En bra ledare är som ett plommon

På spaning efter ledarskapets kärna är på inga sätt en typisk ledarskapsbok.

Boken är skriven av psykologerna Ola Jameson och Magnus Stalby, kolleger på Psykologpartner sedan snart två decennier och förenade av intresset för både organisationspsykologi och musik.

»Vi ville skriva vår greatest hits. En sammanfattning av allt vi lärt oss om ledarskap och funderat på under alla dessa år«, säger Ola.

Utgångspunkten är människans lönlösa strävan att bemästra världen. 

»Vi vill ju gärna att världen ska vara linjär men så ser inte verkligheten ut. Den är betydligt mer komplex och svårbegriplig – och ledarskapet behöver vara rustat för en sådan värld.«

Varje kapitel i boken har en låttitel som rubrik – en blinkning till författarnas rötter i popkultur och en påminnelse om att ledarskap sitter i hjärta och mage.

»Duktiga chefer behöver vara bra på att reflektera, vare sig det är fråga om pop, serier, datorspel eller Homeros«, säger Ola.

Deras ledarfilosofi beskrivs träffande av en metafor som löper som en röd tråd genom sidorna:

»Bra ledare är som plommon.Mjuka på ytan, med en hård kärna. Dåliga chefer är som ägg – trycker du på dem spricker de och allt rinner ut i en sörja«, säger Magnus.

Våga säga stopp

Så vad består då den där hårda kärnan av? Ett tydligt syfte. Ett »varför«. En riktning som håller när världen omkring skakar. 

»Ledare måste förhålla sig till verkligheten som den är, inte som de önskar att den vore. De bra chefer vi har stött på, och de är ganska många, är modiga och vågar säga stopp. De har en idé om vad de står för och beter sig i linje med det. Det handlar ibland om att fatta beslut ingen annan tror på«, säger Ola.

I boken går de också i klinch med några av vår tids mest omhuldade ledarskapstrender – som tillitsbaserat ledarskap. Inte för att de är emot tillit. Men de menar att det ibland blir ett ledarskap utan ramar.

»Att vara tydlig är inte samma sak som att vara auktoritär. Tydlighet och tillit måste samexistera. Chefer som blir reaktiva och kortsiktiga undviker obehag. De skapar en otrygg organisation. Det är lite osvenskt att tala om det här. Inom ramen för den här tydligheten kan man vara delegerande, coachande och tillitsbaserad. Men om man inte har ramen finns inget att förhålla sig till. Det behövs en stabilitet«, säger Magnus.

Ola fyller i:

»Vi har lång tradition av demokratiska principer. Vi gillar platta organisationer. Baksidan är att vi är rädda för tydlighet. Man vill inte framstå som auktoritär.«

En annan sak som boken tar strid med är vår övertro på modeller. Ledarskap, menar de, är inte en teori. Det är ett beteende. Och beteenden kan tränas. Det kräver närvaro, reflektion och en beredskap att våga vara obekväm.

»Många människor fastnar i modeller som inte funkar. Vi människor är ganska ensamma i djurriket om att upprepa beteenden som inte leder någonstans.«

Text: Tommy Jeppsson
Foto: David Brohede