Han är journalist och författare. Men han protesterar inte när han betitlas »folkbildare«. Vilket händer då och då.
»Det är den finaste titel jag kan tänka mig. För det handlar inte bara om att förmedla kunskap utan bildning. Bildning är det som återstår när man glömt bort vad man lärt sig inför ett prov. Sammanhang! Alla svenskar vet att slaget vid Hastings stod 1066 men ingen vet vilka som slogs.*«
Per Grankvist har skrivit flera böcker, bland annat Engagemang som berättar om hur man skapar just sådant i en organisation och hur engagemang har förändrats med digitala medier.
»Det jag gör är att förklara aktuella ämnen ur nya perspektiv«, säger han.
Hans nyfikenhet på engagemang väcktes när han läste om en ung senator i Chicago som fick folk att engagera sig. Han följde honom på håll i några år men när det var dags för presidentvalskampanj åkte han över för att delta som volontär.
»Barack Obama fick folk att rösta, att engagera sig. Jag blev nyfiken på det.«
I USA såg Per vilken kraft verkligt engagemang kan ha, särskilt om det paras med sociala medier.
»Det handlade inte om att få folk att rösta på en person, utan att faktiskt gå och rösta över huvud taget. Att byta inaktivitet mot aktivitet. Engagemang. Jag ägnade en massa tid åt att försöka förstå det och sociala medier.«
En bit in i vårt samtal lägger han till att han nog också har blivit »någon slags influencer«. Han har många följare i sociala medier och särskilt stort genomslag fick Väljarskolan:
»Jag startade Väljarskolan som på 100 dagar blev det största kontot för förstagångsväljare på Instagram. Sista veckan var det 120 000 människor som tog del av innehållet 2,1 miljoner gånger. Det var sju gånger större än DN:s valsatsning på Instagram, och större än SVT:s nyhetsprogram.«
När Per Grankvist åker runt och föreläser lär han ut hur man väcker engagemang även på jobbet.
»Vi engagerar oss av olika orsaker. Engagemang är personligt men vi behandlar det som att alla engagerar sig av samma anledning, oavsett om det handlar om att vara volontär i en bostadsrättsförening eller i en kör.«
Det är likadant på arbetsplatser, vilket komplicerar verksamheten. Folk går igång på olika saker. Det som kan förena dem är berättelsen.
»På 1960-talet var vi mer auktoritetstroende. Det räckte att vara chef för att folk skulle lyda dig. Att vara chef i dag är ingenting. Att vara ledare är något helt annat. Ska man gå från att vara chef till att bli ledare måste man förstå engagemangets grundnatur. Ledarskap handlar aldrig om sakfrågan. En ledare ska få de anställda att förstå vart vi är på väg, och hur gör man det? Jo, genom berättelser. Du ska folkbilda hela tiden. Förklara en massa saker som kanske inte verkar relevant men som just därför är relevant. Du måste prata i form av berättelser. Inte läsa innan-till från en powerpoint. Det är ett effektivt sätt att döda engagemanget. Ingen går igång på det.«
Han exemplifierar med tillståndet för svensk politik efter riksdagsvalet. Där lite har handlat om sakfrågor men mer om vem som kunde tänka sig att prata med vem.
»Ska du engagera någon så måste du sätta dig ned och prata: Vad går du igång på? Och varför?«
Text: Tommy Jeppsson
Foto: Karl Nordlund