Sedan åtminstone ett decennium har AI:s roll i arbetslivet diskuterats. Som med alla omvälvande teknikskiften har frågan böljat fram och tillbaka – utopister har jublat över maskinernas möjligheter att lyfta bördor från våra axlar medan alarmister har fruktat att de innebär mänsklighetens slut. Att vi inte kommer behövas längre.
Var står vi i dag? På sistone har allt fler forskare omformat frågan om AI:s roll till en mer mänskligt intellektuell nivå.
Den kanske mest slagfärdiga kritiken, inte av AI:s möjligheter per se utan av vår uppfattning om AI, står Jason Snyder för. I närmare två decennier har han forskat i och skrivit om ny teknik och i tidskriften Forbes publicerades i april hans artikel med rubriken, fritt översatt, Spegelfällan: AI-etik och den mänskliga fantasins kollaps.
Enligt Jason Snyder handlar mycket av diskussionen om naiva missuppfattningar kring AI: Det är inte någon artificiell intelligens som vi rusar mot, menar han, utan in i en stor spegelsal. Det faktum att de smarta maskinerna bara reflekterar tidigare insikter och information gör att människans originalitet och fantasi eroderas. För AI innoverar inte, AI imiterar. Och i takt med att detta pågår i en loop med allt vidare cirklar – spegelbilder av spegelbilder av spegelbilder – så förtvinar den friktion mellan mänskliga tankar som hittills har skapat framsteg: »När vi raderar friktionen mellan olika mänskliga tankar och låter AI bara bygga spegelbilder så tappar vi inte bara i originalitet, vi förlorar själva innovationsförmågan«, skriver han och fortsätter: »Det vi skulle behöva är inte maskiner som imiterar oss utan som utmanar oss.«
Snyder har pratat med Hilary Sutcliffe, grundare av den brittiska organisationen Society Inside som hjälper bland annat politiker med etiska riktlinjer, och hon hävdar: »Bristen på friktion är central i de affärsmodeller som skadar oss mest.«
»Det faktum att de smarta maskinerna bara reflekterar tidigare insikter och information gör att människans fantasi eroderas.«
Hon tar som exempel hur AI-skapat innehåll på sociala medier ger oss ett evigt bläddrande av lättsmältheter i stället för djup. Systemen ger oss motståndslös underhållning och får våra hjärnor att konsekvent välja det som innebär minst arbete: »Men utan sand som gnids mot vår existens skapas inga pärlor.«
Human intelligence i fokus på HR-dagarna
Här någonstans tycks skiljelinjen gå just nu. Inte bara riskerar det mänskliga omdömet, innovationsförmågan och värderingarna att glömmas bort, utan själva utvecklingen bromsas om människan ersätts i för många miljöer. Detta kan också sägas vara något av huvudpunkt för HR-dagarna i oktober, som bär rubriken Beyond business as usual.
»I tider där demokratiska värden ifrågasätts, forskningen tystas och mångfald ifrågasätts, blir HR:s roll än viktigare. Att stå trygg i sina värderingar är inte bara en etisk fråga – det är en strategi för långsiktig hållbarhet och tillit. Det handlar om att våga stå upp för det som är rätt, även när det blåser«, står det i programförklaringen. Huvudtalare i år är Lars Strannegård, rektor för Handelshögskolan i Stockholm, som kommer att tala om bildningens roll i en tid av förändring, varför både hjärta och hjärna behövs för att bygga ett hållbart arbetsliv och ett empatiskt, demokratiskt samhälle samt varför human intelligence behövs mer än någonsin.
Hjärta och hjärna, empati och demokrati, alltså. Mänskliga egenskaper som utvecklas i miljön människa-människa, snarare än maskinella spegelbilder – derivat av vad som sagts och skrivits förr.
