Med sitt företag 4Potentials har Fredrik Andersson byggt upp ett nätverk med 6 000 så kallade supertalanger, en rekryteringsfirma och ett mätinstitut. För det är två saker lantbrukarsonen från Laholm brinner för, och det är talangerna och mätningarna.
I nätverket finns namn som Sebastian Siemiatkowski (vd på Klarna), Susanne Najafi (riskkapitalist) och Alejandro Firpo (statssekreterare). 55 procent är kvinnor och Fredrik Andersson räknar med att »det finns cirka 10 000 supertalanger totalt i Sverige«. Högst ovetenskapligt är en av tusen svenskar alltså en supertalang.
I 4Potentials bolagsindex ingår inte bara företagens attraktionskraft – något som Fredrik Andersson ser på med skepsis – utan även hur stor del av de anställda som är talanger och hur bra företagen är på att behålla dem.
»Det stora problemet på talang- och kompetensmarknaden är att den bygger på fel mätetal. Man mäter attraktion i stället för resultatet, och det har varit så i 40 år.«
Varför är det så fel?
»Det handlar inte om hur bra företaget är att arbeta för eller hur bra företaget är på att anställa och behålla talanger. Jag startade mitt bolag 2010 när jag tröttnade på att talangfrågan inte kom högst upp på bolagens dagordningar. Den behandlades inte som en vuxen fråga och handlade nästan uteslutande om studenter.«
Och varför är talangerna så viktiga?
»Det är en 100 procent kritisk fråga: Tror du att människor förändrar företaget eller gör du inte det? Hade Ikea funnits utan Ingvar Kamprad? Tror man att människor är viktiga blir de den viktigaste frågan.«
Du säger att du har 6 000 supertalanger i ditt nätverk – vad är egentligen en sådan?
»För mig är det som konståkning, en bedömningssport, men efter 30 år och oändliga diskussioner med experter, professorer och mer än 400 företag har vi landat i fyra områden, fyra P:n. Profecient som i gatusmart, Pioneering som i driven, Powerfueling som i ett ledarämne, ett Barack Obama-index, och Passionating som i hur kär man blir i kandidaten. Jag kallar det Charlotte Kalla-index.«
Och hur tar ni reda på om någon är en supertalang?
»Genom att träffa dem. Jag kan efter alla år avgöra det på 30 sekunder, det känns i kroppen, men en del av medlemmarna i nätverket har jag träffat 35 gånger.«
Det här med talanger kan vara en känslig fråga?
»Jättekänslig. Vi har gått från att ingen fick vara talang till att alla är talanger. Fin tanke, javisst, men man behåller aldrig Ingvar Kamprad genom att behandla alla likadant. Alla människor är lika mycket värda och jag är en engagerad socialdemokrat, men vi måste våga vara elitistiska. Vi måste få HR-chefer att mäta talang.«
Er senaste undersökning visar att rätt chefer är viktigast för att attrahera supertalanger, varför är det så?
»Det är en gammal klyscha: ›Välj rätt chef, inte företag‹. Men det är också sant.«
Lön och förmåner då?
»Nej, det är ointressant. Klart att de tjänar bra, det är en hygienfaktor, men de skulle i princip jobba gratis för rätt ledare. Ju större supertalang, desto mindre viktig blir lönen.«
Och vad ska man sedan göra för att behålla supertalangerna hos sig?
»Prata med dem ofta, ha koll på dem. Förr fanns det ofta en HR-person vars hela syfte var att öka trivseln och den funktionen har ofta rationaliserats bort. Men trivselgumman eller -gubben var viktig.«
Är du själv en supertalang?
»Nä. SvD skrev en gång att jag var som en Lasse Lagerbäck bland supertalangerna.«
Publicerad: onsdag 22 januari, 2020