»LAS har ju varit rådande på den svenska arbetsmarknaden sedan 1974. Det året dömdes Jan Guillou för IB-affären, samma år bestämdes det att kungen enbart får ceremoniella uppgifter och ABBA vann med Waterloo.
Självklart behövs en modernisering. På den tiden var guldklockan det som eftersträvades, nu har man fler karriärer under ett arbetsliv.
Kompetensbegreppet befinner sig i nuläget i en väsensskild värld. Bara för att man arbetat länge behöver det inte per definition innebära en hög kompetens. Det kan ju vara så att många av dessa år inte inneburit utveckling utan snarare repetition. Därför är LAS i behov av en renovering. Denna renovering bör dock ske varsamt så att lagens andemening inte urholkas och en bra balans mellan parternas intressen bibehålls.«
»Mycket i diskussionerna om en moderniserad arbetsrätt handlar om flexibilitet i form av undantag från turordning vid arbetsbristuppsägningar. ›Först-in-sist-ut‹ har såklart inlåsningseffekter men en annan viktig fråga är möjligheten till större flexibilitet när det gäller medarbetare som inte fungerar på arbetsplatsen.
Med dagens LAS vet arbetsgivare på förhand varken om en uppsägning av personliga skäl kommer att hålla, hur lång tid processen kommer ta eller vad den slutliga kostnaden blir. Det leder till att medarbetare som kanske borde ha bytt arbetsplats för länge sedan ändå blir kvar med konsekvenser för såväl deras egen arbetsmiljö och utveckling som för resten av arbetsgruppens.«
»När det gäller turordningsreglerna måste kompetensbegreppet komma in mycket tydligare som kriterium. Dessutom måste arbetet med avgränsningsområden förenklas betydligt. Det är alldeles för komplext i dag.
Vad gäller vikariatsfrågan bör det finnas mer frihet att ha personer som går på vikariat under en längre tid utan att permanentanställa. Både därför att vi i dag har många medarbetare som vill vara anställda på vikariat, eftersom det ger en flexibilitet, samt att medarbetare kan få lämna på grund av att det inte finns någon fast tjänst och då inte får förlängt i sitt vikariat.«
»Rätten att behålla anställningen är för stark i dag, och möjlighet att komma tillrätta med överträdelser är i princip omöjligt för arbetsgivaren. Det blir oftast utköp som löser detta och det kan inte vara tanken att medarbetare som gör fel upprepade gånger köps ut. Om arbetsgivaren trots detta väljer att säga upp medarbetare kan hen vänta ut tvisten och aldrig behöva betala tillbaka lön oavsett om de förlorar tvisten eller ej. Om arbetstagaren anser sig felaktigt uppsagd och vill ogiltigförklara och driva ärendet vidare ska det självklart prövas, men inte som nu med lön under hela tvisteprocessen.
Det är viktigt att behålla flexibilitet som bland annat anställningsformen allmän visstid skapar. Dessutom bör turordningsregler vid uppsägning på grund av arbetsbrist ta hänsyn och skapa förutsättningar för företagets överlevnad och fortsatta utveckling vid en neddragning – inte bara medarbetarnas anställningstid.«
Text: Henrik Lenngren