Två timmar, utan att prata, utan mobil. Hur ska detta gå? Vi stiger in i ett rum med kuddar. Lågmäld ambientmusik i högtalarna. Elektroniken har vi lämnat utanför, liksom skor och klockor. Alla hittar en bekväm position. Några lägger sig på golvet, andra sitter och halvligger, lutar sig mot väggen eller intar meditationsställning.
Det är Malmöföretaget Oas som erbjuder »faciliterad tystnad«. Vår värd, Sara Johansson, förklarar reglerna: Inga samtal, ingen ögonkontakt – blickar är också en sorts kommunikation. Man kan diskret röra sig i rummet och lämna lokalen när man vill. Det finns kaffe och te. En skål med plastpärlor för den som vill sysselsätta händerna. Man kan ordna dem i mönster på golvet framför sig eller sortera dem i högar men man kan inte göra något beständigt som går att ta med härifrån.
»Du behöver inte meditera eller känna att du måste styra undan alla tankar. Du måste ingenting. Det här är en prestationsfri zon«, säger Sara.
Det tar ett tag att sjunka in i lugnet, en stund av oro för hur evighetslånga dessa två timmar kommer att kännas. Sedan tunnas känslan för tid ut. Man kan inte riktigt beräkna hur länge vi vistats här, hur långt det är kvar. Man bara är. Det är skönt. Någon somnar, några går i förtid, de flesta stannar kvar. När vi bryter upp efter två timmar, rör vi oss lugnare och talar lite långsammare. Man känner sig nystädad i skallen.
Oas har startats av Victoria Palm och Navid Modiri, två professionella kommunikatörer som ironiskt nog talar sig varma för tystnad. De vill skapa mentala oaser i samhället. Vi behöver skydda hjärnan, lika väl som att träna kroppen, för att klara det moderna livet.
»Oas är en metod för att hantera digital stress. Vi utbildar, föreläser och håller i tyst teambuilding. Vi jobbar inifrån och ut. Man måste börja med cheferna om det ska bli långsiktigt hållbart på en arbetsplats«, säger Victoria Palm.
»Man behöver fråga sig: Vad har vi för digital kultur här? Vad har vi för normer kring anträffbarhet? Det är viktigt att se mönstren för att kunna bryta dem.«
Enligt Victoria är man på somliga arbetsplatser medvetna om att man har problem, på andra ställen bjuds hon in mer av nyfikenhet. Ett samarbete kan skräddarsys som allt från en enstaka inspirationsföreläsning eller en workshop till en återkommande vecko-oas.
»Att prioritera avskärmning är en investering i dig själv, precis som att gå till gymmet«, säger Victoria och liknar sig själv vid en slags tystnads-pt. »Sedan tar du med dig det här lugnet hem. Sunda digitala vanor påverkar vardagslivet för de anställda vilket i sin tur påverkar deras omgivning och familjer. Då kan vi åstadkomma en bredare social förändring.«
Tanken känns typisk för en ung generation som vill ha en djupare mening med jobbet än att bara försörja sig. Navid Modiri, Victorias partner även privat, rör sig mellan entreprenörskap, samhällsengagemang, kommunikation och konstnärliga uttryck. Varför sätta upp gränser? Hans cv spänner över programledare i radio och tv, bloggande, föreläsande, lyrik och musik. Han har en podd tillsammans med den före detta buddhistmunken Björn Natthiko Lindeblad och ett band som heter Navid Modiri & Gudarna. Han har dragit igång nätverken Integratörerna och Samtalsaktivisterna. Med mera. Som kronisk mångsysslare har han bränt ut sig fyra gånger och fått fundera på hur man skärmar av:
»Victoria och jag experimenterar; lämnar datorerna på jobbet, stoppar undan mobilerna när vi kommer hem och hjälper varandra att varva ner«, berättar Navid.
»Jag har tidigare varit dålig på att skala bort. Fortfarande är det som en slags alkoholism, man måste ständigt vara vaksam.«
Victoria har samma drivkraft som Navid att översätta behov i samhället till konkret verksamhet. En gång när hon blev dåligt bemött på Arbetsförmedlingen gick hon hem och startade Jobbfamiljen, en alternativ arbetsförmedling på Facebook med över 8 000 medlemmar.
Nu vill hon åstadkomma förändring i en stressad, splittrad och prestationsdriven tid.
»Tekniken är fantastisk men vi behöver ett sundare skärmliv för att ta till oss information.«
Måste man då anlita Oas?
Kan man inte lika gärna ta en skogspromenad?
»Det finns en extra dimension i att vara tysta tillsammans i en grupp där vi är vana att prestera. Då delar vi upplevelsen av att komma ner i varv och får tillgång till större fokus och ökad kreativitet.«
»Det gynnar både din egen hälsa och företaget. I tomheten växer nya idéer. Så länge vi är höga på stresshormoner tar hjärnan den snabbaste vägen och fattar sämre beslut. När du är stressad är du mindre empatisk och mindre närvarande med medarbetare och kunder.«
Svenskar är snabba med det nya. Vi har en rädsla för att halka efter om vi inte tar till oss appar, poddar, sociala medier och allt annat kul som dyker upp. Till slut blir hjärnan beroende av de belöningar tekniken ger.
Amerikanen Cal Newport hävdar tvärtom att vi riskerar att halka efter om vi splittrar oss på alla digitala lockelser. Det sabbar vår viktigaste tillgång i arbetslivet – vår koncentrationsförmåga. Logga ut om du vill göra karriär, manar han i boken Deep Work. Och han är ändå professor i datavetenskap.
Vi tror att tiden är en bristvara. Att den ska fyllas till max. Men »visst har du tid – du har bara gett bort den till Apple och Netflix« säger författaren och kroppsspråksexperten Henrik Fexeus.
Så testa dig själv. Hur skulle det kännas att lägga två hela, dyrbara timmar på att sitta tyst och göra absolut ingenting? Skrämmande? Härligt? Omöjligt?
Text: Lisbeth Lundahl
Foto: Tobias Regell
