Vad blir kvar när maskinerna tar över? Arash Gilan hade frågeställningen till sin femte bok klar tidigt. Redan i debuten Get digital or die trying 2016 skrev han att »allt som kan digitaliseras kommer digitaliseras«.
Entreprenören bakom marknadsföringsbyrån Viva Media är känd för att ligga rätt i tiden med sina resonemang. Så även denna gång.
»Men för att vara helt ärlig«, säger Arash Gilan och skruvar eftertänksamt på sig i stolen där vi möts, en förmiddag i poddstudion på hans byrå i Uppsala. »När jag hade skrivit klart boken i somras tyckte jag först den var perfekt, den gav riktlinjer och tips. Men vid genomläsningen insåg jag att jag hade skrivit om människan utan att egentligen känna henne.«
Control alt delete.
»Jag kunde inte ge ut den, jag ville inte skriva så längre.«
Han började om. Frågeställningen var densamma, men vägen till svaret annorlunda. Det blev en resa inåt, genom uppväxten i Iran och Sverige, morfars berättelser under fikonträdet, fruns keramik och den svåra sjukdomen som förändrade allt.
»Det blev sårbart och naket, djupt personligt. Vid vissa partier darrade jag, grät och skämdes.«
Och han insåg vad som faktiskt står på spel när allt kan mätas, optimeras och automatiseras. Redan i titeln på sin nya bok antyder han något om det: 404: Människan saknas ( 404 är felkoden som visas när en webbsida inte längre finns eller går att hitta ).
»Den är bokstavlig. Vi håller på att försvinna, inte fysiskt, men invändigt. Vi svälter på mening medan vi frossar i stimulans. Vi drar oss undan i dimman och vet allt om världen, men ingenting om oss själva.«
Bästa arbetsplatsen
När allt kan digitaliseras ökar värdet på det som inte kan digitaliseras, predikar Arash, och landar i åtta principer om vad som är och förblir mänskligt:
»Närvaro, intuition, lidande, vishet, kärlek, tro, röst och skapande. De är små viskningar från den del i oss som alltid varit vaken, till den del som behöver väckas.«
På väggen bakom honom lyser en neonskylt med Vd-poddens logga. Sedan åtta år har Arash drivit podden där han träffar ledare och tänkare för att utforska hur man bygger företag som håller, inte bara med strategi, utan med själ (senast var Magdalena Andersson där). Själv är det över ett decennium sedan Arash var med och grundade Viva Media, i dag en av Nordens ledande digitala byråer med närmare 80 anställda, kontor i Uppsala, Kalmar och Oslo och återkommande certifierad som Great Place To Work.
»Vi har aldrig frågat oss hur vi blir en Great Place to Work, utan hur vi bygger en plats där människor vågar vara hela, där sårbarhet får plats, inte bara kompetens. Du kan lätt driva någonting för optimering, men då driver du inte människor utan maskiner. Viva är summan av oss som jobbar här, vår interaktion, vårt välmående och vår kultur – det du känner för ett företag en söndagskväll.«
Du har grundat en digital byrå, men ställer alltid filosofiska frågor vid anställningsintervjuer, varför då?
»Ja, som ›Vad är livets mening?‹ Många tycker det är udda, men jag har lärt mig att jag inte kan förändra människor. Vilka vi anställer är därför avgörande, de måste dela våra värderingar av humanism som finns här. Jag letar efter människor som tänker och fortfarande ställer frågor, inte de som vet.«
Kommer den inställningen, att anställa efter värderingar och tänkande, bli allt viktigare tror du?
»Utan tvekan. Googles vd sa nyligen att filosofi är den viktigaste frågan framåt. Det är det mellanmänskliga som tillhör framtiden. Jag verkar i teknikens framkant, bygger AI-plattformar och arbetar med autonoma agenter. Jag ser vilken värld vi är på väg in i, men också vad som saknas. Som ledare gäller det att kunna hantera dessa paradoxer.«
Så vad krävs av ledare i en tid när tekniken tar över alltmer?
»Närvaro. Förmågan att sitta mittemot en människa och känna det som inte sägs. Det är inte en färdighet, det är ett tillstånd.«
Han menar att tre förmågor är avgörande för att skapa en hållbar arbetsplats: att våga stå kvar i osäkerhet, att se människan, inte bara som en resurs, och att leda från något djupare än data.
»Vi säger inte längre ›jag tycker‹, utan ›datan visar‹. Vi tvättar våra händer och låter systemet avgöra. Jag kallar det ›neutralitetens illusion‹, vår tids Pontius Pilatus. Men något som inte kan automatiseras är närvaro, eftertänksamhet och mod att säga: ›Jag väljer detta, jag bär ansvaret.‹«
Själv gör han flera vardagsval för att vara mer närvarande: stänger av alla notiser på mobilen, begränsar sociala medier till en timme om dagen och undviker skärmar första och sista timmen på dagen.
