Många är upprörda över att en yngre generation nu gör stenhård åtskillnad mellan jobb och fritid. På sociala medier trendar hashtaggen #quietquitting, vilket innebär att man som anställd presterar på lägstanivå.
»Den som ›smygslutar‹ gör precis det som krävs, varken mer eller mindre. De jobbar sällan över, läser inte mejl på sin fritid, går hem prick när arbetsdagen är slut och är inte särskilt engagerade i möten. De är där – men annat är viktigare än strävan uppåt till högre befattningar«, säger Nina Jansdotter, beteendevetare och karriärcoach.
Nästan var femte svensk är en smygslutare, oavsett åldersgrupp (Frilansrapporten, 2022). Men flertalet studier visar också att livet utanför jobbet är extra viktigt för den unga generationen. I den senaste rapporten från Ungdomsbarometern svarade 65 procent av respondenterna – i åldersspannet 20 till 35 år – att de eftersträvar god balans mellan jobb och privatliv. Nina Jansdotter är inte förvånad över att folk blir provocerade av att framför allt unga människor inte vill viga ett helt liv åt jobbet.
»Den äldre generationen har en mer kollektiv känsla för att man jobbar tillsammans medan de yngre är mer individualistiska. Ibland kan det handla om avundsjuka. Det är jädrigt irriterande att andra gör det man själv inte vågar. I andra fall skapar det ilska. Om inte någon i teamet gör sitt så måste någon annan – kanske rentav du själv – kliva in och städa upp«, säger Nina Jansdotter.
Vissa ser quiet quitting som en reaktion mot guldklockor och hårdnackad företagslojalitet. För blir man verkligen rimligt belönad om man stretar 80 timmar bakom skrivbordet i stället för 40?
I vissa perspektiv kan quiet quitting vara ett sundhetstecken, menar Nina Jansdotter. Att folk har ett liv även utanför sin arbetsplats har sina fördelar.
»Det är bra om man sätter gränser och värnar om sig själv så att man inte går in i väggen. Ingen vill låta sig utnyttjas och bära på känslan att hur mycket man än gör får man inte tillbaka något för sin ansträngning – varken i feedbacksamtal eller i lönekuvertet. Det är sunt att göra motstånd mot det för det är inte nyttigt att jobba kvar i ett sådant tillstånd.«
Ser du ett samband mellan så kallade tystslutare och tystpresterare?
»Ja, många har presterat mycket i det tysta och sedan gett upp. Men det är bättre att kommunicera, att man talar om vad man gör och vad man vill ha från arbetsgivaren.«
Varför är många undanglidande i stället för att tala klarspråk?
»Många som jag coachar har fått för sig att chefen ska vara en magisk tankeläsare som har koll på allt och alla. Ledarskap i dag är komplicerat: du har kundansvar, administrativt ansvar och ansvar för nya digitala skiften. Som chef har du väldigt lite tid att ägna åt själva ledarskapet. Då krävs att de du leder kommunicerar mycket och tydligt. Det är ett ansvar man själv har som medarbetare, och att inte tro att chefen har sett eller borde ha förstått.«
Nina Jansdotter menar att de yngre är modiga som vågar uttrycka sitt missnöje, men att de borde ta det ett steg till.
»Mycket missnöje kan avhjälpas genom kommunikation, men någon behöver ta steget och ta bladet från munnen. Det är både den anställdes och chefens ansvar.«
Text: Henrik Lenngren
Illustration: Martin Nicolausson