I fjol blev du Årets digitala influencer och på LinkedIn har du med dina personliga inlägg snudd på skapat en revolution. Berätta, hur startade det?
»Första gången som jag kollade in LinkedIn var för 3-4 år sedan och då gav det mig verkligen ingenting. Det kändes som ett helt tvådimensionellt forum. Jag bestämde mig för att ändra på det och skriva ur ett mer humanistiskt perspektiv, att våga ta upp saker som är på riktigt. Misslyckanden, framgångar, till-kortakommanden, sådant som berör oss alla.«
Ge ett exempel!
»För en tid sedan skrev jag några -rader på LinkedIn om hur jag skickat mitt cv till 25 rekryteringsfirmor men genom alla år aldrig har fått ett enda svar. Det inlägget fick en halv miljon visningar.«
Du kanske är dålig på att skriva cv?
»Ha, ha … Jag tror snarare att det är att jag faller utanför mallen. En kamrat sa till mig att för att passa in så ›borde du skala bort 90 procent av dig själv‹.«
Men är det inte bra att vara sig själv, och framför allt på jobbet?
»Jo, precis, det är ju det som är min poäng. Men tyvärr är det så att vi -byter identitet så fort vi kliver in på våra arbetsplatser. Det blir väldigt ängsligt och räddhågset.«
Du återkommer ofta till begreppet »human hållbarhet« i dina föreläsningar, berätta!
»Det är lite typiskt för tiden som vi lever i att vi är bra på hållbarhet när det kommer till grejer och livsmedel, men betydligt sämre när det handlar om människor. Vi måste lära oss att vara schysta och snälla personer, att härda ut även när det är svårt. Tar man det ansvaret som individ så kan man vara övertygad om att det smittar av sig på omgivningen.«
Enklare sagt än gjort …
»Visst, problemet är ju att det ligger i hela vårt dna att vi först och främst ska förverkliga oss själva. Vi vill ha innan vi ger.«
Var har du fått ditt mod ifrån?
»Min mamma. När jag var liten sa hon alltid att ›det är viktigt att våga vara känslosam‹.«
Är du lika transparent privat som man upplever dig i sociala medier?
»Det finns så klart en gräns för -allting, och vissa saker är ju bara för mina närmaste. Men jag tror på att vara generös, att man delar med sig och inte heller håller inne med beröm. Jag brukar säga att ›fina ord ska inte stanna i bröstet‹. Vill man utvecklas så måste man släppa på -garden och våga prata på djupet om sina rädslor och vad som verkligen betyder något. Då går det också att bygga relationer. Att vara personlig och visa sig mänsklig är egenskaper som bär över tid.«
Text: Mårten Niléhn