Ingen vet hur många »giggare« det finns i Sverige. Siffror på allt mellan 4 och 20 procent av den arbetande befolkningen har nämnts men var sanningen landar är en fråga om definitioner.
»Men något nästan alla är överens om är att det är en växande grupp«, säger Emelie Fågelstedt, som ›giggat‹ i elva år och var med och grundade nätverket Svenska Nomader.
Nu har Svenska Nomader tillsammans med gigplattformen Gigstr släppt en rapport som bygger på en pulsmätning bland drygt 200 av de båda nätverkens 20 000 medlemmar.
Rapporten är framtagen för att reda ut varför människor väljer att »gigga« framför att ta en fast anställning. Vad finns det för drivkrafter och utmaningar?
»Dessutom ville vi veta om och i så fall hur svenska giggare påverkats av pandemin«, säger Emelie Fågelstedt.
De giggare man pratat med jobbar främst inom media, marknadsföring, data och IT.
»Det är en grupp man kanske traditionellt tror söker sig till en fast anställning och ett tryggt jobb. Men siffrorna i rapporten visar något annat…«
Detta tycker giggarna!
1. Ett aktivt val!
8 av 10 väljer att gigga framför en traditionell anställning. Att den stora majoriteten föredrar att »gigga« framför ett 9-till-5-jobb går emot den bild många har av gigekonomin. Endast 1 av 10 säger att de valt att gigga för att de inte får något annat jobb. Att jobba utanför den traditionella normen är alltså ett aktivt val många gör och är inte sprunget ur en brist på valmöjligheter.
2. Hitta uppdrag
Den största utmaningen med att gigga är att hitta uppdrag. Hälften av de som svarat anser att det är den största utmaningen med att vara giggare. »Det är hög konkurrens om alldeles för få uppdrag. Jag önskar det fanns fler uppdrag«, är en återkommande synpunkt.
3. Viktiga nätverk
Det finns så kallade gigplattformar men dessa är inte den stora källan till nya uppdrag. Det är i stället personliga upparbetade nätverk (44 procent) följt av LinkedIn (18 procent ) och Facebook-grupper (16 procent). Bara en av tio kommer i kontakt med uppdragsgivare via gigplattformar.
4. Distansjobb
9 av 10 giggare vill jobba helt eller delvis på distans. 45 procent vill utföra sina uppdrag helt på distans. 43 procent uppger att de vill kombinera arbete på distans med att jobba på plats hos kund. Bara 13 procent säger att de helst utför sina uppdrag på plats hos kund. Kvinnor föredrar distansjobb i högre utsträckning än män. Hälften av de tillfrågade kvinnorna uppgav att de föredrog att jobba helt på distans medan bara 40 procent av männen uppgav att de ville det.
5. Mera lön!
Inte ens hälften av dem som svarat är nöjda med sina intäkter i förhållande till den tid de lagt ned på uppdraget. Störst missnöje finns bland kvinnorna. 57 procent av männen tycker att de har tillfredsställande ersättning i förhållande till nedlagd tid, medan motsvarande siffra hos kvinnorna bara är 37 procent.
6. Minskade intäkter
Pandemin har slagit hårt mot giggare. En dryg tredjedel, 34 procent, uppger att de sett en markant minskning av intäkter under pandemin men 4 av 10 är ändå mer positivt inställda till giglivet nu än före pandemin. 23 procent svarar att intäkterna varit i stort sett oförändrade och 26 procent har sett en ökning.
»Många företag har dragit i nödbromsen och har inte vågat satsa under pandemin«, säger Emelie Fågelstedt. »Därför är det intressant att 4 av 10 säger sig vara mer positivt inställda till att gigga nu än de var före pandemin.«
7. Framtiden?
Om tre år kommer 63 procent att fortsatt frilansa och 23 procent tror att de kommer att driva ett företag med anställda. Bara 13 procent tror att de kommer ha en traditionell anställning. Att vara giggare – eller skala upp med anställda – är alltså inget tillfälligt utan något man ser sig själv göra även på längre sikt.
»Det finns en bild i dag att man bara väljer att ›gigga‹ en period men detta visar att majoriteten som delar i undersökningen ser sitt ›giggande‹ som något långvarigt eller permanent«, säger Emelie Fågelstedt.
Text: Redaktionen