Vill du skriva om prokrastinering? Gärna. Deadline om tre veckor? Inga problem.
Frågan kommer i ett mejl klockan 14.52 den 26 maj och jag tänker att jag tar tag i detta direkt.
Öppnar därför datorn men börjar av oklar anledning i stället titta på en fotbollsmatch mellan FC Köln och Holstein Kiel. Detta trots att jag egentligen inte är det minsta intresserad av FC Köln och direkt likgiltig inför Holstein Kiel.
»Prokrastinera« kommer från latinets pro (framåt) och »crastinum« (morgondagen) så det är uppenbarligen inte bara i vår tid vi skjuter upp saker till morgondagen.
Fast vi lär göra det mer än någonsin.
Begreppet har funnits länge inom psykologin men dök upp som någon form av modeord för ungefär tio år sedan. Den digitala revolutionen pågick för fullt. Facebook kom till Sverige 2006 och Iphone lanserades 2007 och oändliga möjligheter att råka bli avbruten föddes.
Hemnet och Netflix, och alla möjliga och omöjliga sociala medier finns plötsligt ett klick bort.
Rusar in i katastrofen
Öppnar dokumentet som döpts till Prokrastinera HR People, tittar på klockan och ser att den plötsligt är 16.23 den 5 juni. Tio dagar har gått. Elva dagar till deadline. Stänger snabbt dokumentet igen.
Prokrastinering är i sig inget problem – förrän det blir ett problem.
Många kallar sig prokrastinerare lite skämtsamt. Men forskning i USA visar att 46 procent av studenter som skriver uppsatser (30 procent av övriga studenter) och omkring 20 procent av den vuxna befolkningen har stora svårigheter eftersom de konstant förhalar allt i sin vardag.
Siffrorna i Sverige lär vara liknande.
Det innebär att många, kort sagt, gör sina liv mer stressiga och ibland rusar med berått mod in i katastrofen. Om det nu är berått mod. En av världens ledande experter på området är Joseph Ferrari, professor i psykologi vid DePaul University i Chicago i USA. Han slår fast att prokrastinering aldrig handlar om dålig tidsplanering.
Därför är det lika meningslöst att säga till en prokrastinerare att »gör det bara« som be en djupt deprimerad att »gaska upp dig«.
»Omkring 20 procent av den vuxna befolkningen har stora svårigheter eftersom de konstant förhalar allt i sin vardag.«
Rädslor styr oss
Men varför skjuter vi då upp så mycket?
Egentligen har vi ju all tid i världen men blundar för det krävande och trista och går i stället all-in på det som upplevs som roligare och kollar Instagram eller bakar bullar…
Hand upp alla som har födelsemärken som nog borde kollas upp. Oj, vad många händer det blev! Ändå gör vi det inte. Trots att det kan vara cancer. Eller kanske just därför.
I grunden handlar det nämligen ofta om rädslor – inte tidsbrist eller lathet.
Vi är rädda för att misslyckas, att något är obehagligt eller att det vi gör inte ska bli tillräckligt bra. Och rädsla är en känsla som är svår att styra. Så därför skjuter vi upp och spelar padel i stället.
Trots att vi vet att det är en dålig idé.
Den 7 juni på eftermiddagen, tolv dagar efter att jag ska ta tag i detta direkt, kontaktar jag Alexander Rozental, som är filosofie doktor i psykologi och har specialiserat sig på prokrastinering, och bland annat skrivit böckerna Dansa på deadline och Tio i tolv.
Han förklarar:
»I grund och botten handlar det om hur vår motivation fungerar. Vi tenderar att skjuta upp saker på grund av för lågt eller oklart värde, alltså frånvaron av en morot som sporrar oss. Det kan vara både yttre faktorer som beröm, status och belöning och inre faktorer som har att göra med vad man brinner för.«
Ju längre vi behöver vänta på belöningen, desto mindre motiverade blir vi.
Det är sedan gammalt. Bokstavligt talat.
»I grund och botten, och ur ett evolutionärt perspektiv, är vi människor konstruerade att sträva efter kortsiktiga belöningar.«
Finns fördelar också
»I grund och botten är människor byggda för att sträva efter kortsiktiga belöningar eftersom det har haft ett överlevnadsvärde rent evolutionärt. Problemet är att de flesta uppgifter och situationer vi befinner oss i dag i handlar om att kunna sträva mot långsiktiga belöningar. Det innebär att vi får olika svårt att motivera oss till det som är bra för oss på sikt och stå emot impulsen att vilja ta belöningen nu, exempelvis att småprata med kollegan i stället för att förbereda den där viktiga presentationen du ska hålla i nästa vecka«, säger Alexander Rozental.
Vill du ha 500 kronor nu eller 1 000 om ett år? Frågan brukar användas för att visa hur vi fungerar. De flesta kör på femhundringen direkt. Snabb belöning, alltså.
Prokrastinering anses allmänt vara en dålig egenskap – medan eftertänksamhet är en fin egenskap. Egentligen går de lite hand i hand. I företagsvärlden har det varit en trend rätt länge att ledare ska visa handlingskraft. Det är bättre med ett dåligt beslut än inget beslut alls.
Men stämmer det?
Nja.
Det finns teorier som till och med visar på fördelar med prokrastinering, eller om man i det sammanhanget ska kalla det att vara eftertänksam, eftersom tiden mellan det snabba beslutet och det långsamma beslutet gör att mer information och nya alternativ kan dyka upp. Det finns säkert en och annan omorganisation som aldrig blev av för att den som skulle ta tag i det prokrastinerade.
Något som var bra. Eller dåligt.
Författaren Fritiof Nilsson Piraten var medveten om sitt prokrastinerande och författade själv sin gravsten som ett bevis på att det aldrig är försent att ändra sig:
»Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 januari 1972.«
Den här texten lämnas på förmiddagen 16 juni, några timmar innan deadline och tre veckor efter att den skulle tas tag i direkt.
Holstein Kiel vann för övrigt fotbollsmatchen med 1–0 mot FC Köln, om någon mot förmodan undrar.
Text: Ola Liljedahl
Illustration: Valero Doval