6 lektioner i möteskunskap

1. Tro på forskningen

»Att få ett möte att fungera börjar som allt annat: man ska förstå budskapet i den forskning som finns. Och forskningen citeras betydligt mer sällan än åsikter. Det går åt otroligt mycket resurser till att prova att göra saker baserat på åsikter som man i efterhand förstår var fel tänkt. Jag har alltid varit rädd för människans tankar eftersom så stor del av dem inte är rätt.»

2. Mötets fyrkantiga sida

»Om vi pratar om möteskunskap har man å ena sidan ett fyrkantigt format: Hur lång tid? Vilka ska vara där? Hur ser agendan ut, ledarens förberedelser? Hur ska mötet genomföras, vem ska prata, i vilken ordning och hur lång tid? Vad är syftet, vad ska vi komma fram till? Det finns en fyrkantig verklighet runt ett möte som är lätt att förhålla sig till. Det är den som ägs av den kompetens man brukar säga ekonomer och ingenjörer äger. Man vill ha tydlighet. De fyrkantiga frågorna är enkla att skriva ner i en checklista med 25 punkter.«

3. Mötets runda sida 

»Det är en mer mänsklig sida. Den kallas för ›human system‹ och den behöver kombineras med den fyrkantiga. Den runda sidan i möten är den del där man inte har enkla och raka svar: ›Vilka blir konsekvenserna om vi inte bjuder med Eva?‹ ›Vad blir konsekvensen om vi tar den här mötespunkten sist eller först?‹ Man behöver reflektera. Väga för och emot. Verkligheten är inte svart eller vit. Dessa punkter kräver mänsklig dialog och ett mänskligt avvägande. Man måste vara inkännande. Vad blir konsekvenserna? Vilka relationer och prestationer påverkas?«

»Tänk och prata inte om hur ni ska jobba. Testa och utvärdera!«

4. Prata inte, tänk inte, gör!

»Jag skulle vilja introducera någonting som heter göra. Jag vill att vi kopplar på känslan! Vad är det som gör att det känns bättre och sämre i praktiska försök? Jag gillar idéer och arbetssätt som är utprovade och bevisat bra. Det är ett pragmatiskt förhållningssätt. Många försöker tänka ut hur möten ska förändras, och tänka ut vad medarbetarnas behov är. Det är ingen brist på tankeverksamhet i Sverige. Det är heller ingen brist på prat. Jag skulle vilja komplettera med att prova ut saker i praktiken och se vad som faktiskt funkar. Det är min uppmaning till ledare: Tänk och prata inte om hur ni ska jobba. Testa och utvärdera!«

5. Vems behov möter mötet?

»Detta är den kanske största negativa och oönskade effekten av ledarskapets förändring i pandemin: Vi tappade den fysiska kontakten med varandra. Vi fick mer tänk och prat i stället för att prova ut praktiska lösningar som fungerar i verkligheten och möter de behov verksamheten är satt att möta. Medarbetarens, verksamhetens, ledares och chefers, men också kanske kundens, patientens, klientens och elevens behov. Möter alla de här mötena allas behov? Svaret i tanken är ›ja‹ mycket oftare än det faktiska behovet.«

6. Forgot, leg day 

»På nätet ser man ofta stora killar med enorma överkroppar och väldigt smala ben. Det speglar människans natur så väl: Vi är rädda för att utsätta oss för det obehag vi känner när vi gör något vi inte är bra på. Därför gör vi alltid mer av det vi redan är bra på. Är du stark i överkroppen tenderar du att träna överkroppen mer och benen mindre. Har du som chef en spak med det transaktionella, drar du mer i den spaken. Samma sak med det transformativa. Jag vill uppmana alla ledare att lära sig vilken spak de har en naturlig fallenhet för att dra i. Och träna på den andra. Vi ska inte träna på det vi har en fallenhet för. Utan det du inte är bra på. Då blir du mer komplett som ledare.« 

Text: Tommy Jeppsson