturligtvis var det så.
»Studien visade att de företag som drabbades av misslyckanden under resans gång var de som till slut i högre grad stod som vinnare.«
Vi går till juni 1993. Amy Edmondson är 34 år ung doktorand på Harvards nya doktorandprogram i organisationsbeteende. Hon undersöker vad som kännetecknar välfungerande teamarbete på två olika sjukhus, inbjuden av ett forskarlag från Harvard Medical School som studerar medicineringsfel, och har under sex månader samlat data och hämtat in mängder av enkätsvar.
Hon är superglad för uppdraget.
Egentligen går hennes lilla del mest ut på att bekräfta den rimliga hypotesen att välfungerande team gör färre misstag än sämre fungerande. Den här junidagen är det dags att köra den statistiska analysen för att bekräfta att resultaten från enkätundersökningar stämmer överens med hennes insamlade data.
Hon tar för givet att så är fallet och trycker på knappen. I boken minns hon den sekunden:
»Det här är ögonblicket före mitt första stora misslyckande som forskare.«
Hon kollar, dubbelkollar, trippelkollar och vill bara försvinna från jorden yta. Hon skäms som en hund och vågar först inte berätta ens för sin handledare. I boken förklarar hon:
»Resultaten tydde på att bättre team hade högre – inte lägre – felfrekvenser. Jag hade inte bara fel. Jag hade uppåt väggarna fel.«
Hon ser forskarkarriären försvinna. Det är så pinsamt. Men. Det finns ju ofta ett men. De närmaste dagarna reser hon sig som en nedslagen men inte utslagen boxare som kommer upp när domaren räknat till nio.
»Inom loppet av några dagar skulle detta överraskande forskningsresultat – detta misslyckande – varsamt leda mig fram till nya insikter, nya data och uppföljande forskningsprojekt som räddade och förändrade min akademiska karriär.«
Hon publicerar en forskningsartikel med en titel som lika gärna skulle kunna vara titeln på hennes livsverk sedan dess:
»Att lära av misstag är lättare sagt än gjort.«
När allt vänder
Amy Edmondson röda tråd är att misslyckanden hör till och är absolut nödvändiga för arbete och liv. För vi kan, och det är det viktigaste, lära oss av misstagen och gå vidare.
Hon går så långt så hon säger att vi måste misslyckas för att utvecklas.
Därför ska man kanske inte vara så hård mot sig själv om saker går snett. Säg så här: en målarpensel som är justerbar i bredd kan kanske förändra världen även om framgångståget aldrig hann starta.
Northwestern Universitys stora forskning, den som visade att de projekt och företag som drabbades av misslyckanden blev vinnare, gav även ett par andra upptäckter.
Ta det lugnt med ändringar!
»James Dyson gjorde 5 126 misslyckade prototyper innan han till slut lyckades med den första påslösa dammsugaren.«
Att något misslyckats innebär inte att allt behöver förändras. Tvärtom. Det viktiga är att analysera vad som fungerade och inte fungerade och lägg nytt fokus på det som inte funkade.
Misslyckas snabbt!
Hur många gånger du misslyckas är inte avgörande. De företag och projekt som har kort tid mellan misslyckanden har större chans att lyckas nästa gång.
Historien är full av fantastiska exempel.
Akio Morita producerade en tryckkokare som floppade och enbart såldes i 100 exempel men gav inte upp utan startade det som i dag är Sony. James Dyson lät sig inte slås ner av 5 126 (!) misslyckade prototyper innan han lyckades med den första påslösa dammsugaren. Soichiro Honda fick nobben när han som ny ingenjör sökte jobb på Toyota, blev arbetslös och tillverkade snöskotrar i garaget för att se det växa till företaget, just det, Honda.
Man skulle kunna rabbla exempel hela den här texten och få med både författaren Stephen King, Microsoftgrundaren Bill Gates och förstås Walt Disney som fick veta att hans idé om en tecknad mus som skulle kallas Mickey Mouse inte var något att satsa på.
Amy Edmondson delar in misslyckanden i tre sorter:
1) Intelligenta misslyckande. De går inom vetenskapen, precis som i livet, inte att förutsätta. I vardagen kan det vara en första dejt som känns helt misslyckad, inom vetenskapen kan ett framgångsrikt laboratorium ofta ha mer än 70 procent misslyckade projekt (ja, det finns de som säger att samma siffra kan gälla dejter också). Det handlar om att alla går in i detta med öppna ögon för att ingen kan veta svaren innan.
2) Enkla misslyckanden De är lättast att förstå och förebygga, ofta genom att vara noga och omsorgsfull. Att skicka ett mejl till chefen som skulle till någon annan är ett sådant. Checklistor och minneslappar är enkla verktyg som gör att man lätt undviker dem.
3) Komplexa misslyckanden. De är monstren för verksamheter, privatliv och samhället. Det som förenar dem är att de inte bara har en utan flera orsaker – som inte sällan kryddas med ren otur också. Det är för att inte små problem ska växa till stora komplexa misslyckandemonster som det är viktigt att fånga upp dem tidigt i både verksamheter och privatliv.
Hon menar att man ska lära något av alla misslyckanden, aldrig skämmas och ta nya tag. Ett gammalt svenskt uttryck sammanfattar det hela rätt bra.
På’t igen.
Amy Edmondson konstaterar ju att hennes första misslyckande var det bästa som kunde hänt för hennes forskarkarriär. Jeff Bezos, Amazons grundare, var inne på samma spår när han fick kritik för Amazons havererade mobilsatsning och sa »om ni tycker det där var ett misslyckande så jobbar vi just nu på ännu större sådana«.
Så själv undrar man i sitt stilla om en justerbar målarpensel i spannet 1 till 20 centimeter är smartare än hela vägen upp till 30 centimeter?
Text: Ola Liljedahl
Illustration: Valero Doval