Den 16 mars kom Oscar Stege Unger på Wallenberg Foundation AB på en bra idé.
Han valde att presentera den för Fredrik Hillelson, vd och grundare av Novaregruppen, och det fanns en anledning till det.
Novaregruppen består av tio bolag som alla är verksamma inom rekrytering och utbildning. När Oscar hörde nyheten om att SAS permitterar 90 procent av sina anställda lade han informationen som ett raster över det många befarade: Att krisen inom vården riskerade att bli ohanterlig.
Bara två veckor senare började 30 före detta SAS-anställda på en nyinrättad utbildning på Sophiahemmet, för att därefter ta plats i den hårt pressade vården.
Beredskapslyftet var fött.
»Men det är inget bolag, bara ett namn«, säger Fredrik Hillelson. »Vi skapade ett namn så att initiativet inte skulle bli förknippat med Novare.«
Fredrik har jobbat med familjen Wallenberg i 23 år. Han var personalchef på Investor mellan 1997 och 2005. 2001 startade han Novare och han har fortfarande en nära relation med Investor och Wallenbergarna.
Ett av bolagen i Novare-gruppen hjälper sedan fyra år nyanlända med läkarutbildning att komplettera studierna så att de kan få läkarlegitimation i Sverige. I det projektet samarbetar Novare med Sophiahemmet, som får finansiering från Wallenbergstiftelsen.
»Oscar Stege Unger känner naturligtvis till allt det här och när han kom på idén den 16 mars var det väl naturligt för honom att ringa oss och fråga om vi var intresserade av att göra något för att hjälpa de kabinanställda som blivit arbetslösa.«
Sophiahemmet fick sju miljoner kronor för att utbilda 300 personer. »Sedan får vi en peng av Sophiahemmet för att hitta och attrahera folk«, säger Fredrik.
Sedan den första gruppen påbörjade sin utbildning har Beredskapslyftet startat ytterligare fyra snabbspår och utbildat 518 personer. Under utbildningen får deltagarna kunskaper om infektionssjukdomar, hygien, patientssekretess och vårdmetoder. Den innehåller även praktiska moment.
»Tanken är att de ska avlasta läkare och sjuksköterskor så att de kan ägna sig åt att vårda svårt sjuka patienter«, säger Fredrik Hillelson.
SAS hade permitterat 90 procent av sina anställda. Hur prioriterades urvalet?
»Det är de arbetslösa, de timanställda som råkar värst ut och det är dem vi ska hjälpa. Vi har valt att fokusera på arbetslösa SAS-anställda och arbetslösa inom restaurangnäringen. Inte de permitterade. De har ju kvar 92 procent av lönen.«
Nu följer Beredskapslyftet fas två med skola och skog?
»Vi sa att de erfarenheter vi gör under första utbildningen ska vi applicera på andra områden som är bristyrken i Sverige. Vi blev exempelvis uppringda av Engelska skolan som hade problem med vikarier och hade tvingats stänga. Nu har vi utbildat ett 50-tal arbetslösa för att se om de kan gå in och stötta på skola.«
Och skogen?
»Skogen är komplicerad. Redan på 1990-talet sa skogsbolagen att intresset bland svenskar för att jobba i skogen är obefintligt. Så de vände sig till Baltikum, Polen, Ukraina… Men i takt med att de länderna fått det bättre har man fått leta längre bort, som i Thailand. De personerna har jobbat i fyra månader, tjänat bra pengar och sedan åkt hem. Men det går inte i år. Sedan vi hade den kraftiga invandringen 2015 har Arbetsförmedlingen tillsammans med Skogsstyrelsen försökt med olika projekt för att se om de kan få nyanlända intresserade av skogen. Men av någon anledning har det inte lyckats. Men vi har på två veckor startat ett projekt med 20 nyanlända och fyra funktionsvarierade, och nästa vecka startar ett projekt med nästan 50 personer i Östersund. Vi får se hur det går. Vi tror visst att det finns svenskar som vill jobba i skogen. Så vi testar. Det är många i det här landet som tycker väldigt mycket. Men få som gör något.«
Det har hänt mycket på kort tid. Var kommer pengarna ifrån?
»Beredskapslyftet ska vara snabbt, effektivt och kostnadsneutralt. Vi har fått in tio miljoner kronor från näringslivet men inte en krona från stat, kommun eller region. Det är privata pengar från Wallenberg-relaterade bolag. Vi fick nej av Arbetsförmedlingen för Beredskapslyftets skogsutbildning.«
Varför?
»För att vi inte var ›upphandlade‹, som det heter. Vi försökte få Arbetsförmedlingen att betala tre veckors praktik, så att de här personerna ska få upp lite produktivitet och därefter kunna anställas. Då svarade de: ›Om ni har människor som går er utbildning som har aktivitetsstöd från oss, då får de inte gå er utbildning för de ska söka jobb.‹ Jag har bra samtal med dem, det är inte det, men nu måste de göra det som är rätt. Men jag ger mig inte.«
Byråkratin står i vägen?
»Jo, men det är inte tjänstemännens fel, det är politikerna som skapat förutsättningarna. Hundratusentals människor kommer att behöva utbildas på nytt för att få ett jobb de kommande fem åren. Våra myndigheter och akademiska institutioner är inte mentalt förberedda att ställa om.«
Hur ska det gå till?
»Vi ska vara progressiva, pragmatiska och lösningsorienterade. Gnällandet får andra stå för.«
Pengarna ni får in från Wallenbergbolagen, går det oavkortat till utbildningar?
