Mer än var femte svensk uppfattar sig som ensam eller isolerad. Ofrivillig ensamhet påverkar det psykiska måendet, den kognitiva förmågan går ned och andelen depressioner och självmord ökar kraftigt hos ensamma. Men relativt nyligen har klinisk forskning också kunnat visa en direkt korrelation mellan ensamhet och fysiska åkommor, som hjärt- och kärlsjukdomar. En vitt spridd uppgift hävdar att ofrivillig ensamhet innebär en lika stor hälsorisk som att röka 15 cigaretter om dagen. Ensamhet är alltså en större riskfaktor än fetma eller fysisk inaktivitet.
Kortare uttryckt: ensamhet är ett folkhälsoproblem.
För två år sedan sjösatte regeringen en treårig gemenskapssatsning som beräknas uppgå till 300 miljoner kronor per år. Ett av initiativen i denna är Socialdepartementets företagsnätverk för ökad gemenskap mot ofrivillig ensamhet. I nätverket ingår Apotek Hjärtat, som nu är först i landet med en tvådelad satsning för att förebygga ensamhet. Företagets omkring 4 000 anställda får alla gå en utbildning och därtill deltar initialt elva personer i ett pilotprojekt för att vårda vänskap under arbetstid, och mottar ett ekonomiskt bidrag liknande friskvårdsbidrag.
»I vår verksamhet möter vi varje dag i olika former ensamhet ute i apoteken och via vår kundtjänst«, säger HR-chef Per Bergman på Apotek Hjärtat. »Ett apotek är platsen dit jag går med mitt recept eller för att köpa något annat – men det kan också vara platsen dit jag går för social kontakt. Någon att prata med om hur man mår i största allmänhet.«
Per Bergman understryker hur nära detta ligger apotekets verksamhet – och precis som överallt annars finns det även ensamhet hos deras medarbetare.

»Ofrivillig ensamhet är en stigande utmaning i samhället och det här är vårt försök att motverka den, och avhjälpa där den redan finns.«
Per Bergman berättar att när satsningen – som kallas Projekt vänvård – lades ut på företagets intranät blev det en lajkraket. Särskilt pilotprojektet att vårda vänskap, som fick långt fler intresseanmälningar än de elva som får plats initialt.
»Det har varit ett väldigt stort intresse för det här. Samtidigt är det kanske inte helt förvånande, vår verksamhets mission handlar ju om bättre hälsa och större välbefinnande. Engagemanget finns naturligt hos våra medarbetare.«
Intressant nog måste inte den hjälpbehövande vara en del av personalen på Apotek Hjärtat.
»Vänvården handlar lika mycket om att finnas där för andra som att göra något för sig själv. För vissa som är med i pilotprojektet är det främst för att ta hand om sitt eget nätverk medan andra är med för att finnas där för någon annan. Den man vill stötta behöver inte vara en medarbetare. Det kan vara min gamla kompis som jag vet har det lite tufft och som jag skulle behöva ta en fika och prata med. Vi har helt enkelt avsatt arbetstid och ett bidrag som får användas till vad det nu kan vara – tid för det där samtalet man ibland skjuter upp, en fika, biobiljetter eller en tågresa för att åka och hälsa på någon man inte sett på länge. Det är ganska fritt – huvudsaken är att aktiviteten syftar till att skapa en känsla av gemenskap.«
Utbildningen som de 4 000 medarbetare genomför är framtagen i samarbete med den ideella organisationen Mind som jobbar med psykisk hälsa. Tillsammans har man tagit fram fyra utbildningsfilmer.
»Utbildningen ser vi som otroligt viktig. Vi vill inte vara ute och cykla här, utan allt ska vara väl underbyggt. De här filmerna handlar om både hur jag kan närma mig en person som är ensam, men också om hur jag kan göra för att knyta kontakt.«
Mind kommer vara med hela vägen, från utbildning till utvärdering.

»Det är viktigt med uppföljning. Dels att alla verkligen har genomfört utbildningen, dels att utvärdera kvalitativt vad pilotprojektet har gett. Där gör vi en mätning var tredje månad – vad händer, vad har den som jag stöttat fått ut av det? De som ingår i projektet får också tillfälle att ha dialog med varandra. De kommer alla möta olika saker och har möjlighet att lära av varandra.«
Att ensamhet är ett stigande globalt problem, det vet de flesta vid det här laget. Men det finns inte många mätningar på hur ensamhet påverkar organisationer negativt. Tanken är inte helt främmande att ett systematiserat projekt kring att avhjälpa ensamhet kan stärka företagets attraktionskraft.
»Vi kan ju se att ensamhet har en påverkan även på jobbet. Nu är inte detta ett pr-projekt, men visst torde krafttag mot ensamhet hjälpa till att bygga ett attraktivt arbetsgivarvarumärke, blir det här bra så bidrar det till en positiv kultur som fler vill vara en del av. Utbildningen finns redan med i vår onboarding.«
Per Bergman hoppas att satsningen ger ringar på vattnet.
»Våra utbildningar, exempelvis, har vi gjort tillgängliga för alla som är intresserade. Och vi är inte främmande för att göra det här med vänvårdstid och bidrag i större skala – och tänk om vi kommer dithän att friskvård även är vård av sociala relationer. Då skulle man kunna jämställa den där fikan som jag tar med någon som behöver sällskap på träningspasset på gymmet.«
Så känner vi oss!
På uppdrag av Apotek Hjärtat har Verian gjort en undersökning byggd på 4 216 intervjuer med den svenska allmänheten mellan den 7 och den 16 januari 2025.
• Tre av fem svenskar, 60 procent, har liten kunskap om hur man minskar risken för att bli ofrivilligt ensam. Det är fler män som uppger detta, 66 procent, jämfört med kvinnor, 55 procent.
• Fler än tre av fem svenskar, 65 procent, har liten kunskap om hur man hjälper andra ur ensamhet. Det är betydligt fler män, 72 procent, som uppger detta, jämfört med kvinnor, 57 procent.
• Var femte svensk, 20 procent, känner sig ensam i någon utsträckning. Män i åldern 18–29 år sticker ut som mest ensamma, 31 procent.
• 37 procent önskar att de hade fler personer som står dem nära. Bland personer i åldern 18–29 år ökar siffran till nära varannan, 47 procent.
• Nära två av tre, 64 procent, uppger att det finns någon i deras närhet som de misstänker kan känna sig ofrivilligt ensam.
• Nära var tredje svensk, 31 procent, är orolig för att någon gång i framtiden drabbas av ofrivillig ensamhet.
Text: Niklas Wahllöf
Foto: Viktor Fremling