»Vänta lite«, säger Svante Randlert och plockar fram några papperslappar, översållade med klotter från en blyertspenna. »Jag har några saker som jag tycker är viktiga att få med.«
Och så börjar han räkna upp.
Allt det han säger har egentligen redan sagts under samtalet, men han kan inte nog understryka hur viktigt han tycker att det är.
Svante brinner för HR, för människor, för cheferna som måste äga frågan om framtidens bemanning, för att göra alla till en drömarbetsgivare.
Långt innan lapparna åker fram har vi färdats norrut över ett soligt Gotland, från hans föräldrars villa i centrala Visby, via färjan över Fårösund till Fårö. Vi har passerat det vykortsvackra fiskeläget Helgumannen, där Svante och hustrun Annie för fem år sedan tog sina bröllopsbilder, vi har stannat vid det berömda raukfältet vid Lauters för att fånga lite vårsol och vandra på stranden.
Nu har vi landat i familjen Randlerts sommarhus vid populära stranden Sudersand. Nedsjunken i en fåtölj, med utsikt över havet och med kaffebryggaren hemtrevligt puttrande i bakgrunden konstaterar Svante Randlert att livet är gott.
»Det här huset innebär en ny dimension i vårt liv. Vi har aldrig haft sommarställe tidigare. Mamma och pappa har alltid varit husbilsmänniskor, de har åkt land och rike runt i husbil. Men nu växer familjen. Mamma har gått i pension och pappa gör det snart. Jag har tre barn, min bror Erik har ett barn, då ville vi ha ett ställe där vi kan samlas under storhelgerna«, säger han.
Även om han definierar Gotland som hemma, så har det gått två decennier sedan Svante flyttade härifrån.
»Jag ville utanför Gotland. Ön finns ju alltid kvar när man kommer hem. Nu när jag fått familj och barn uppskattar jag det å det grövsta, att kunna komma hem så här«, säger han.
Egentligen säger han »å det gröivste«. Den gotländska dialekten är en del av Svante Randlerts identitet som föreläsare. Att han under knappt halva sitt liv har bott i Stockholm har inte förändrat den saken.
»Gotländskan är oerhört viktig, tror jag. Jag hörde talas om en förtroendeundersökning, och där var Gotland i topp. Norrländska, gotländska och skånska är dialekter som man får förtroende för. Och som föreläsare är det inte så jäkla dumt att få förtroende«, säger han.
Dessutom räcker det i regel med att en gotlänning öppnar munnen för att människor ska börja tänka i semesterbilder.
»Ja, väldigt många människor har någon sorts god uppfattning om Gotland. Man tänker ›åh, sommaren 1978‹ …«
Telefonen ringer, meningen får hänga kvar i luften, Svante svarar.
Han lyssnar uppmärksamt en stund.
»Skicka ett mejl, skriv bara …« – här nämns ett känt varumärke – »så tittar jag på det. Oktober är nog faktiskt helt körd, men november finns det lite tid i«, säger han.
Ja, för att boka Svante som föreläsare krävs god framförhållning. Hans 140 föredrag om året gör honom till en av landets mest anlitade talare. Branschorganisationer, nätverk och – som i det här fallet – de största företagen vill höra honom berätta om hur de ska göra för att bli en drömarbetsgivare. Vore det inte för hans ambition att slippa övernatta på hotell, för att få tid tillsammans med familjen på Resarö norr om Stockholm, skulle han förmodligen ha föreläst ännu mer.
Svante föddes motvalls. Föräldrar och lärare slet sitt hår över att han sällan gjorde som han blev tillsagd och alltid ifrågasatte.
»Enligt mamma har jag alltid varit så, i allt. Från att jag var en liten, liten pojk. Jag har fått höra att det är min största nackdel under vartenda kvartsamtal under hela min skolgång. Att jag pratar för mycket och jag aldrig kan ställa mig i ledet. Jag hade svårt för att vara tyst och att göra som alla andra. I dag är det kanske min främsta styrka som konsult. Mina kunder uppskattar det jag gör för att det är så olikt hur många andra tänker«, säger han.
Svante är en sådan person som säger »varför går vi inte till vänster?« när alla andra säger »vi borde gå till höger«. Han får sina åhörare att själva fråga sig »vad fan håller vi på med?«, till exempel när det gäller ledningsgruppernas möten, där personalfrågor är en punkt långt ned på dagordningen.
Vänd på dagordningen, lyder Svantes enkla uppmaning. Om »engagerade medarbetare« får bli en prioritering kommer många av de andra problemen, de som handlar om försäljning och marknadsföring, att lösa sig av sig själva.
»Säljchefen kan inte nå sin budget utan bra människor. Och marknadschefen kan inte göra sitt jobb utan sälj eller personal. Spotlight på människan! Detta är väldigt bra nyheter för HR!« säger Svante, som nu sitter framåtlutad i fåtöljen.