»Jag har 30 medarbetare som jobbar med de olika spåren. Jag vill ha kostnadstäckning, jag vill inte tjäna pengar. Hittills ser det bra ut. Nu ska vi ansöka om att ta hand om 1 000 ungdomar 16 till 18 år, som inte kunnat komma ut och sommarjobba inom vård och omsorg i sommar på grund av covid. Tusentals ungdomar i Akalla, Hjulsta och Tensta kommer inte att ha något att göra i sommar. Staden har frågat om vi kan hjälpa till att ordna sommarjobb.«
Hur har utbildningarna mottagits?
»Vi tror att 80 procent av dem som utbildade sig i april har börjat tjäna pengar. Ingen i det här landet har lyckats med något liknande. Så vi har enorm cred just nu. Men vi kommer säkert att göra bort oss och göra misstag. Men vi har åtminstone försökt göra något.«
Vad tänker du på för typ av misstag?
»Det kan väl vara att någon av dem vi utbildat begår ett fel eller gör någon dumhet, eller någon som tycker det var en dålig utbildning. Vad vet jag? Misstag görs ju hela tiden. Jag har sagt att vi ska agera. När grejen om SAS läckte ut 16 mars så ringde arbetsmarknadsministern och sa: ›Fredrik, fantastiskt initiativ, men – glöm inte att prata med facket…‹ Det var ett underbart råd jag fick. Hade hon inte ringt så hade jag inte pratat med facket. Nu pratade jag med Tobias Baudin på Kommunal och hade jag inte gjort det så hade de kanske blivit sura eftersom de då trott att vi skulle börja konkurrera. Liknande samtal har vi haft med ministrar, fackordföranden, generaldirektörer, SKL… vi har förankrat alla våra spår.«
Det känns som ett slags pro bono-projekt?
»Nej, skulle jag gjort det pro bono skulle jag inte döpt det till Beredskapslyftet utan framhävt Novare. Här handlar det om att hjälpa människor. Wallenbergstiftelserna jobbar landsgagneligt. Går det bra för Sverige, då går det bra för stiftelserna.
Det är ett projekt som vilar på idealistiska grunder?
»En kombination. Det är klart att vissa av grejerna vi gjort kommer jag att starta bolag av. Jag är kapitalist men jag har ett stort hjärta. Jag är en hybrid av kapitalist och idealist. Det har varit avgörande för att Beredskapslyftet ska hända.«
Vad har du lärt av projektet?
»I en sån här situation måste man vara snabb, handlingskraftig modig och göra saker som man kanske inte får göra. Vissa människor har rätt mindset, andra ser problemen. Det är svårt att veta vem som reagerar hur. Jag ser inga problem alls. Såna som jag kommer till vår rätt i en sån här situation. Annars är vi lite halvdana i övriga livet. Det är en extraordinär situation i vårt land. Att i det läget säga: ›Nä, det går inte, våra regler medger inte…‹
Då säger jag: ›Du, vi struntar i den regeln och gör det som är rätt nu. Och så tar vi konsekvenserna sedan…‹ «
Hur påverkar situationen människor i Sverige? Kommer vi att förändras?
»Nej, minnet är kort. De flesta hoppas bara att det här ska gå över och att vi ska vara tillbaka i gamla hjulspår om några månader. Men det här kommer att få stora konsekvenser för Sverige de kommande fem, tio åren. Det kommer ta tid för folk att ställa om. För mig som före detta officer så befinner jag mig sedan 16 mars i ett krigsliknande tillstånd. Det här är krig för mig. När jag var officer på 1980-talet och jagade ubåtar, då var också det krig för mig. Då gällde andra regler. Nu måste samhället ställa om.
Du tror inte att konsekvenserna sjunkit in?
»Nej, det är för tidigt. Jag tror att många kör huvudet i sanden och hoppas det ska blåsa över.«
Politiker och representanter för näringslivet, har de förstått?
»De förstår, absolut. Jag har de senaste sex veckorna pratat med ministrar, fackordföranden, kungafamiljen… Alla förstår att det är allvar. I början av krisen fick jag en stark känsla av att jag måste göra något. Tänk om Karolinskas IT-avdelning skulle slås ut för att alla ligger sjuka. Jag var livrädd för det och var beredd att hjälpa till. Men i takt med att paniken börjar sjunka undan märker jag att de myndigheter som var på tå i början börjar falla tillbaka i gamla hjulspår. De är inte längre särskilt lösningsorienterade.«
Om du vore politiker, vad skulle du göra nu?
»Jag skulle inte kunna vara politiker. Jag är alldeles för rak och tydlig. Jag skulle bli utsparkad. Men, om, då skulle jag kalla till en samlingsregering och säga att vi tillsammans måste se till att landet kommer på rätt väg.«
Jag har en känsla av att många myndighetschefer fattar bekväma beslut för att framstå som duktiga. Vad tycker du?
»Det är räddhågsenhet. De flesta myndighetspersoner vill göra gott. Men det är också så att om de inte gör något alls, så har de inte gjort något fel. Jag lärde mig i det militära att underlåtenhet att agera när man blir attackerad – det är inte okej. Men det är klart att många friskolor stänger sina skolor när föräldrarna massivt trycker på. De orkar inte hålla emot. Respekten för auktoriteter urholkas hela tiden. När det då kommer fram en auktoritet som Tegnell, då får han hjältestatus.«
Text: Tommy Jeppsson