Huvudtesen i forskningsrapporterna på senare tid är alltså att AI, generellt sett, inte får ses som något annat än ett förvisso snabbt verktyg. För rätt uppgifter. För de rent mänskliga egenskaperna innebär fortfarande inte bara långt fler fördelar gentemot AI, och detta inte minst inom HR – people hanterar bäst people – utan dessutom är själva utvecklingen, innovationen, beroende av mänsklig interaktion och uppfinningsrikedom.
I ett aprilnummer av tidskriften The New Yorker berättar flera forskare om vad de sett under – och ser framåt – användandet av AI inom organisationer. En av dessa är Daron Acemoglu, nationalekonom vid MIT University och mottagare av 2024 års Nobelpris i ekonomisk vetenskap. Acemoglu varnar för att om AI oupphörligen används för att eliminera mänskliga uppgifter och centralisera information så avskräcker den från mänskligt lärande. Och inte bara lämnas informationsmakten över till ett fåtal (de stora techbolagen), i värsta fall kan detta på sikt radera demokratin och till och med den mänskliga civilisationen.
»Jag är rädd att det är åt det hållet vi är på väg«, säger Nobelpristagaren.
David Autor, Acemoglus kollega vid MIT, säger å sin sida att den största faran med att kasta sig in i AI inte bara är att den kan ta över tidskrävande rutinuppgifter, mycket snabbt kan den också ersätta kunskapsbärande positioner och erodera värdet av mänsklig erfarenhet och omdöme. Han tar hanterandet av politiska utspel, som i USA, som exempel: »Vi hade antagligen klarat av de demokratiska utmaningarna bättre på 1970-talet medan vi var ett lågteknologiskt samhälle, och det är en mycket sorglig insikt.«
»En sorglig insikt: Vi hade antagligen klarat av de demokratiska utmaningarna bättre på 1970-talet medan vi var ett lågteknologiskt samhälle.«
Vi ligger efter i AI-racet
I höstas presenterade Centrum för global HRM vid Göteborgs universitet en rapport med titeln Betyder AI alls inte? Med den aningen tillspetsade frågan tycks rapportförfattarna – professor Stefan Tengblad och samordnare Donika Nord – undra om Sveriges HR-funktioner säger blankt nej till implementering av AI. Rapportens innehåll baseras nämligen på data från den internationella Cranet-undersökningen, som sedan 1989 är världens största vetenskapliga studie inom HRM-området, och där visar det sig att Sverige är ett av de länder där användningen av algoritmiska HR-processer och Robotic Process Automation (RPA) är bland de lägsta i världen.
»När kraven är så höga på HR att sammanställa, skapa och förmedla information finns det ett stort behov av att använda AI. AI kan vara den assistent som så många vill anställa men som det inte finns budget för. Och det bästa är att alla HR-anställda som lär sig teknikens möjligheter kan få en egen assistent«, sa Stefan Tengblad i samband med att rapporten presenterades.
En egen assistent åt alla låter ju toppen. Men det globala ledarskaps- och kommunikationsträningsbolaget Dale Carnegie uttrycker följande punkter där AI saknar intuitiv förståelse i motsats till mänsklig arbetskraft: Sunt förnuft. Empati och emotionell intelligens. Etiskt och moraliskt beslutsfattande. Kreativitet och originalitet. Förståelse av ostrukturerade data. Kontextuell förståelse. Fysisk skicklighet. Anpassning till oväntade situationer. Förståelse och generering av naturligt språk. Genuin insikt.
Möjligen skulle man därmed kunna se svenska HR-funktioners motvilja att bygga ut AI inte som senfärdighet, brist på engagemang eller kompetens – utan som försiktighet. För som det står längst ner i presentationen av rapporten Betyder AI alls inte?:
»Det är viktigt att komma ihåg att all digitalisering inte automatiskt är bra – det handlar om att dra nytta av möjligheterna, snarare än att använda teknik bara för sakens skull.«
Text: Niklas Wahllöf
Illustration: Valero Doval