Allting börjar med chefen, är hans budskap. Det är chefens roll att se till att medarbetarna visslar på vägen till jobbet. HR:s uppgift är i sin tur att stötta chefen.
»Cheferna måste börja se sig i spegeln och tänka ›vad gör jag måndag till fredag för att människor ska älska att gå till jobbet?‹. Det kan inte en HR-direktör lösa.«’
Det är i skärningspunkten mellan marknad, försäljning och HR som Svante har hittat sin egen fläck på kartan. Försäljning är något han ägnat sig åt sedan barnsben, under sommarlov och helger sålde han glass och gymnastikskor. När han flyttade till Stockholm sålde han först sportböcker och sedan annonser i dagstidningar och bilagor.
»Jag gillar verkligen försäljning«, säger han med betoning på »gillar«.
Vägen från försäljning till HR gick via företaget Studentmedia, där Svante Randlert anställdes och sedermera blev vd och där han bland annat var med och grundade gymnasietidningen Piraja, som blev en viktig kanal för många organisationers rekryteringsarbete.
Här insåg Svante att HR-cheferna ofta saknade kunskap om hur budskapet skulle paketeras för att attrahera de unga talangerna. Det här var – och är fortfarande – ett eftersatt område.
»Det finns ju fortfarande nyutexaminerade personalvetare som inte har pluggat marknadsföring och kommunikation, vilket ju är vad HR går ut på, att få med sig människor, entusiasmera och engagera. HR är specialister på det de gör, men de måste också tillföra affär, sälj, kommunikation, paketering … hur ligger vi till där då?«, säger han och slår ut med armarna.
2009 fick bemannings- och rekryteringsföretaget Academic Work upp ögonen för Svante Randlerts arbete. Tillsammans med kollegan och barndomsvännen Petter Ingmansson, som gått sida vid sida med Svante genom hela karriären, fick han i uppdrag att starta Academic Communication, ett kommunikationsbolag med syfte att nå ut till de många studenter som sagt att de ville jobba åt Academic Work.
Under åren som han har jobbat inom HR har han sett utmaningarna – och möjligheterna.
»Vd når inte resultat om vi inte har rätt människor på plats i rätt tid. Den transformeringen är ganska häftig. Det innebär att HR har världens chans att hänga på den«, säger han.
»Den enda konkurrensfördelen som vi har just nu är vad människan gör. Det vi kan ta betalt för i morgon kommer att handla om upplevda grejer mellan människor. I en digitaliserad värld kommer relationen mellan människor att bli ännu viktigare.«
När Svante och Petter Ingmansson började jobba med de här frågorna sade cheferna »vi behöver lära oss mer«. Någonstans här, omkring 2013–14, föddes föreläsaren Svante Randlert. Publiken växte, mötesrum blev konferensrum som blev kongresshallar. Hans lekfulla, energifyllda och utmanande föreläsningar lockade storpublik.
Förra året utkom hans bokdebut Drömarbetsgivaren, vilket fick intresset att öka ytterligare.
Under det senaste året har han börjat blicka utanför landets gränser. Till hösten utkommer boken på engelska och eventuellt fler språk och antalet utlandsuppdrag ökar.
I höstas talade han på World Employer Branding Day i Budapest och fick, i konkurrens med talare från Google, Facebook, Linkedin, Heineken och Swarovski, bäst betyg av alla.
»Utifrån det jag gör finns det ingen större scen. Det är världskonventet. Och så fick jag bästa betyg. Inget gör mig stoltare. Jag är ändå lilla killen, den outbildade från Gotland«, säger han.
Han har noterat att det finns ett växande europeiskt intresse för svenskt ledarskap.
»I Sydeuropa talar de väldigt mycket om resultat och väldigt lite om människor. I norra Europa talar vi alldeles för mycket om människor och för lite om resultat. Att koppla ihop de båda, det är det jag gör. Vi här uppe i Europa behöver koppla HR mer till affär, och de där nere behöver prata mer människor«, säger Svante.
Till sommaren lämnar han sin anställning på Academic Work för att bli sin egen. Delvis för att hantera en stundande internationell karriär, men även för att få tillbringa mer tid här, i huset vid havet, tillsammans med sin familj.
»I och med att barnen är små, de är ju två, fyra och sex år gamla, så känner jag att jag vill vara så mycket som möjligt med dem. Jag har ett jobb där jag kan vara ledig fyra månader om året, men det är svårt att få till som anställd. Jag ser enormt mycket fram emot all tid med familjen mellan uppdragen.«
Säger Svante Randlert, fortfarande med papperslapparna i handen.
Text: Fredrik Emdén
Foto: Tobias Regell
