»Om det vore en person jag är chef för skulle jag ta ett samtal utifrån en modell som heter Kärnkvadraten, framtagen av holländaren Daniel D. Ofman. Modellen ger självinsikt och är bra för att utveckla positiva motpoler i sig själv. Jag skulle i enrum fråga min medarbetare: ›Vilken är din starkaste styrka?‹ Kreativitet och idérikedom är då troliga svar. Sedan skulle jag fråga: ›Vad händer när du överanvänder den styrkan?‹ Kanske blir svaret idéberusad, hyperaktiv eller divig. Det här är styrkans fallgrop. Det är inte alltid vi själva vet när vi passerar gränsen och vår styrka börjar jobba emot oss. Vår omgivning brukar upptäcka det lättare.«
Hur undviker man fallgropen?
»Fallgropen kan balanseras genom att identifiera dess positiva motsats. I det här fallet skulle jag fråga: ›Vad är den positiva motsatsen till divig?‹ Här använder jag samma ord som personen själv använt för fallgropen. Efter lite prövande kanske svaret blir: ›Teamplayer.‹ Du vet om personen hittat rätt ord när det finns något lustfyllt i det, när personen har en längtan att vara mer av detta, men inte känner sig så hemma och van i det. Det man vill hitta är utmaningen för just den här personen, något han eller hon vill vara mer av. Något det finns en lockelse i eller en längtan efter. Målet är sedan att träna upp den här färdigheten. Det som håller personen tillbaka, det som gör att min medarbetare tvekar att våga vara en teamplayer är rädslan för att bli den överdrivna varianten av utmaningen, en följare utan egna idéer. Vilket kan vara ett skräckscenario för en person som identifierar sig som kreativ.«
Vad skulle det resultera i?
»Den sköna med den här modellen är när vi hittar balanspunkten mellan styrkan och utmaningen, balansen mellan att vara kreativ och en teamplayer. När båda får vara med samtidigt då riskerar inte personen att bli en diva lika lätt.
Då vågar personen anta sin utmaning utan att bli en följare utan egna idéer.«
Löser modellen problemet?
»Jag skulle föra ett samtal kring drivkrafter och konsekvenser: ›När du lägger i din sjätte växel, då lägger vi alla andra i backen. Resultatet blir att vi inte kommer framåt. Vi har ingen nytta av att du kör på sexan. Du är en kreativ stjärna men vi har bara nytta av din kreativitet om du kan vara lyhörd för andras behov och drivkrafter. Jag vill att du börjar agera mer som en lagspelare. Hur går dina tankar när du hör mig säga det här?‹«
Text: Tommy Jeppsson