»Jag skriver mycket för hand, läser fysiska böcker och promenerar utan hörlurar. Jag tror att ju längre från naturen, desto längre från själen kommer man, eller som Nietzsche antydde: ›Lita aldrig på en tanke inomhus.‹«
Det är sällan långt till filosofin när Arash talar. Intresset för de stora filosoferna och frågorna väcktes tidigt, med spår från hans morfars välfyllda bibliotek i Iran.
Från Iran till Sverige
»Morfar betydde mycket för mig. Han läste, var progressiv och före sin tid. Han dog bara 50 år gammal, efter att ha utsatts för tortyr av regimen. Han gav Pippi Långstrump till mamma, en bok som förändrade hennes syn på frihet. Ord kan verkligen få vingar.«
Han beskriver sin mamma som en kraft som kom till Sverige och Hedemora som 26-åring, snart ensamstående med två barn.
»Det var tuffa år. Vi hade inget annat än hopp. Jag var 8 år och kände mig som ett ufo bland alla blondiner. Jag mötte grov rasism, men också värme, från min lärare Bosse och ett prästpar som betydde mycket.«
Som för många millennials var teknik en naturlig del i uppväxten. Samtidigt växte det filosofiska intresset. Och när Arash som 17-åring läste Ray Kurzweils The Age of Spiritual Machines – om hur artificiell intelligens och datorer kommer att utvecklas och påverka människor, samhället och hur vi lever – förändrades hans världssyn.
»Ser man till historien har alla avgörande epoker handlat om förmågan att hantera teknik tillsammans med filosofi och psykologi. Det är en triangel jag tror är viktig att leva efter.«
Kanske var det en omedveten föraning om triangelns betydelse som fick honom att hoppa av filosofistudierna och starta Viva Media som 26-åring. Själv säger han:
»Jag hade ingen plan på att bli entreprenör. Vi hade precis fått vårt första barn och jag behövde börja bidra till försörjningen. Medier och kommunikation har alltid intresserat mig och det fanns en hunger. Är man uppvuxen med utanförskap ligger det starkt i en att vilja bevisa något.«
I dag handlar drivkraften mer om att förvalta det han fått och göra något meningsfullt av det.
»Jag gillar berättelsen om talenterna som Jesus berättar. Det är därifrån ordet ›talang‹ kommer. Vi har alla fått olika gåvor, vissa gräver ner dem, andra slösar bort dem, några tar hand om dem. Jag vill förvalta det jag fått och göra något meningsfullt av det, framför allt för andra.«
Kroppen sa nej
Kommunikation är uppenbart en »talent« hos Arash, som kontinuerligt medverkar i poddar, skriver debattartiklar och reflekterande inlägg på sociala medier. Men vad händer när talangen plötsligt sviker? Arash minns Almedalen 2019.
»Jag var på en middag när jag började få svårt att prata. Jag lät som världens fyllo fast jag inte hade druckit.«
Svårigheterna eskalerade och snart kunde han varken svälja eller äta. Efter en oroväckande tid av ovisshet fick han reda på att han drabbats av myastenia gravis (MG), en autoimmun nerv- och muskelsjukdom.
»Jag fick medicin, men bar på mycket skam. Det var jobbigt att bli så sjuk. Jag berättade inte om sjukdomen för någon utanför familjen och eftersom medicinen fungerade körde jag bara på.«
Men till slut kraschade han och fick ligga på sjukhus i flera månader.
»Jag hade behandlat mig själv som en resurs att utvinna, en maskin som skulle prestera. Att jag gick sönder var inte ett straff, utan en väckelse. Kroppen gjorde det jag aldrig vågat. Den sa nej.«
När Arash inte längre kunde producera värde, utan bara existera, blev något tydligt. Han återkommer till en av sina principer i boken: lidande.
»Ett frö måste spricka för att bli ett träd.«
Sjukdomen hjälpte honom att förstå människans förmåga att lida och växa, att älska, skapa och att ha intuition, eller »själens viskning«, som han kallar den. Något maskinen aldrig kan ta ifrån oss.
»Alla är rädda för att AI ska bli medveten eller ›besjälad‹, jag är mest rädd för att vi håller på att tappa kontakten med vår egen själ. Om vi börjar tänka som maskiner, utifrån deras premisser, så tappar vi oss själva. Då har vi inget verkligt att bidra med i världen.«
Men används AI på rätt sätt kan den till och med förstärka vår mänsklighet, menar Arash.
»I går testade jag ett verktyg som fixade alla mina kvitton i en Excel-fil på sex minuter. Jag gick och tog en kopp te under tiden.«
Medan AI strukturerar och effektiviserar värnar Arash det mänskliga: det inkännande, reflekterande och intuitiva. Och häri har nya kreativa uttryck fötts, som musik och en kommande soloföreställning kopplad till nya boken.
»Drömmen är att mina barn ska växa upp i en framtid där det lönar sig att vara människa, att kunna läsa en bok och gråta, sitta i tystnaden utan ångest. Och med Viva vill jag visa att det går att bygga ett företag där teknologi förstärker människan, inte ersätter henne.«
Text: Elin Liljero Eriksson
Foto: Karl Nordlund