Kollektivet först

Ett halvt dygn – det var allt som krävdes innan Sveriges gymnasieskolor hade ställt om till fjärrundervisning. Enligt Maria Wiman säger det ganska mycket om hur flexibel svensk lärarkår är. 

»Det var förstås ett extremt läge, men vår lärarvardag är också präglad av omställningar, att fatta nya beslut och att testa nya förhållningssätt. Vi anpassar lektioner efter elevgrupper, men måste också förhålla oss till kommunbudgetar och styrdokument som beslutas långt ovanför vårt huvud. Att tänka om och göra nytt ingår liksom i vår arbetsbeskrivning. I och med coronakrisen ställde sig flexibiliteten på sin spets«, säger hon. 

Våren 2019 utsågs Maria Wiman till Sveriges bästa lärare. Ett år senare mötte hon en helt ny sorts vardag. 

»Ett tag var situationen oerhört tung. Vi lärare är ju också människor och att tvingas jobba på som vanligt, i trånga klassrum, när resten av samhället stänger ner har varit tärande. Det har ibland känts smått absurt att grundskolan tuffar på som vanligt när resten av landet satts på paus.«

Coronapandemin har enligt Maria Wiman gjort det tydligt att samhället kan lära sig flera saker av skolan. Framför allt: att lärare inte kan ersättas av maskiner eller effektiviseras bort på grund av digitalisering.

»Vi som jobbar i skolvärlden har hela tiden varit stolta över vår insats. Problemet är väl att det krävdes en pandemi för att samhället skulle inse att vi lärare har ett samhällsbärande yrke. Coronakrisen har gjort det uppenbart för många hur viktig skolan är både i utbildningssyfte men också som social institution, det vill säga att finnas där som trygghet för våra barn.«

En annan sak samhället kan dra lärdomar från skolans värld är, enligt Maria Wiman, att kollektivet går före individen. 

 »När Folkhälsomyndigheten uppmanar svenska folket att ta ansvar och tänka på varandra är det fullkomligt naturligt för oss i skolvärlden.«

»I skolan är vi vana vid att alltid se till gruppens bästa. Vi trängs hela tiden i samma rum, frågar om talutrymme och tar hänsyn till varandras olikheter. Skolan är uppbyggd på kollektivet. När Folkhälsomyndigheten uppmanar svenska folket att ta ansvar och tänka på varandra är det fullkomligt naturligt för oss i skolvärlden. Vi tänker hela tiden på kollektivet. För våra elever var det ingen stor omställning att plötsligt börja tvätta händerna för andras skull. Det är den sortens hänsynstagande vi dagligen laborerar med.«

Så samhället borde anamma samma synsätt? 

»Det tror jag. I skolan är vi väldigt bra på att hitta balans mellan individ och kollektiv. Vi vill boosta alla elever att nå sin fulla potential, men det får aldrig ske på bekostnad av någon annan. Våra skoldagar är uppbyggda på hänsyn. Vi står i led in i klassrummet, vi räcker upp handen för att få talutrymme, vi lär oss samarbeta från dag ett. I en välmående skolklass visar man hänsyn för varandras olikheter och man följer de regler som finns för att annars skulle varje lektion bli kaos. Där har samhället i stort en del att lära.«

När coronapandemin är över hoppas Maria Wiman att vi ska minnas hur Sveriges lärare stod pall, hur de envist kämpade på, anpassade sig efter direktiven och stretade vidare.

»Man har länge pratat om att lärares status måste höjas. Jag hoppas att corona kan hjälpa oss på traven.«